denna december är alldeles speciellt fin.
det är ingen snö, och julkänslan har nog aldrig varit sämre,
men just denna december så får torgny lindgren mej på gott humör varje dag.
torsdag 4 december 2008
mitt livs trauma
det är ett trauma för mej att jag inte är barn längre,
och aldrig mer kommer bli det. det gick för fort allting!
det stora traumat ger sig i uttryck med små dagliga chockupplevelser. fortfarande, även fast jag inte bott "hemma" på 10 år så blir det för mycket för mej nästan dagligen.
allting man förstår och tvingas handla i, man kan inte bara börja grina och gå och lägga sej och lita på att någon annan större tar ansvaret istället och fixar till ens problem. det finns ingen som längre kan berätta hur det egentligen är och hur livet fungerar, för jag har kommit att förstå att ingen vet det.
mamma och pappa har inte svaren längre.
livet blir aldrig som det en gång var. tryggheten finns inte, för ingenting är bestående.
det finns exempel i alla vardagssituationer när denna svåra chock når mej,
men tandläkaren är ett exempel.
jag har aldrig haft tandläkarskräck, men när jag nu haft så fruktansvärt ont i tänderna så länge, tagit beslut i att punga ut den stora slanten för att laga allt, så slår det mej att tandläkaren inte är tandläkaren längre! per byström kommer inte att hälsa på mej med lugna ord iförande sina glasögon och sitt munskydd.
tandläkaren är numer någon främande person som jag inte ens vet vad den heter. och det är olika varje gång, och dom pratar engelska med mej, och jag förstår ingenting för tänderna heter inte svenska siffror, och reklamen jag ser från min stol visar att dom vill göra mina tänder vita, raka och vackra, och dom jobbar fort och effektivt utan att prata med mej, och jag har aldrig vetat om att jag nånsin skulle komma att sakna per byström så mycket!
inget är som det var, allting är som det är, men jag vet inte om det är som det ska.
men livet där man går till affären för att handla, posten för att posta brev, doktorn om man blev sjuk och torget för att möta folk skulle passa mej bättre. jag tror helt enkelt jag är född på fel tid. vi vet för mycket och vi kan för mycket.
vi vill så mycket mer än det vi har, vi nöjer oss aldrig och vi ältar och oroar och tror att det går att få det så mycket bättre, istället för att bara nöja oss som det är och leva och ta vara på livet istället för att älta bort det.
vi kommer alla dö i förtid, dö av allt vi gör vårat liv till.
och aldrig mer kommer bli det. det gick för fort allting!
det stora traumat ger sig i uttryck med små dagliga chockupplevelser. fortfarande, även fast jag inte bott "hemma" på 10 år så blir det för mycket för mej nästan dagligen.
allting man förstår och tvingas handla i, man kan inte bara börja grina och gå och lägga sej och lita på att någon annan större tar ansvaret istället och fixar till ens problem. det finns ingen som längre kan berätta hur det egentligen är och hur livet fungerar, för jag har kommit att förstå att ingen vet det.
mamma och pappa har inte svaren längre.
livet blir aldrig som det en gång var. tryggheten finns inte, för ingenting är bestående.
det finns exempel i alla vardagssituationer när denna svåra chock når mej,
men tandläkaren är ett exempel.
jag har aldrig haft tandläkarskräck, men när jag nu haft så fruktansvärt ont i tänderna så länge, tagit beslut i att punga ut den stora slanten för att laga allt, så slår det mej att tandläkaren inte är tandläkaren längre! per byström kommer inte att hälsa på mej med lugna ord iförande sina glasögon och sitt munskydd.
tandläkaren är numer någon främande person som jag inte ens vet vad den heter. och det är olika varje gång, och dom pratar engelska med mej, och jag förstår ingenting för tänderna heter inte svenska siffror, och reklamen jag ser från min stol visar att dom vill göra mina tänder vita, raka och vackra, och dom jobbar fort och effektivt utan att prata med mej, och jag har aldrig vetat om att jag nånsin skulle komma att sakna per byström så mycket!
inget är som det var, allting är som det är, men jag vet inte om det är som det ska.
men livet där man går till affären för att handla, posten för att posta brev, doktorn om man blev sjuk och torget för att möta folk skulle passa mej bättre. jag tror helt enkelt jag är född på fel tid. vi vet för mycket och vi kan för mycket.
vi vill så mycket mer än det vi har, vi nöjer oss aldrig och vi ältar och oroar och tror att det går att få det så mycket bättre, istället för att bara nöja oss som det är och leva och ta vara på livet istället för att älta bort det.
vi kommer alla dö i förtid, dö av allt vi gör vårat liv till.
måndag 17 november 2008
galen + galen = neutraliserad
nu kan jag få testa på det här med att äta knark,
vilket Elias Eriksson, professor i farmakologi vid Göteborgs universitet, tycker är helfestligt!
vilket Elias Eriksson, professor i farmakologi vid Göteborgs universitet, tycker är helfestligt!
lördag 15 november 2008
hat 2
ibland känner jag att jag är så full av aggressivitet, och ibland är jag så glad att jag ändå har så lätt att handla och inte bara tänka.
som nu när jag åker tunnelbana mitt i natten, hem till förorten, och plötsligt är det nån som sparkar på ett huvud för att den är polack... sånna fega jävlar, som så klart är så nära på att börja slåss länge, och då är man så mesig och inte går emellan, man sitter svenskt och väntar tills olyckan redan skett. och när de vet att de ska av nästa, då kan de börja sparka och slåss, när de vet att man inte hinner, fast man släpper allt för händerna och springer mot dom. så hinner man inte.. man hinner bara få tag i dom nästan, nästan. så får man stå som ett ufo och titta på dom på andra sidan där de har kommit undan. men inatt var jag verkligen sååå nära!!
men hade han inte slunkit ur mitt grepp så kanske han hade fått tagit all aggression jag samlat på mej sista tiden, så kanske det var lika bra att jag inte hann fram i tid.
men det bästa för mej hade kanske varit att äta på max med aron och åka hem i lugn och ro tillsammans med de som ska till jobbet.
som nu när jag åker tunnelbana mitt i natten, hem till förorten, och plötsligt är det nån som sparkar på ett huvud för att den är polack... sånna fega jävlar, som så klart är så nära på att börja slåss länge, och då är man så mesig och inte går emellan, man sitter svenskt och väntar tills olyckan redan skett. och när de vet att de ska av nästa, då kan de börja sparka och slåss, när de vet att man inte hinner, fast man släpper allt för händerna och springer mot dom. så hinner man inte.. man hinner bara få tag i dom nästan, nästan. så får man stå som ett ufo och titta på dom på andra sidan där de har kommit undan. men inatt var jag verkligen sååå nära!!
men hade han inte slunkit ur mitt grepp så kanske han hade fått tagit all aggression jag samlat på mej sista tiden, så kanske det var lika bra att jag inte hann fram i tid.
men det bästa för mej hade kanske varit att äta på max med aron och åka hem i lugn och ro tillsammans med de som ska till jobbet.
fredag 14 november 2008
hat
iband känner man verkligen det där hatet och förstår vad hat innebär! att hata, så där så man så hemskt gärna skulle slåss hårt och besinningslöst om man fick tag på de hatade.
så kände antagligen Lidl när de förgiftade sina sopor, och så känner jag för Lidl som måste va de hemskaste, vidrigaste, äckligaste människorna.
jag avskydde Lidl redan innan, men den här avskyn går inte att sätta ord på.
så fruktansvärt avskyvärda, jordens avskum!
jag hoppas att de får skämmas tills de går i graven!
så kände antagligen Lidl när de förgiftade sina sopor, och så känner jag för Lidl som måste va de hemskaste, vidrigaste, äckligaste människorna.
jag avskydde Lidl redan innan, men den här avskyn går inte att sätta ord på.
så fruktansvärt avskyvärda, jordens avskum!
jag hoppas att de får skämmas tills de går i graven!
onsdag 12 november 2008
onsdag 5 november 2008
stockholm har blivit kallt
tensta är fint. jag tycker om det. men det kan aldrig bli mitt hem. lika lite som nånting varit mitt hem de senaste tio åren.
igår kväll ville jag ut lite. inte nödvändigtvis promenera, men det finns ju inte så många andra alternativ om man inte bara sitter på en bänk på gården. så jag strosade runt bland de vita husen, såg in i fönstrena där människor levde sina liv. mer eller mindre likadana. jag får panik, jag vill inte! jag har ju järvafältet bredvid men jag tycker inte om det, särskilt inte när det är mörkt. jag saknade blackeberg. där fanns i alla fall naturen. träsket som var en alldeles lagom kvällspromenad, mälaren där man bara kunde sitta och titta, eller skogen där man kunde plocka hur mycket blåbär som helst.
promenaden gav mej ingen ro, så jag gick hemåt igen. såg vårat fönster komma närmare. precis som vår grannes fönster, och han under, och dom i huset bredvid. lamporna lös, försökte ge en hemtrevlig känsla men misslyckas eftersom grannen bredvid, grannen under, husen runtomkring försöker med precis samma sak. jag skulle kunna gå in i vilket fönster som helst, inget av dom skulle kunna ge mej en känsla av ett hem. jag kommer in i min lägenhet, min tvåa på övre plan, som är funktionelt uppbyggd och ser ut precis som man kan tänka sej att det ska se ut, så som det borde se ut, som det måste se ut. det är inget hem.
det är en funktionell förvaring.
det som behövs finns, varken mer eller mindre.
dygn och årstider passerar obemärkt. plötsligt är inga löv kvar på träden, plötsligt har människor mössa, sedan shorts, sen mössa igen. man sitter i sin lägenhet, sätter sej på tunnelbanan hundratusen meter under jorden, kommer upp i en annan del av stan, så nära man kan till det hus man ska till. sen ner i underjorden igen, och upp och in till lägenheten.
jag längtar till norrland. till mitt torp, mitt hem, där jag ska hugga min ved som ska ge mej värme och ljus till huset.
nu har det sluta komma in ljus från fönstret som bländat mej o gjort det svårt för mej att se skärmen. då är det nog kväller. jag ska ta mej lite pick pack och gå ner hundratusen meter i underjorden
igår kväll ville jag ut lite. inte nödvändigtvis promenera, men det finns ju inte så många andra alternativ om man inte bara sitter på en bänk på gården. så jag strosade runt bland de vita husen, såg in i fönstrena där människor levde sina liv. mer eller mindre likadana. jag får panik, jag vill inte! jag har ju järvafältet bredvid men jag tycker inte om det, särskilt inte när det är mörkt. jag saknade blackeberg. där fanns i alla fall naturen. träsket som var en alldeles lagom kvällspromenad, mälaren där man bara kunde sitta och titta, eller skogen där man kunde plocka hur mycket blåbär som helst.
promenaden gav mej ingen ro, så jag gick hemåt igen. såg vårat fönster komma närmare. precis som vår grannes fönster, och han under, och dom i huset bredvid. lamporna lös, försökte ge en hemtrevlig känsla men misslyckas eftersom grannen bredvid, grannen under, husen runtomkring försöker med precis samma sak. jag skulle kunna gå in i vilket fönster som helst, inget av dom skulle kunna ge mej en känsla av ett hem. jag kommer in i min lägenhet, min tvåa på övre plan, som är funktionelt uppbyggd och ser ut precis som man kan tänka sej att det ska se ut, så som det borde se ut, som det måste se ut. det är inget hem.
det är en funktionell förvaring.
det som behövs finns, varken mer eller mindre.
dygn och årstider passerar obemärkt. plötsligt är inga löv kvar på träden, plötsligt har människor mössa, sedan shorts, sen mössa igen. man sitter i sin lägenhet, sätter sej på tunnelbanan hundratusen meter under jorden, kommer upp i en annan del av stan, så nära man kan till det hus man ska till. sen ner i underjorden igen, och upp och in till lägenheten.
jag längtar till norrland. till mitt torp, mitt hem, där jag ska hugga min ved som ska ge mej värme och ljus till huset.
nu har det sluta komma in ljus från fönstret som bländat mej o gjort det svårt för mej att se skärmen. då är det nog kväller. jag ska ta mej lite pick pack och gå ner hundratusen meter i underjorden
torsdag 23 oktober 2008
kriget kommer! (eller "det slutar med jonas hallberg") -diskussioner över msn
mareha säger:
jag har funderat på det här med att det föds så många pojkar nu
Peter säger:
gör det..?
mareha säger:
känner du någon som fått en tjejbäbis?
mareha säger:
alla har pojkar. någon tös här o där bara
mareha säger:
då slog det mej att det där konstiga under början av 1900talet är på väg att hända igen
mareha säger:
då det föddes stort överslag av pojkar
Peter säger:
jahaja.
Peter säger:
det visste jaginte
Peter säger:
men det är ju bra ju. det finns ju fler damer än män här i världen.
mareha säger:
ungefär lika stort överslag pojkar som sedan dog under krigen
mareha säger:
naturen förberedde sej alltså på att jämna ut sej
mareha säger:
alltså, jag spår KRIG igen
Peter säger:
oj
Peter säger:
men är det statistiskt att det föds fler pojkar eller är det din uppskattning?
mareha säger:
fast det är förfärligt obehagligt det där
mareha säger:
nej statistiskt
mareha säger:
jaha
mareha säger:
nej nu är det min uppskattning, o alla andra ja pratat med
mareha säger:
men då under 20-40 talet är det statistiskt det där, med pojkafödandet o krigsförlusterna
Peter säger:
ja, jo...
mareha säger:
KRIG KRIG KRIG KRIG KRIIIIIIIIIIIIIG (jag blåser i stora tutan)
Peter säger:
så då menar du att mccain kommer att vinna usa-valet också eller...?
mareha säger:
ja det har du rätt i
mareha säger:
så klart
Peter säger:
eller ja, jag tror inte att barack backar för ett krig han heller i och för sig...
mareha säger:
åh, att jag inte pallar blogga nu, men jag sitter ju här med svaren
Peter säger:
haha
mareha säger:
vi har svåra tider framför oss
mareha säger:
jag jämför det med det kalla kriget
mareha säger:
utvecklingen kommer stanna upp, och tvingas backa
mareha säger:
och blod kommer spillas
Peter säger:
men kalla kriget drev ju utvecklingen framåt!
Peter säger:
utan kalla kriget inget tetris till exempel
mareha säger:
ja, viss utveckling kommer ju gå framåt. folk kommer ju bli mer kreativa o komma längre så, men socialt kommer vi backa. folk kommer sakna trygghet, och fattigdomen kommer öka
mareha säger:
men tetris kommer vi spela
Peter säger:
alltid något!
Peter säger:
du har ju en spaning på gång här.
Peter säger:
nu skulle du vara jonas hallberg
mareha säger:
ja!
jag har funderat på det här med att det föds så många pojkar nu
Peter säger:
gör det..?
mareha säger:
känner du någon som fått en tjejbäbis?
mareha säger:
alla har pojkar. någon tös här o där bara
mareha säger:
då slog det mej att det där konstiga under början av 1900talet är på väg att hända igen
mareha säger:
då det föddes stort överslag av pojkar
Peter säger:
jahaja.
Peter säger:
det visste jaginte
Peter säger:
men det är ju bra ju. det finns ju fler damer än män här i världen.
mareha säger:
ungefär lika stort överslag pojkar som sedan dog under krigen
mareha säger:
naturen förberedde sej alltså på att jämna ut sej
mareha säger:
alltså, jag spår KRIG igen
Peter säger:
oj
Peter säger:
men är det statistiskt att det föds fler pojkar eller är det din uppskattning?
mareha säger:
fast det är förfärligt obehagligt det där
mareha säger:
nej statistiskt
mareha säger:
jaha
mareha säger:
nej nu är det min uppskattning, o alla andra ja pratat med
mareha säger:
men då under 20-40 talet är det statistiskt det där, med pojkafödandet o krigsförlusterna
Peter säger:
ja, jo...
mareha säger:
KRIG KRIG KRIG KRIG KRIIIIIIIIIIIIIG (jag blåser i stora tutan)
Peter säger:
så då menar du att mccain kommer att vinna usa-valet också eller...?
mareha säger:
ja det har du rätt i
mareha säger:
så klart
Peter säger:
eller ja, jag tror inte att barack backar för ett krig han heller i och för sig...
mareha säger:
åh, att jag inte pallar blogga nu, men jag sitter ju här med svaren
Peter säger:
haha
mareha säger:
vi har svåra tider framför oss
mareha säger:
jag jämför det med det kalla kriget
mareha säger:
utvecklingen kommer stanna upp, och tvingas backa
mareha säger:
och blod kommer spillas
Peter säger:
men kalla kriget drev ju utvecklingen framåt!
Peter säger:
utan kalla kriget inget tetris till exempel
mareha säger:
ja, viss utveckling kommer ju gå framåt. folk kommer ju bli mer kreativa o komma längre så, men socialt kommer vi backa. folk kommer sakna trygghet, och fattigdomen kommer öka
mareha säger:
men tetris kommer vi spela
Peter säger:
alltid något!
Peter säger:
du har ju en spaning på gång här.
Peter säger:
nu skulle du vara jonas hallberg
mareha säger:
ja!
onsdag 22 oktober 2008
rättvisan som blev hämnd
det finns ingen rättvisa, det kan aldrig bli rättvist. dom som hävdar det ljuger.
däremot finns det hämnd! vanlig hämnd och en ljuv sådan.
det finns olovlig hämnd, men även laglig hämnd. varför skulle annars folk låsas in bakom galler. inte har rättvisan segrat för det, det har inte blivit något mer rättvist alls. det är en hämnd. man vill hämnas på dom som varit dumma. bestraffning är att hämnas.
det finns ingen rättvisa.
rättvisan har inte segrat, men idag har hämnden varit ack så ljuv!!
däremot finns det hämnd! vanlig hämnd och en ljuv sådan.
det finns olovlig hämnd, men även laglig hämnd. varför skulle annars folk låsas in bakom galler. inte har rättvisan segrat för det, det har inte blivit något mer rättvist alls. det är en hämnd. man vill hämnas på dom som varit dumma. bestraffning är att hämnas.
det finns ingen rättvisa.
rättvisan har inte segrat, men idag har hämnden varit ack så ljuv!!
söndag 19 oktober 2008
måndag 13 oktober 2008
torsdag 9 oktober 2008
att finna en bästis
min allra första bästis i livet, den första människan jag kände mig hel tillsammans med, och antagligen den första människa jag senare kom att sakna.
hon försvann ur mitt liv, och nya bästisar kom in i mitt liv. men hon, den första bästisen kommer det ofta små funderingar kring. hur ser hon ut, vad är hon för sorts människa och har hon familj?
det senare är något jag antog. jag känner henne inte alls längre, men av nån anledning känner jag att hon har barn.
facebook har ju vart bra på att döva många sådana funderingar. men vad gör man med en tjej med jättevanligt namn, som man inte vet någonting om... jag vet inte hur hon stavar sitt namn eller var hon bor. jag vet vart hon flyttade för 20 år sen. men bor hon kvar där?
dessa funderingar kommer till mej några gånger per år, jag börjar leta lite, men vill bara skåda på håll. inte beblanda mej. så slog det mej i helgen, jag kan ju faktiskt dö imorgon och jag undrar ju hur hon lever! då började mitt detektivarbete.
namnet kan jag ju, finns i tre olika stavningar. staden hon flyttade till. hennes syskon och föräldrars namn kan jag. men det bästa av allt är att jag har en stark känsla av att hon fyller år den 8e eller 9e december. det kan jag komma långt med. efter att ha kollat igenom hela facebook, sett det omöjliga att försöka känna igen en tjej jag senast såg för 20 år sen började jag på andra sätt. folkbokföring, olika register och eniro. jag sökte i städer jag kunde tänka mej att hon kunde ha flyttat till. det tog några timmar, sen hittade jag en potetiell bästis! hon fyllde den 7e dec, och bodde i den stad dit hon flyttade då vi skildes åt för så många år sen.
vad gör man då? vad är nästa steg? jag har en hemadress till en tjej som kan ha varit min första kompis. dit har jag kommit föurt i detektivarbeten, där tar det av naturliga anledningar stop. men nu kände jag att jag behövde ta det ytterligare ett steg.
så jag skrev ett brev, sa hej, om du är du så är jag jag. är det inte du så är detta brev inget att bry sej om. så la jag det på lådan på måndagen.
vad hände sen?
idag är det torsdag och jag fick ett handskrivet brev. konstig känsla. visste inte om jag ville öppna det. är det hon så har vi antagligen ingenting gemensamt nu, och kanske man bara ska släppa det med det goda minnet vi har av varandra. men kanske det inte ens var hon. kanske nån varit så vänlig och svarat för att säga tyvärr, det var fel.
så då öppnade jag brevet. tittade ner i kuvertet och såg ett brev som började
Hej Maria Pia!!
ja. så var det. och vad gör man då, vad gör man nu?
hon försvann ur mitt liv, och nya bästisar kom in i mitt liv. men hon, den första bästisen kommer det ofta små funderingar kring. hur ser hon ut, vad är hon för sorts människa och har hon familj?
det senare är något jag antog. jag känner henne inte alls längre, men av nån anledning känner jag att hon har barn.
facebook har ju vart bra på att döva många sådana funderingar. men vad gör man med en tjej med jättevanligt namn, som man inte vet någonting om... jag vet inte hur hon stavar sitt namn eller var hon bor. jag vet vart hon flyttade för 20 år sen. men bor hon kvar där?
dessa funderingar kommer till mej några gånger per år, jag börjar leta lite, men vill bara skåda på håll. inte beblanda mej. så slog det mej i helgen, jag kan ju faktiskt dö imorgon och jag undrar ju hur hon lever! då började mitt detektivarbete.
namnet kan jag ju, finns i tre olika stavningar. staden hon flyttade till. hennes syskon och föräldrars namn kan jag. men det bästa av allt är att jag har en stark känsla av att hon fyller år den 8e eller 9e december. det kan jag komma långt med. efter att ha kollat igenom hela facebook, sett det omöjliga att försöka känna igen en tjej jag senast såg för 20 år sen började jag på andra sätt. folkbokföring, olika register och eniro. jag sökte i städer jag kunde tänka mej att hon kunde ha flyttat till. det tog några timmar, sen hittade jag en potetiell bästis! hon fyllde den 7e dec, och bodde i den stad dit hon flyttade då vi skildes åt för så många år sen.
vad gör man då? vad är nästa steg? jag har en hemadress till en tjej som kan ha varit min första kompis. dit har jag kommit föurt i detektivarbeten, där tar det av naturliga anledningar stop. men nu kände jag att jag behövde ta det ytterligare ett steg.
så jag skrev ett brev, sa hej, om du är du så är jag jag. är det inte du så är detta brev inget att bry sej om. så la jag det på lådan på måndagen.
vad hände sen?
idag är det torsdag och jag fick ett handskrivet brev. konstig känsla. visste inte om jag ville öppna det. är det hon så har vi antagligen ingenting gemensamt nu, och kanske man bara ska släppa det med det goda minnet vi har av varandra. men kanske det inte ens var hon. kanske nån varit så vänlig och svarat för att säga tyvärr, det var fel.
så då öppnade jag brevet. tittade ner i kuvertet och såg ett brev som började
Hej Maria Pia!!
ja. så var det. och vad gör man då, vad gör man nu?
torsdag 2 oktober 2008
kaffe med dopp
kaffe utan bullar, är som kärlek utan kyssar....
kafferep. varför umgås man inte över ett kafferep nu för tiden?
man tar en öl, fikar, o där kanske man dricker kaffe och äter bulle, men kafferep...
ett uppbullat bord, kaffekopp som ständigt fylls på.
kafferep är inte fika. ett kafferep är ett kafferep
kafferep i sverige;
kafferep i tyskland;
svart som natten, starkt som helvettet,
rent som en ängel och djupt som kärleken.
vi i sverige dricker näst mest kaffe i världen, efter finland. trea kommer norge och fyra danmark. vi i norden är alltså hejare på att dricka kaffe. mest i världen.
en svensk dricker i snitt 4 koppar kaffe per dag.
kokkaffet har försvunnit och bryggkaffet tagit över. mörkrostat kaffe dricker människor och tror att det är något starkare, något häftigare. faktum är att ju mörkare kaffet är rostat, desto sämre bönor är det gjort av. bästa bönor behöver inte rostas mycket, medan sämre bönor måste rostas mera för att få en bra smak.
kaffet har färändrats, men kaffet finns kvar!
men doppet...
kanske kan det bero på våra kroppshyddor. människor för 50 år sedan kunde gott ta sej dopp till kaffet utan att fundera mer på det, medan vi idag alltid unnar oss det goda. aldrig är det självklart med doppet, alltid är det ett unnande.
om man ändå levde då unnandet var vardagligt...
söndag 21 september 2008
en lördag utan planer
mitt mål med helgens lördag var att inte ha någon plan.
att fylla dagen med det som dagen ger.
kunna skriva om den som en dag i en kos dagbok.
jag vaknade. åt frukost. drack kaffe.
välkomnade niklas och stoffe som kom vandrandes över järvafältet.
tog emot mazariner. satte på kaffe. tyckte det luktade rök. funderade på att köpa brandvarnare. tyckte det såg väldigt disigt ut utanför mitt fönster. tyckte det luktade ganska mycket rök. öppnade vädringsfönstret. kände att det luktade rök. sa för mej själv och till stoffe och niklas att de nog tänt eld på den gamla saaben som stått här utanför i veckor.
fylldes med en aning eufori.
tog med mej stoffe och niklas ut på gården.
det var någon som hade tänt eld på den gamla saaben som stått här i veckor och samlat på sej parkeringsböter och blivit husets samtalsämne. kände att det var en fin stund. bannade mej att jag inte hade telefonen med mej ut. niklas gav mej sin som jag kunde ta några foton med. tittade på brandkåren som kom. tittade på gården där alla samlats för att få en liten knorr på sin medellördag. njöt. brandmännen gjorde ett bra jobb och kunde åka igen. polisen kom och satte ett litet band på bilen. vart sugen på kaffet. gick in.
drack kaffe.
att fylla dagen med det som dagen ger.
kunna skriva om den som en dag i en kos dagbok.
jag vaknade. åt frukost. drack kaffe.
välkomnade niklas och stoffe som kom vandrandes över järvafältet.
tog emot mazariner. satte på kaffe. tyckte det luktade rök. funderade på att köpa brandvarnare. tyckte det såg väldigt disigt ut utanför mitt fönster. tyckte det luktade ganska mycket rök. öppnade vädringsfönstret. kände att det luktade rök. sa för mej själv och till stoffe och niklas att de nog tänt eld på den gamla saaben som stått här utanför i veckor.
fylldes med en aning eufori.
tog med mej stoffe och niklas ut på gården.
det var någon som hade tänt eld på den gamla saaben som stått här i veckor och samlat på sej parkeringsböter och blivit husets samtalsämne. kände att det var en fin stund. bannade mej att jag inte hade telefonen med mej ut. niklas gav mej sin som jag kunde ta några foton med. tittade på brandkåren som kom. tittade på gården där alla samlats för att få en liten knorr på sin medellördag. njöt. brandmännen gjorde ett bra jobb och kunde åka igen. polisen kom och satte ett litet band på bilen. vart sugen på kaffet. gick in.
drack kaffe.
fredag 19 september 2008
tystnaden
idag har jag strövat runt en och en halv timme på järvafälltet för att leta efter tystnaden. eller något tystare. eller bara lite natur som överröstar stadens brus för en liten sekund. en liten asp som spelar på sina löv, fåglar som sjunger ikapp, vinden som tar tag i träden.
men det var omöjligt.
det var inte ens nära.
jag höll på att kliva på en huggorm när jag försökte få fjällkorna att komma och hälsa på mej, en rapphöna tappade ballansen och höll på att flyga in i mitt huvud men det blev fan aldrig tyst.
bilarna hörs vart jag än är, och dom avtar aldrig. det händer aldrig att det är någon liten stunds paus mellan bilarna.
tänk om man bara kunde sätta igång den gamla pärlan, packa den med något litet, och sen bara åka uppåt. hyra ett hus någonstans i ångermanland. promenera, dricka te och leva efter solen och ljuset. titta på kornas dagliga förflyttning i hagarna och vara nöjd med det lilla.
en tur till handelsboden kan vara nog så spännande och upplyftande. livskickar kan komma från nåt litet och alldagligt, det krävs bara att man hinner märka av dom. och när man väl gör det så fylls hela ens dagar med livskickar.
i stockholm hinner man som inte reflektera över det lilla. och i det stora hela tror jag att det är det lilla som gör livet värt att leva.
men det var omöjligt.
det var inte ens nära.
jag höll på att kliva på en huggorm när jag försökte få fjällkorna att komma och hälsa på mej, en rapphöna tappade ballansen och höll på att flyga in i mitt huvud men det blev fan aldrig tyst.
bilarna hörs vart jag än är, och dom avtar aldrig. det händer aldrig att det är någon liten stunds paus mellan bilarna.
tänk om man bara kunde sätta igång den gamla pärlan, packa den med något litet, och sen bara åka uppåt. hyra ett hus någonstans i ångermanland. promenera, dricka te och leva efter solen och ljuset. titta på kornas dagliga förflyttning i hagarna och vara nöjd med det lilla.
en tur till handelsboden kan vara nog så spännande och upplyftande. livskickar kan komma från nåt litet och alldagligt, det krävs bara att man hinner märka av dom. och när man väl gör det så fylls hela ens dagar med livskickar.
i stockholm hinner man som inte reflektera över det lilla. och i det stora hela tror jag att det är det lilla som gör livet värt att leva.
måndag 8 september 2008
blomstrande nyheter!
nu kan jag meddela att den efterlängtade blomsterbloggen är i rullning.
http://prunkbloggen.blogspot.com/
http://prunkbloggen.blogspot.com/
torsdag 4 september 2008
någonting stort
någonting större försöker nå mej. vad det där stora vill är ännu inte klart.
idag när jag promenerade hem från spånga nynnade jag på sweet home alabama, (hur ofta händer det...?) jag var ganska nöjd vill jag säga. så nöjd att jag bytte ut orden till sweet holmingegräänd...
när jag kom in i lägenheten, slog på p3, skärde en melon, så hör jag plötsligt hur det sjungs från radion; sweet home alabama. (ja, hur ofta händer det..?)
då började jag genast tänka på dan aldén.
märklig assosiation, kanske vissa tycker. men det var nämligen så här, att för 2 nätter sedan drömde jag om denna barndomsgranne, (hur ofta händer det...?) denna pojke som inte var större än en palt. jag vaknade och hörde genast av mej till peppe för att berätta om drömmen där hans klasskompis från lågsdadietiden plötsligt infunnit sig. han tycker det låter märkligt, säger han då, eftersom lotta, hans kombo och barndomsvän också drömt om dan den natten,(alltså, hur ofta händer det!?!?!)
någonting stort vill mej något den här veckan.
idag när jag promenerade hem från spånga nynnade jag på sweet home alabama, (hur ofta händer det...?) jag var ganska nöjd vill jag säga. så nöjd att jag bytte ut orden till sweet holmingegräänd...
när jag kom in i lägenheten, slog på p3, skärde en melon, så hör jag plötsligt hur det sjungs från radion; sweet home alabama. (ja, hur ofta händer det..?)
då började jag genast tänka på dan aldén.
märklig assosiation, kanske vissa tycker. men det var nämligen så här, att för 2 nätter sedan drömde jag om denna barndomsgranne, (hur ofta händer det...?) denna pojke som inte var större än en palt. jag vaknade och hörde genast av mej till peppe för att berätta om drömmen där hans klasskompis från lågsdadietiden plötsligt infunnit sig. han tycker det låter märkligt, säger han då, eftersom lotta, hans kombo och barndomsvän också drömt om dan den natten,(alltså, hur ofta händer det!?!?!)
någonting stort vill mej något den här veckan.
torsdag 21 augusti 2008
lördag 16 augusti 2008
fredag 15 augusti 2008
TENSTA - hur bra kan det bli (del 1)
eftersom många undrar hur dant det är, den där ljusstrimman i förorten har jag nu den äran berätta lite om det finaste av det fina;
TENSTA
vad mer kan behövas...
vi har en fontän i centrum
o massa billigt
några hundra meter från det fina förortscentrumet så kommer man till spånga by. där bor vi. där är bäst!
vatten
det bästa av allt!! det luktar djurbajs! hur lycklig kan man bli? precis utanför vår dörr så finns denna gård, som sitter ihop med en jättestor lekpark med det där vattnet o så. där finns kor, får, grisar, getter, kaniner...
men idag såg jag bara en häst
o en tupp, o några hönor
min gata
mitt hus! balkongen längst upp till vänster är vår.
det här är hur coolt som helst! på 10 år har jag aldrig fått haft mitt namn så här på riktigt på dörren. jag tror ibland inte att det är sant.
så ser det ut.
i tunnelbanan, tensta station, när tunnelbanan stått stilla i 5 minuter o vi alla väntar på att få åka. det var då vi måste kliva ur.
"och så undrar ni varför svenska blir rasister, tänk lite för faan!!" skrek han när chauffören sa att tåget måste utrymmas o tas ur trafik, "tänk lite för fan!"
så stod jag där, den enda blonda "svensken" på perrongen, o ville sjunka genom jorden. så oprovocerat träffad har jag väl aldrig känt mej. varför drog han in mej i sin korta stubin? dom kan dra i hur många nödbromsar dom vill, jag tänker aldrig bli rasist för det!! rasister har nog större problem än så.., ville jag skrika tillbaka till honom men valde att försöka gömma mej i min luvtröja istället.
men jag ville slå dom så himla hårt, kidsen. dom gjorde att jag skulle bli sen, men det kunde lika gärna ha varit jag o annaberg för tio år sen. bara det att vi bodde i färnbo, o där blir inte konsekvenserna lika stora som i stockholm. o sen har dagens ungdomar bara inte lärt sej att man inte ska dra uppmärksamheten till sej när man gör sina bus, då blir man ju så klart utpekad o det blir förskräckligt pinsamt för en.
jag har för övrigt jobbat klart på adhd-kollo nu.
efter att ha kräkits 2 av 2 fester tror jag inte jag ska kräkas nåt mer.
kulturfestivalen har endel bra grejer ändå. himla ledsen är jag att biljetterna är slut till "ett dockhem" på fjällgatan, men ikväll bli det utebio. o inte vad som helst. ung rebell, med james dean.
kanske någon liten öl också för att få till det där lite extra..
TENSTA
vad mer kan behövas...
vi har en fontän i centrum
o massa billigt
några hundra meter från det fina förortscentrumet så kommer man till spånga by. där bor vi. där är bäst!
vatten
det bästa av allt!! det luktar djurbajs! hur lycklig kan man bli? precis utanför vår dörr så finns denna gård, som sitter ihop med en jättestor lekpark med det där vattnet o så. där finns kor, får, grisar, getter, kaniner...
men idag såg jag bara en häst
o en tupp, o några hönor
min gata
mitt hus! balkongen längst upp till vänster är vår.
det här är hur coolt som helst! på 10 år har jag aldrig fått haft mitt namn så här på riktigt på dörren. jag tror ibland inte att det är sant.
så ser det ut.
i tunnelbanan, tensta station, när tunnelbanan stått stilla i 5 minuter o vi alla väntar på att få åka. det var då vi måste kliva ur.
"och så undrar ni varför svenska blir rasister, tänk lite för faan!!" skrek han när chauffören sa att tåget måste utrymmas o tas ur trafik, "tänk lite för fan!"
så stod jag där, den enda blonda "svensken" på perrongen, o ville sjunka genom jorden. så oprovocerat träffad har jag väl aldrig känt mej. varför drog han in mej i sin korta stubin? dom kan dra i hur många nödbromsar dom vill, jag tänker aldrig bli rasist för det!! rasister har nog större problem än så.., ville jag skrika tillbaka till honom men valde att försöka gömma mej i min luvtröja istället.
men jag ville slå dom så himla hårt, kidsen. dom gjorde att jag skulle bli sen, men det kunde lika gärna ha varit jag o annaberg för tio år sen. bara det att vi bodde i färnbo, o där blir inte konsekvenserna lika stora som i stockholm. o sen har dagens ungdomar bara inte lärt sej att man inte ska dra uppmärksamheten till sej när man gör sina bus, då blir man ju så klart utpekad o det blir förskräckligt pinsamt för en.
jag har för övrigt jobbat klart på adhd-kollo nu.
efter att ha kräkits 2 av 2 fester tror jag inte jag ska kräkas nåt mer.
kulturfestivalen har endel bra grejer ändå. himla ledsen är jag att biljetterna är slut till "ett dockhem" på fjällgatan, men ikväll bli det utebio. o inte vad som helst. ung rebell, med james dean.
kanske någon liten öl också för att få till det där lite extra..
tisdag 15 juli 2008
lite om min sommar
jag har inte mycket kul att prata om just nu. sommarn känns förbi, på lördag börjar jobbet i praktiken, men i huvudet börjar det ju alltid några veckor i förväg.
tågluffen ställdes in, eftersom det var en flytt inberäknad. flytten blev aldrig av under semestern, så istället för resa eller flytt så ägnade vi oss åt att vänta.
men jag tänkte lägga fram lite bilder från min eminenta telefon. jag har lagt min digitalkamera åt sidan och tagit fram den underbara analoga. så bilder som bloggas här framöver kommer vara från stunder då mobilen dras fram.
Jag tycker sommaren började ungefär den 23e maj, slins födelsedag, varma dagar, skolavslutning, grillfester...
rabarberpajspicknick vid mälaren på hans stora dag!
nöjd
tomas o råttans köttgrill.
försommarens sköna stunder...
ölen i handen, grillspättet i magen
cobanoglu. den bästa i hela världen på att ha koll på hela storstockholms alla erbjudanden!!
tack vare henne får jag stans billigaste matklipp, gratiskryssningar och jenny hellströms reakläder. denna dagen paddlade vi gratis kajak.
livrädd, men försöker så gott jag kan o se cool ut
efter midsommar i skogen for vi på en minisemester till kalmar.
ölandsbron
nils har badat i havet på öland!!
spexartim och pumpasimon dansar
simon och hans vänner
semesternils på båten mot tallin
här höll jag mej glad och tillfreds....
tallinnblommor och semesternils
vårt hus som vi ska bo i om vi får för oss att flytta till tallinn.
sol och betong!
nils hittade en sovjettrappa. och i påsen finns rysk vodka, whiskey, likörer och snaps!
back to reality
en heldag med izabel i tanto.
izabels mage med en liten liten parvel där uti.......
nu ska jag köpa blutsaft och få energi, sluta vara så förbannat trött, o umgås mer med mina nära och kära!!
tågluffen ställdes in, eftersom det var en flytt inberäknad. flytten blev aldrig av under semestern, så istället för resa eller flytt så ägnade vi oss åt att vänta.
men jag tänkte lägga fram lite bilder från min eminenta telefon. jag har lagt min digitalkamera åt sidan och tagit fram den underbara analoga. så bilder som bloggas här framöver kommer vara från stunder då mobilen dras fram.
Jag tycker sommaren började ungefär den 23e maj, slins födelsedag, varma dagar, skolavslutning, grillfester...
rabarberpajspicknick vid mälaren på hans stora dag!
nöjd
tomas o råttans köttgrill.
försommarens sköna stunder...
ölen i handen, grillspättet i magen
cobanoglu. den bästa i hela världen på att ha koll på hela storstockholms alla erbjudanden!!
tack vare henne får jag stans billigaste matklipp, gratiskryssningar och jenny hellströms reakläder. denna dagen paddlade vi gratis kajak.
livrädd, men försöker så gott jag kan o se cool ut
efter midsommar i skogen for vi på en minisemester till kalmar.
ölandsbron
nils har badat i havet på öland!!
spexartim och pumpasimon dansar
simon och hans vänner
semesternils på båten mot tallin
här höll jag mej glad och tillfreds....
tallinnblommor och semesternils
vårt hus som vi ska bo i om vi får för oss att flytta till tallinn.
sol och betong!
nils hittade en sovjettrappa. och i påsen finns rysk vodka, whiskey, likörer och snaps!
back to reality
en heldag med izabel i tanto.
izabels mage med en liten liten parvel där uti.......
nu ska jag köpa blutsaft och få energi, sluta vara så förbannat trött, o umgås mer med mina nära och kära!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)