godiset

nu har jag just tittat på film med annaberg o erik hp. jag åt godis. vi tittade på mannen som slutade röka. det gjorde mej inspirerad. så;
härmed lovar jag eder att efter nyåret inte äta godis förrän sommaren.
inte för att det ska va nåt nyårslöfte, men för att godiset hör julen till, och mitt nya liv bör därför starta efter julen.
och jag anställer er, mina vittnen, till mina spioner att med vilket medel som än krävs se till att jag håller mej borta från godiset. hembakat går bra det gör mej intet hot, men godiset - jag får icke taga godiset!!!
jag hoppas jag uttryckt mej klart och tydligt och att ni nu önskar mej lycka till på färden in i det nya lyckliga färgsprakande livet...

kära hjärtanes...

det finns en man vars texter är som musik, som får en att dansa, som fyller hela kroppen!
hans finurliga melankoli får mej att drömma, glömma och tro på det lilla i livet.
ingen är som han. ingen talar och uttrycker sej som han. ingen kan tänka som han.
å han klev på min fot!!!!!



jag var inte där för att få nåt signerat. jag vill inte ha hans autograf. jag ville höra honom tala. det var så vackert! jag var lyrisk.
jag sa tack till honom. han sa att jag kanske va i hans barnbarns ålder, 16-17...??? 21?
nä du, 24! men jag önskar att jag både vore 21 och hans barnbarn... fast det sa jag inte.
sen klev han på min fot!!
jag studsade ut på små moln, och jag och heidi gick och diskuterade livet över några öl.



åååååå, torgny................