stockholm har blivit kallt

tensta är fint. jag tycker om det. men det kan aldrig bli mitt hem. lika lite som nånting varit mitt hem de senaste tio åren.
igår kväll ville jag ut lite. inte nödvändigtvis promenera, men det finns ju inte så många andra alternativ om man inte bara sitter på en bänk på gården. så jag strosade runt bland de vita husen, såg in i fönstrena där människor levde sina liv. mer eller mindre likadana. jag får panik, jag vill inte! jag har ju järvafältet bredvid men jag tycker inte om det, särskilt inte när det är mörkt. jag saknade blackeberg. där fanns i alla fall naturen. träsket som var en alldeles lagom kvällspromenad, mälaren där man bara kunde sitta och titta, eller skogen där man kunde plocka hur mycket blåbär som helst.
promenaden gav mej ingen ro, så jag gick hemåt igen. såg vårat fönster komma närmare. precis som vår grannes fönster, och han under, och dom i huset bredvid. lamporna lös, försökte ge en hemtrevlig känsla men misslyckas eftersom grannen bredvid, grannen under, husen runtomkring försöker med precis samma sak. jag skulle kunna gå in i vilket fönster som helst, inget av dom skulle kunna ge mej en känsla av ett hem. jag kommer in i min lägenhet, min tvåa på övre plan, som är funktionelt uppbyggd och ser ut precis som man kan tänka sej att det ska se ut, så som det borde se ut, som det måste se ut. det är inget hem.
det är en funktionell förvaring.
det som behövs finns, varken mer eller mindre.
dygn och årstider passerar obemärkt. plötsligt är inga löv kvar på träden, plötsligt har människor mössa, sedan shorts, sen mössa igen. man sitter i sin lägenhet, sätter sej på tunnelbanan hundratusen meter under jorden, kommer upp i en annan del av stan, så nära man kan till det hus man ska till. sen ner i underjorden igen, och upp och in till lägenheten.
jag längtar till norrland. till mitt torp, mitt hem, där jag ska hugga min ved som ska ge mej värme och ljus till huset.

nu har det sluta komma in ljus från fönstret som bländat mej o gjort det svårt för mej att se skärmen. då är det nog kväller. jag ska ta mej lite pick pack och gå ner hundratusen meter i underjorden