tystnaden

idag har jag strövat runt en och en halv timme på järvafälltet för att leta efter tystnaden. eller något tystare. eller bara lite natur som överröstar stadens brus för en liten sekund. en liten asp som spelar på sina löv, fåglar som sjunger ikapp, vinden som tar tag i träden.
men det var omöjligt.
det var inte ens nära.

jag höll på att kliva på en huggorm när jag försökte få fjällkorna att komma och hälsa på mej, en rapphöna tappade ballansen och höll på att flyga in i mitt huvud men det blev fan aldrig tyst.
bilarna hörs vart jag än är, och dom avtar aldrig. det händer aldrig att det är någon liten stunds paus mellan bilarna.

tänk om man bara kunde sätta igång den gamla pärlan, packa den med något litet, och sen bara åka uppåt. hyra ett hus någonstans i ångermanland. promenera, dricka te och leva efter solen och ljuset. titta på kornas dagliga förflyttning i hagarna och vara nöjd med det lilla.
en tur till handelsboden kan vara nog så spännande och upplyftande. livskickar kan komma från nåt litet och alldagligt, det krävs bara att man hinner märka av dom. och när man väl gör det så fylls hela ens dagar med livskickar.
i stockholm hinner man som inte reflektera över det lilla. och i det stora hela tror jag att det är det lilla som gör livet värt att leva.