det finns några som jag kan börja längta efter så det gör ont.
och jag har ju även något visst för gubbar...
vissa av dom har jag fått den äran att träffa, och trycka handen mot dess hand eller öra, som till exempel den fantastiska stunden med torgny lindgren. men så finns det vissa som jag vet att jag aldrig kommer få träffa, som allan edwall. då vill jag gråta när det kommer för mej. jag längtar så det gör ont efter att få samspråka med honom.





andra människor jag önskar få spendera tid med. vissa smärtsamt mer omöjliga än andra:
Monica Zetterlund
Gösta Ekman
Per Oscarsson
Tove Jansson

trazan och klara

mina hjältar är trazan och banarne.


sen har jag fler hjältar, t ex anders och måns och framförallt mia och klara, som jag har en stor crush för just nu.


både mia och banarne är de som först fångar ens uppmärksamhet, som är de charmtroll som man blir kär i och som är de roligaste. tror man. efter närmare eftertanke eller efter några års vishet så inser man att det är trazan som är geniet. det är han som är rolig egentligen, han som har inteligent och hållbar humor, den våg som banarne bara surfar på och fångar mitt hjärta på. precis så har jag insett att det är med klara. klara är ju den roligaste, som man först inte la märke till på samma sätt. det är mia jag blir kär i och mia som jag skrattar åt. men blir jag bara lite visare och klokare så inser jag att trazan och klara är genier. dom är geniala! dom förtjänar alla människor kärlek!
Tabita är sjukt bra, men efter ett tag förstår man att tabitas arbetskamrat på ålderdomshemmet, hon med kort hår och som pratar så bara tabita förstår, hon är bäst! tänker man bara lite mer så är mia och banarne fortfarande bäst, men trazan och klara kanske snäppet vassare.