lyckade män i lyckade kostymer, friska och sunda. välmående. gör mej illamående.
äter fint och rör sej fint.
jag tror inte ni är så lyckat friska som ni tror. jag vet det, jag har sett det!
jag har sett hur ni med ögonen gömda men med näsan upp i vädret kastas mellan självgodhet och skam i väntrummet på psyk. ni vet ni är där, men tror ni inte är som de andra. alltid ett litet snäpp över.
en svartklädd tjej med uppskurna armar. ett gäng med kosymnissar.
ni ser henne med förakt. hon bryr sej inte om att se er. ni trycker hon är offer, ni tycker hon är svag. hon ropar på hjälp, ni bara låssas glimma. ni är svaga. ni får mej att må illa. för mej är ni alltid snäppet under.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ojdå, rapport inifrån. Intressant.
Men vi är ju alla lika värda Maria...
Du skriver vackert om världens fulhet!
Heja maria! Sanningar.
Hujedamej...
Skicka en kommentar