jag önskar att världen vore som torgny lindgrens språk...
när man går samma promenad varje dag så, på samma sätt som den som går till jobbet möter samma människor vid samma plats, möter jag samma djur vid samma ställen.
men idag var en av råddjursbäbisarna på villovägar.
men den andra råddjursbäbisen och dess mamma var väldigt söta i ösregnet.
vi brukar titta på varandra, råddjuren och jag, och vänta med spänning vad som ska hända, om jag går fram till dom, eller om dom springer iväg.
en ekorre och jag brukar också titta på varandra, men jag vill inte gå fram då, ekorrar är farliga djur
näckrosorna har slagit ut i träsket
regnet luktar sommar och känns helt okej fast jeansen aldrig torkar
om världen vore som torgny lindgrens språk skulle alla människor dansa
onsdag 27 juni 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
uh!
du skriver så vackert så jag rörs djupt
Ekorrar är inte farliga.
Jag säger som Musse Pigg:
Åå, ekorrar!
vad nu, rådjur i stockholm..? :)
mjo, ekorrar bits faktiskt.aj.
dina texter målar verkligen bilder i mitt huvud!
Jag tycker det är kul att Anna Penn skriver här. HEJ ANNA!
HEJ PETER!!! och (nästan) hela familjen! ;)
Skicka en kommentar