det var svårt att veta vad jag skulle ta på mej inför dagens promenad. soligt, men lite blåsigt verkade det som. för kallt för linne för varmt för tröja. tillslut tog jag en tunn fladdrig långärmad, utan linne under.
jag gick i mina vanliga grubblerier om livet. möter fina tanter som smyger fram med stavar i händerna.
nere vid mälaren tyckte jag jag såg ernst kirchsteiger.
men jag ropade inte.
då hade han säkert inte vänt sej om och jag hade bara vetat att jag sett en som var väldigt lik ernst kirchsteiger, och det ville jag inte.
det känns bättre att jag faktiskt tyckte jag såg ernst kirchsteiger vid mälaren i blackeberg. ensam. vandrandes.
plötsligt blev mitt klädval alldeles för varmt. jag svettades i min tunna fladdriga långärmade tröja. så jag fick gå hem.
på vägen hem mötte jag en ekorre. inte ens en meter ifrån mej.
vi tittade på varandra. den hade en alldeles för stor kotte i munnen.
den hade jag velat visa för ernst
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ernst! Yeah! :-) För stor kotte i munnen... Yeah!
Jag undrar vilket som var finast att se, Ernst eller ekorren?
En gång när jag var på Skansen kom det fram en ekorre som var så van vid människor att den blivit tam typ. Den kom fram och nosade på mig. Jag tyckte den var fantastisk, Sara blev livrädd.
fast ekorrar är ju inte så gulliga som man tror. bakom fårakläderna är dom elaka! mina kompisar blev attakerade av en ekorre en gång
och jag (+ fassika) har blivit attackerad av en ankarmé!! ju mindre och löjligt söta, desto lömskare!
Skicka en kommentar