ingrid & leif

´
här aron:




och en extra:

djurens promenad

jag borde ha en etikett som heter promenad, men jag orkar aldrig lägga in den, för då måste jag lägga till det i så många inlägg. det här inlägget handlar alltså mestadels om promenad.
det är då man funderar mest, och det är då jag ser som mest, o träffar som mest djur. jag börjar gilla att umgås med djur. jag tror vi tyr oss till varandra, djuren och jag.
en kväll under min studentvecka för alltför många år sen minns jag att jag tog sällis hem med en grävling. jag tyckte det kändes trevligt och högtidligt, och reflekterade inte över att dom faktiskt brukar bitas tills det knakar, förrän en stund dan efter. o en baklänges man har jag mött, men det var en människa. och allt det här hände ju under tiden jag bodde i westeråos, 021....
nu i mitt blackis brukar mina möten vara av den lite mer lugnare typen. råddjur, ekorrar, fågelmammor som matar sina barn, sniglar som man inte får kliva på osv. nu har det kommit ett till litet djur på min promenadväg. jag tror du skulle gilla dom niklas, det är små små små grodor. det måste vara grodyngel som precis utvecklats till grodor, eller nån sjukt liten art. dom är alltså inte ens 1 cm stora. jag tog upp en sån igår, men nils är lite rädd för groddjur, så jag bar den inte med mig så länge eftersom han var med.
men idag svängde jag av och gick på småstigar i skogen, hittade inget djur av intresse, men ett elljusspår. när jag var liten trodde jag det hette älgjuspår.

o dagens funderingar gick kring dej, mitt hjärta. jag vet att alla tyckt synd, jag har hört det. men skit i dom, det kan vara sorgligt, men inte synd om. för ja, är man synd om så blir man ett offer, svag o oförmögen att göra något. men du är inte så! du har alltid gjort som du velat, o det gör dej grym, för du är stark.
jag är också jävligt trött på att folk tycker synd om mej, för det hjälper mej inte det minsta...
men det här klarar du, det tvivlar jag inte en sekund på!!!

nu ska jag o min gansta feea till en indier

djuren och torgny i min vardag

jag önskar att världen vore som torgny lindgrens språk...

när man går samma promenad varje dag så, på samma sätt som den som går till jobbet möter samma människor vid samma plats, möter jag samma djur vid samma ställen.
men idag var en av råddjursbäbisarna på villovägar.
men den andra råddjursbäbisen och dess mamma var väldigt söta i ösregnet.
vi brukar titta på varandra, råddjuren och jag, och vänta med spänning vad som ska hända, om jag går fram till dom, eller om dom springer iväg.
en ekorre och jag brukar också titta på varandra, men jag vill inte gå fram då, ekorrar är farliga djur
näckrosorna har slagit ut i träsket
regnet luktar sommar och känns helt okej fast jeansen aldrig torkar
om världen vore som torgny lindgrens språk skulle alla människor dansa

svensk midsommar

jag tyckte jag såg ernst kirchsteiger

det var svårt att veta vad jag skulle ta på mej inför dagens promenad. soligt, men lite blåsigt verkade det som. för kallt för linne för varmt för tröja. tillslut tog jag en tunn fladdrig långärmad, utan linne under.
jag gick i mina vanliga grubblerier om livet. möter fina tanter som smyger fram med stavar i händerna.
nere vid mälaren tyckte jag jag såg ernst kirchsteiger.
men jag ropade inte.
då hade han säkert inte vänt sej om och jag hade bara vetat att jag sett en som var väldigt lik ernst kirchsteiger, och det ville jag inte.
det känns bättre att jag faktiskt tyckte jag såg ernst kirchsteiger vid mälaren i blackeberg. ensam. vandrandes.
plötsligt blev mitt klädval alldeles för varmt. jag svettades i min tunna fladdriga långärmade tröja. så jag fick gå hem.
på vägen hem mötte jag en ekorre. inte ens en meter ifrån mej.
vi tittade på varandra. den hade en alldeles för stor kotte i munnen.
den hade jag velat visa för ernst

skjuta skjuta, bulle bulle

jag drömmer helt sjukt mycket. och jag tycker väldigt illa om att folk pratar mycket om sina drömmar, men den här var så fin på nåt sätt, så jag måste få dela med mej.

jag o anna berg valde vad vi skulle ha på ett kafé. tårtbit för 26 kronor, tyckte anna. jag gick med på det. och kaffe för tio. när jag betalat ser jag att anna lurat mej.
hon sitter med sitt kaffe och en KANELBULLE för tio kronor!!! jag tycker ju inte ens om tårta, men jag älskar kanelbullar!! 26 kronor...
oj oj vånda vånda, vemod vemod.
han som har kaféet vägrar låta mej byta, fast jag bara smakat ett hörn. han bara sitter vid datorn i sogården och vill inte lyssna på mej.
till slut ser jag ingen annan råd. jag drar min revolver. siktar, och skjuter honom. hela hans gäng mot mej bland valgravar och skogar. men jag är bra. skjuta är jag ju bra på! men dom jävlarna dör ju aldrig... skotten tar slut, jag kliver upp ur vallgraven för att sluta fred, då han skjuter mej o jag flyger ut på isen på åmenningen. väldigt dramatiskt bland blod och isflak tar jag mej iland, upp till huset. vi tar en varsin påtår för en krona. jag betalar annas påtår.

kostymernas hemlighet som jag vet

lyckade män i lyckade kostymer, friska och sunda. välmående. gör mej illamående.
äter fint och rör sej fint.
jag tror inte ni är så lyckat friska som ni tror. jag vet det, jag har sett det!
jag har sett hur ni med ögonen gömda men med näsan upp i vädret kastas mellan självgodhet och skam i väntrummet på psyk. ni vet ni är där, men tror ni inte är som de andra. alltid ett litet snäpp över.

en svartklädd tjej med uppskurna armar. ett gäng med kosymnissar.
ni ser henne med förakt. hon bryr sej inte om att se er. ni trycker hon är offer, ni tycker hon är svag. hon ropar på hjälp, ni bara låssas glimma. ni är svaga. ni får mej att må illa. för mej är ni alltid snäppet under.

kryssning,kryssningkryssning!

vi hade gratisbiljetter på en tvånätters finlandskryssning, så vi åkte. det var jag, anna berg, tina och sarah (cobanoglu)
det var fint! spännande, fast samtidigt inte, för det är ju så förutsägbart. man vet ju precis hur det är på sånna kryssningar, men ändå känner man sej lite förvånad och ibland till och med att man inte tror att det är sant. men det är det! på alla sätt och vis. och jag tycker nog att det är lite fint på sitt sätt.
vi spelade bort pengar och sjöng karaoke och drack en drink och sånt där som hör till.

anna blir sugen...


så hon tog till sist öppna din dörr


den här gillade jag, så jag tog den två gånger


havet...


tjejer och killar i helsinki


sen blev anna så glad att se Ville Viking igen efter en heldag i stan, så hon kramade och gosade med den söta, rara nalledjuret resten av kvällen.


sen när Ville Viking gått och lagt sej försökte anna och tina dansa disco, men jag och sarah fick migrän.

men det var ändå en fin tur i fina vänners lag!

fy fan vad dom är äckliga

helvete helvete helvete
jag hatar anders borg så djupt och innerligt!!
och jag hatar finans- och socialdepartementen!
men mest av allt HATAR jag anders borg!!

välkomna till min balkong!!

vi hade en dag på plantagen jag o nils. det var lördag och jättevarmt och vi hade nästan inga kläder på oss och ingen stress. som dom pensionärer vi är hade vi bestämt oss för att 500 kronor kunde vi lägga ner på vår balkong. vi trodde det skulle bli runt 700 när vi stod i kassan, men det blev 496. ni vet hur äckligt nöjd man blir av sånt där. det är inte ofta man lyckas, men när man väl gör det så där precis så tror man att man är bäst och man kommer på sej själv som att bete sig som en resolut 50 åring. i alla fall jag, och om det är på en blomsteraffär.

vi gick runt där länge o begrundade växter av alla dess slag. valde, bytte ut, jämförde med lugn och harmoni i oss. i ungefär en o en halv timme måste vi ha spatserat runt. sen kom den där plötsliga, akuta blodsockerfallet, uttorkandet och hungern, o vi tog en paus, köpte oss en varsin 88a och satte oss vid möblerna.
jorden var svårast att välja.

men det bästa av allt är att jag äntligen fått en krusbärsbuske!!! tänk att man kan ha det på balkongen!!! min dröm har gått i uppfyllelse, och den kostade bara 98 kronor!

tänk när vi får en trädgård! då dröjer det nog inte länge förrän dammar och fontäner råkat ta sej plats mellan blomsterna...

en kväll i juni, i Båstad

långt ner i sverige, bland stekare och cabar, hästar och välputsade trädgårdar, med havet som bakggrund och lycka/vemod i luften, tog min lilla lilla minsta lillebror studantn.
han är fin
han steker

beige/rosa

jag brukar vara ganska beige.
nu är jag rosa. aj aj, så djupt rosa.
jag som bara skulle lösa kulturbilagans knep&knåp-sida.
så besviken.
så synd. så jävla synd!
det blir nätter av vånda, och 9 timmars bilresa utan att luta sej
varför blir man alltid förvånad, varför lär man sej inte.
men sverige är väl så. lokaltrafiken tror aldrig på vintern förns det är för sent, och folket tror aldrig på sommaren.
jag har så ont.
förbannat