mitt liv känns just nu som i "fyra bröllop och en begravning". förutom att begravningarna är två och bröllopet ett, och att de som ska begravas är alldeles på tok för unga.
men imorgon bär det av mot bröllopet i alla fall. jag och annaberg som toastmadams. vi klär i oss käcka roller genom våra inköpta ljusrosa tyllklänningar. högklackade lackskor har jag köpt också. men jag har aldrig tålamodet att lära mej gå i högklackat, så vi får väl se hur det kommer gå. när jag tränat nu känner jag mej mest som en älg som är alldeles för packad.
vi har övat in ett litet spex.
det känns märkligt. som att man flyr och försöker ta sej in i lyckans land. ett lyckans land fyllt av käcka spex och sånger. påklistrad lycka.
hade det inte vart jag och annaberg som var jag och annaberg så hade det aldrig gått.
men vi är så jävla bra! utan oss hade vi aldrig haft tryggheten att just nu kunna känna glädje och livslust och ha ork och lust att ha ansvar i vår väns bröllop. toastmaster, det trodde jag aldrig att nån skulle vilja ha mej som.
imorgon far vi i en gul (lånad) cabrolet till några kära människors största, lyckligaste kväll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Som livet är mest tycker jag! Det får plats både glädje å sorg i oss människor, ofta på samma gång!
Vilken otroligt god smak att välja er att leda underhållningen, ni kommer vara fantastiska!
Bröllop känns alltid som påklistrad glädje. Begravningar är mer ärliga.
Skicka en kommentar