i said a hip hop, a hippie to the hippie to the hip hip hop

jag har börjat skolan nu. tar en paus från reportageplugget och ska ägna mej lite åt sång o teater. eller SOT som våra lärare gärna kallar oss. jag och annaberg i samma klass! sååå skönt. alla kanske vet hur en sån där klass annars brukar vara. men inget ont om det, jag o anna kan väl vara nog käcka vi också om vi lägger den sidan till. men våran lärare är nog i käckaste laget i alla fall. han heter svante. första skoldagen skrev han upp sitt namn på tavlan. han ritade ett S och sen en vante... jag blev rädd. men nej, han har faktiskt andra sidor också märkte jag ganska fort. han är skitbra och duktig på det han gör.
jag känner att bara jag pallar tiden, veckorna, hela dagar, så kommer det här bli jättebra! lyckas jag bara lära mej att sova bra så kommer nog det andra automatiskt.
ett helt år tillsammans med anna att ägna oss åt roliga saker. leka i studion ska vi göra mycket.

helgen har varit sjukt hektisk, särskilt för att vara jag. men i fredags såg vi att sugar hill gang skulle spela på mosebacke. kul, tänkte vi, men dyrt. jesper hade såå gärna velat se dom om han fortfarande hade levat. jag o anna gick. och lite oväntat blev det faktiskt en av de bästa konserterna jag någonsin sett. fy fan. det var sjukt. och alla gick som i extas efteråt och sa att det var en magisk kväll. tänk om alla kvällar kunde vara så.
morgonen efter så kom anders (sångaren i det fina bandet Thurneman) och hämtade upp mej. så ägnade jag den dagen åt att fota dom, tuffa punkbilder till deras kommande ep. det blir nog skitfint. och jag tycker faktiskt att musiken svänger riktigt. så mycket att jag tänker följa dom till oslo när de ska ha spelning där i oktober.
o så ska jag passa på att leka lite med den lilla råttan som bor där!!

lindesberg by night

jag minns bröllopet jag var på förra sommaren. där deckade brudens far innan paret lämnat festen, o bruden gråter för hennes väska som blev inlåst i en bil av sin fulla far.
men det var fint. det var hedåker.

årets bröllop var i lindesberg. det vart en ganska ball helg. det ballaste var bilresan.

synd att ni inte kan höra den ljuva musiken som ljöd.

sen var det förberedelser in i det sista, de lyckliga tu smått hysteriska när fredag blev till lördag. de övade vals, niclas gav izabel blåmärken på knäna, vi vek häften och namnskyltar, någon annan som skulle hjälpa till var mest i vägen med sitt pladdrande skitsnack som gjorde att jag kokade men fick bita ihop, och hans vinglande vinglas fylldes om.
en natt utan sömn, nya idéer och min hjärna bygger upp tidsscheman.
dagen som toastmadame, sagobröllop och izabel ser ut som en prinsessa. jag var inte ett dugg nervös, men när jag blir stressad, det är då allt händer och jag får anstränga mej till tusen för att inte bryta ihop.


(lägg märke till det beiga paret som försöker att smälta in och inte synas. det är Gullan och Hans.
dom var ditbjudna för att spela dansmusiken på kvällen.
dom har ställt sej bakom. där tror dom att dom inte ska synas...)





vi var likadana och rosa som ni kan se. och lackklackskor har jag. skavsår fick jag. jag har haft klackar två gånger i mitt liv, mattias bröllop och nu izabels bröllop. o nu var jag rosa i tyll till på köpet.
i början fanns den vanliga stelheten under middagen, men blev lättare ju mer alkohol som serverades. det var fri bar i baren...
folk höll tal. jag o anna körde vårt. det gillade dom. izabel njöt och niclas lös. dom var så kära och lyckliga. vi började tappa kontrollen när tragqueensen höll sin show och sen hade nån sorts oanmäld lek och allt blev så pinsamt för alla parter. men det värsta var att dom aldrig slutade. alla led, jag dog.
vi kämpakämpakämpade för att få upp parets humör sen, dansadansadansa. upp med alla.
folk drack. hängde i baren. vid två gick dom upp till sin svit och vi kände att nu kunde vi också gå. då började nån sorts kallabalik smyga sej fram. cp kille slår gravid flickvän, och en transexuell. flickvän försvinner, någon letar. transexuell går på toaletten, med en annan tjej. pojkvän blir då galen. river hotellet, och bruden sitter rödgråten vid frukosten.
det är precis som en fest ska vara.
o sen ska alla vara glada...

partyparty. varför blir jag inte förvånad?!

sen åt vi pizza med izabel o niclas, o tog izabel på en raggartur.
hon berättade hur de tjafsat om bordsplaceringen, hon försökte göra så alla skulle ha trevligt, han försökte sätta folk så det skulle va minst risk för bråk

som på film...

mitt liv känns just nu som i "fyra bröllop och en begravning". förutom att begravningarna är två och bröllopet ett, och att de som ska begravas är alldeles på tok för unga.
men imorgon bär det av mot bröllopet i alla fall. jag och annaberg som toastmadams. vi klär i oss käcka roller genom våra inköpta ljusrosa tyllklänningar. högklackade lackskor har jag köpt också. men jag har aldrig tålamodet att lära mej gå i högklackat, så vi får väl se hur det kommer gå. när jag tränat nu känner jag mej mest som en älg som är alldeles för packad.
vi har övat in ett litet spex.
det känns märkligt. som att man flyr och försöker ta sej in i lyckans land. ett lyckans land fyllt av käcka spex och sånger. påklistrad lycka.
hade det inte vart jag och annaberg som var jag och annaberg så hade det aldrig gått.
men vi är så jävla bra! utan oss hade vi aldrig haft tryggheten att just nu kunna känna glädje och livslust och ha ork och lust att ha ansvar i vår väns bröllop. toastmaster, det trodde jag aldrig att nån skulle vilja ha mej som.
imorgon far vi i en gul (lånad) cabrolet till några kära människors största, lyckligaste kväll.

liten semester

jespers bror sa
"alla tar hand om varandra. alla som ringer, smsars och tänker på oss, dom tar hand om oss. det är viktigt, det är så vi överlever."
så sant. tack alla fina som sagt fina saker de här dagarna. det värmer att veta att folk tänker på oss.

när allt det här hände, när två vänner helt plötsligt bara raderades ur vår värld, då var jag precis hemkommen från semester. nils hade två veckor ledigt och som de arma krakar vi är så tänkte vi ut semstrar som inte skulle kosta.
jag hade i mitt huvud skrivit upp många saker som jag skulle blogga om, men efter ett telefonsamtal så raderades o formaterades den delen av min hjärna. mej gör det inget. antagligen inte er heller. men nog ska jag kunna dela med mej kortfattat om vad the summer 2007 gick ut på.
först åkte jag nils o daniel swebus till värnamo o hängde med bror o brorsbarn. det var lajbans.
det som var mest spännande var när vi åkte ånglokomotiv!







sen åkte vi därifrån till göteborg. där regnade det. jag hängde med min syster. det var kul, vi tittade på film och åt godis. nils drack mest öl med ida.
på lördagen mötte vi upp med nils mor, far o syster o tog båten till danmark o var en vecka i nord jylland. mmm, havet...

"livet-ett ögonblicks verk"

en kväll utan mina vänner var ingen bra idé. men imorgon är vi samlade tillsammans igen.

hur länge måste man orka? det gör så jävla ont. det är alldeles för definitivt. det går inte.
livet blir defust men döden så defenitiv. så konkret. dom är liksom inte med längre. två underbara människor bara plockas bort från ett gäng, suddas ut, stryks över.
kvällarna är fruktansvärda. tankar o bilder flyger runt. minnen, den fysiska döden. o så min bästa vän som ligger vid min sida i sängen, som jag bara önskar så ska få sej en blund men som tillslut fick dricka hur mycket vin som helst för att få nån sorts ro till sömn.
men till vilken nytta? man vaknar om mornarna till samma grymma verklighet.
det är inte så att man lägger sej om kvällen, försöker somna ifrån allt helvette o så på morgonen är allt bra igen. nej, helvettet lever kvar. gråta sej till sömns för att sedan vakna med en ny dags gråt. det tar aldrig slut. jesper och malin kommer aldrig tillbaka. aldrig.
det går inte att förstå. det kan bara inte få vara så hemskt. ena sekunden livs levande, nästa sekund död. det funkar inte. det är stört. en sekund! tänk om man bara en endaste gång fick vrida tiden tillbaka. bara en sekund.

åå malin o jesper. jag vet att ni håller ställningarna där uppe. jävlar vilken musik som hörs där nu, dygnet runt turas ni om i dj-båset och ni dansar dansar dansar. ibland hörs det ner hit o vi dansar med er. öl och ciggaretter får ni så mycket ni bara orkar av och festen tar aldrig slut.
men ibland tar ni bergsprängaren och kaffetermosen och chillar på gräset under solen.
och precis som vi, pratar ni gamla minnen och skrattar

fan. det är svårt. det gör ont.

död

jag funderar mycket på liv o död, det vet ni. jag har panik o ångest över livet, det går för fort, blir för kort, är far farligt. som en besatt väntar jag bara dag efter dag att den första i min närkrets dör, den första nära, den första unga. för sånt händer, hela tiden. varför ska jag skonas?? varje gång telefonen ringer förbereder jag mej på ett chockande besked.

han är död. idag hände det. det som inte får hända men som jag bara väntat på att det ska hända. herregud, vad hade jag då tänkt var nästa steg? vad ska man ta sej till nu. nu har jag svarat i telefonen o fått höra beskedet mellan hulkningar o snyft, men nästa steg hade jag inte förberett mej på. han var så fin, så bra, framgångsrik började han bli, o det var så skönt för han jobbade så hårt för det. musiken, journalistiken...
han var tillsammans med min bästa bästis i tre år. i våras gick dom skilda vägar, men var så glada för de var fortfarande så viktiga för varandra, så nära. vänner för livet.
så blev det så kort.

fy fan. det är så äckligt att jag vill kräkas. så äckligt orättvist, så elakt. sån onödig olycka, som likväl skulle kunna hända mej o anna.

jag ringer o det rings. vad hände? vilka var med? varför? massa frågor, några svar.
ånej, inte hon också!! hon var tjejen som dog. det tar aldrig slut. det blir för mycket.
nils ska köra mej till salbohed nu