en lång berättelse om ett litet spel, eller "nu har du gjort ditt livs affär"

så där, nu ska jag berätta för er om ett durspel som jag fått den äran att ha i mitt hem.

att jag fick henne gick till så här;
vi var som sagt vid den där herrgården vid malmköping, jag o nils o hans familj.
på vägen dit, vid en slingrig grusväg fanns en skylt om en loppis som skulle vara öppen under helgen. "trevligt" tänkte vi, o bevarade det i minnet.
senare under helgen tog vi fram det o beslutade oss för att titta förbi allihopa. det var i en ladugård en bit från herrgården, men hans mamma visste vägen. landsortsloppis tänker man, o ser massor av fynd för inga pengar alls framför sej. fast riktigt så var det inte. där fanns gubbar o nån enstaka tant vid bord med prylar utanför ladugården, o inne i den hade en gubbe en större loppis. mest skit o inte så billigt. fula burkar billigt, fina burkar dyrt. gubben luktade sprit o hade ingen växel när hans mamma skulle handla.vi tröttnade lite o slötittade på borden utanför. gamla böcker, 16 mm filmkamera, radios, picknickväskor, ja, ni vet. småtrevligt så där. vi skulle gå mot bilen när nils sa "å vilket fint dragspel". mina öron blev spetsiga o huvet flög upp som ett råddjur som fått vittring.
nästan i alla fall. o där på gräset, bredvid en elgitarr, o nästan under bordet, låg det fina vackra söta underbara...
gubben som hade bordet tittade lite förvirrat, "ja, durspelet ja..."
jag blev nästan lite ivrig, durspel ta mej fan!
-vad kostar det?
-1200
-jaha... ojdå... får jag prova det?
-ja
spela,spela, dra lite, låter lite hur som helst. han förklarar att det fungerar som ett munspel, o jag försöker förstå mej på logiken. om en stund förstår jag hur man spelar blinka lilla stjärna i alla fall.
-vad skulle du ha för det sa du?
-ja... 1200 sa jag visst...
jag blev lite förvirrad, "sa jag visst"?!? kunde jag kanske pruta ner det, han kanske tog i för mycket eller hur mena han?
jag ynkade mej och beklagade att min nya kärlek inte kunde bli min.
gubben som stank sprit tog guran o tillsammans spelade gubbarna på gura o durspel lite bitar så vi fick höra hur det kunde låta. det var ljuvligt. men nils familj verkade aningen besvärad. gubben med spritlukt ville aldrig sluta o sjöng o spelade en stund. jag tackade o sa att jag återkommer så fort jag fått lite pengar. gubben med durspelet var lite märklig. "mm ja, jaja. jaha". sen tog nils mamma mej i armen o tog mej åt sidan. hon sa hon förstod hur det kändes. jag trodde på henne, dom är en musikgalen familj, så just det där förstod hon nog. hon sa hon ville hjälpa, o tillslut lovade jag att fundera på saken. betala tillbaka på lång sikt, hundra kronor i månaden.
vi åkte tillbaka till herrgården. jag kunde inte släppa durspelet. det var sån lycka, det var precis ett sånt jag egentligen ville ha när jag köpte mitt dragspel för några år sen. fast då köpte jag dragspelet ändå, men det är så tungt o jobbigt o spela på för en klen människa.
ett litet lätt o behändigt durspel av trä... jag kan ta med mej det på gator o torg o träna utan att få träningsvärk. Men 1200. jag har ingen aning vad begagnade durspel kostar, hur man ser om det är ett bra spel, om jag skulle bli lurad eller lyckligt lottad.

på natten bestämde jag mej. dagen efter åkte jag o nils tillbaka. "om det finns kvar så är det ett tecken, då ska jag köpa det!" Men det fanns inte där. gubben med instrumenten var inte där idag!!! gubben med spritlukt sa att han skulle ringa erik o säga att jag var här. "du erik, flickan som var här igår vill ha durspelet. ja. här får du tala vidna"
så fick jag prata med honom o han var så konstig. sa ingenting, bara mmm. ja. hela tiden, så jag fick dra ur allting.
-ja, så hur blir det då. kan jag köpa det?
-hmm, mmm
-ja?
-.....
-så ska vi komma hem till dej eller ska du komma hit?
ja, det slutade att vi/jag bestämde att vi skulle åka till han o köpa spelet av han.

Han bodde i en liten liten stuga. Vi fick inte komma in eftersom det var så mycket grejer (o det såg vi när han öppnade dörren också. Han hade knappt plats att ställa fötterna någånstans) så han hämtade det o vi satte oss på uteplatsen. Jag var verkligen fortfarande så förälskad i det. Det där med priset var ju klurigt, så vi tänkte man kan ju alltid försöka pruta ner det lite. Så nils sa
-kan du inte tänka dej att slänga med den där 16mm kameran för1200?
Det var då bitarna föll på plats i mitt huvud.
-Neej sa han och skrattade åt oss.

Han hade sagt fel. Han hade hoppats att jag inte skulle komma tillbaka. Han hade bittert fått ångra för att han en gång talade utan att tänka. Det var elgitarren han tänkte sälja för1200, durspelet skulle han egentligen ha 3400 för. Men man kan ju inte ta tillbaka något man sagt sa han. då vart jag ännu lyckligare

-nu har du just gjort ditt livs affär, sa han och kliade sej förnöjt på hakan medan han tittade på mitt taffliga spelande. Han var förnöjd, det var han. han sa att jag hade väldigt lätt för att lära mej och att jag nog skulle bli duktig. Han lärde mej en polka!
-så där duktig var inte jag i början, sa han.
Jag gav honom pengarna jag lånat av svärmor. Vi bytte nummer så han kunde höra av sej om han kom på någon i sthlm som kunde lära mej spela, och så jag kunde höra av mej till honom om jag var i krokarna någon gång, så kunde vi spela tillsammans. Han tipsade om noter, och berättade om stämmor. Jag var lyrisk. Drömde för en stund om ett liv som speleman.

Så sa han att nog hade han gått miste om 2000 spänn, men det kändes ändå bra att få sälja det till mej, för han såg hur glad jag var i spelet, och lättlärd. Och att Sverige fick en spelman till istället! Haha! Sen studsade jag till bilen och vi körde hem till sthlm.

Jag har spelat in när jag spelar polskan som han lärde mej! Lyssna och njut!

Polka








Och, ja, just det; durspel är ett durspel och inte ett dragspel!