jah...

natten innan det bar iväg till summerjam hade jag fetaste ångesten. men jag tröstade mej med att då man känner sej opepp innan, det är då man brukar ha som roligast.
redan på bussen från planet kräktes vi på reggae, o rastas. alla dreadlocks i knytbyxor som spelade reggae från sina bandare provocerade mej o anna. jag är alldeles för trött på reggae. men återigen vande man sej med musiken o levde med sin provokation. på sena nätter på pickalurven kunde det komma ut. anna slog på bob marley t-shirtar o skrek. fast folk är ändå fina som lägger all sin energi o slantar på att vara rätt o passa in på den sortens festival.
men anledningen att vi åkte i år igen var ju för gänget.
jag skulle ju ändå ha en långhelg med mina brudar. det blir alldeles för sällan.

det var underbart. mina brudar är underbarast

o det var ju en del band som jag verkligen gillar. men jag var för rastlös för att se en endaste konsert koncentrerat. förutom tanya stevens, men då var ett gäng grabbar framför som skrek så tanya inte hördes o jag vart förbannad o ville slåss. men då köpte josse en glass till mej.

vi hade ett stort 021camp, plus några som inte var från västerås. man blir lite sentimental, alla fina kära. jag är ju ändock västeråsare i blodet. folk jag levt mina ungdoms år med, gamla wa (västerås anarkister) o annat löst folk.
jag ska inte skriva mer om festivalen. de flesta förstår ju ändå ungefär hur det var. det var festival. fast reggaefestival.



kantor o anna i soundsystemtältet tar sej en svängom



morgon i campet



min nyfunna dalmasdarling!