fortfarande torsdag

något av det värsta är att vakna på mornarna och komma på att det inte finns någon som helst anledning att gå upp. allt är menlöst, likgiltigt.
vanka vanka, runt runt, tankar som far runt
jag stänger in mej i mej själv, i "min" soffa, i "min" lägenhet. drar för gardiner, stänger dörrar, släcker lampor. allt för att stänga ute så mycket ångest som möjligt. men det tar sej in ändå, och mer och mer bildas. ska inte äta, ska inte lyfta ett finger. ger återbud till min kompis, förtränger träningsplanerna för dagen. mörk, tyst, grå och slö. ångest, ångest. tvingar mina ben upp, måste gå tre varv runt träsket som straff. nils kommer hem med 4 plopp till mej. ju mer menlös jag känner mej, ju fetare gör han mej. men av kärlek.
så längtar man till kvällen, då man äntligen ska få ta död på den här dagen.
men då kvällen kommer påminner den om att somna menlös minst är lika kvävande som att vakna menlös. hoppet, hoppet... man ska inte tappa hoppet. imorgon är en annan dag