två varv runt ett träsk

ibland känner jag bara för att släppa taget, ge efter o låta allt vara som det vill.
känner inte ni så? alla människor är ju psyk, konstiga på ett eller annat sätt, mer eller mindre. sen måste man anstränga sej för att fungera, vara och leva "normalt". ibland får man anstränga sej skithårt, och det skulle vara så jävla skönt att bara låta allt vara. släppa all kontroll och press för hur allt ska fungera. bara bara vara, och låta nån annan ta alla handlingar och konsekvenser.

nu har jag varit ute och gått runt mitt träsk, två varv. det var fullmåne, och den bländade mej. dom små små grodarna jag lekte med där i våras har nu blivit stora slöa paddor som hänger på stigarna. mörkret skymmer dom och jag blev tvungen att dansa mej fram för att inte behöva stampa på dom. fullmånen var vacker, men av reflex blev jag lite hopplös, för jag har alltid sovit dåligt under fullmånenätterna. sen blev jag lite lättad när jag kom på att sånt varken gör det lättare eller sämre för mej om nätterna nu för tiden. jag tycker inte synd om mej för det, och det ska ingen annan göra heller, för att tycka synd om mej är nästan det värsta man kan göra mot mej. men jag jobbar på att fatta att det är förståeligt hur jag är och fungerar, ingen funkar utan sömn. allra minst om man är bräcklig. förut kändes det som att problemet låg i att jag hade svårt i att somna. men det har blivit bättre. efter skolan är jag slut o jag kan somna på en sekund när jag har lagt mej. men fortfarande drömmer jag hela tiden. verkligen heeela tiden. många långa drömmar som går in i varandra och håller på hela nätterna. jag vaknar helt slut på mornarna för jag vart med om så mycket under natten. mycke jobbiga drömmar. drömmar som kan sitta i hela dagar och veckor.
jag fick i läxa av min terapeut att göra ett drömschema, för att se hur ofta jag har drömfulla nätter. sen jag började med det har jag fyllt i kryss för varenda natt. det betyder ungefär ingen kvalitetssömn alls. det tär. och snart orkar jag inte kämpa längre, jag vill bara få sluta anstränga mej för att leva. jag orkar inte med nånting längre, allra minst hålla ihop mina liv. alla ni mina bästa som jag bara inte orkar ha kontakt med. o nu sen jag började skolan så alla ni som till o med bor i samma stad, men som jag nu knappt orkar hänga med för alla i skolan. så vill jag inte ha det! alltid denna stress o press. var kommer det ifrån? jag vill bara att alla ska låta mej vara, men samtidigt så är just det det sista jag vill.
harmoni, så vill jag ha det! harmoni, vad fint! vilket vackert ord. harmoniharmoni.
lyckligt, vackert, roligt, fartfyllt men lugnt liv.

för övrigt så ska jag beställa torgny lindgrens nya bok, jag har höga förväntningar!!
nåt annat är att sahara hotnight aldrig har lyckats charma mej, inte det minsta, men den nya skivan, attans vilka dunderlåtar det finns med på den!!!