sorgligt, klyschor och blommor

det är klart att jag ältar lite om död och liv nu, det måste jag få. det är det jag funderar på mest när jag har tid att fundera. därför är skolan så bra. där glömmer man bort att fundera och oroa sig för saker. svante (han med ett S och en vante) fyllde 50. han tycker att det har vart så kul att han gott o väl kan tänka sej leva 50 till...
i fredags var jespers begravning. tänk att man ska behöva vara med om sådant. så många ledsna människor som var utom sej av förtvivlan, men ändå fanns denna kärlek i luften. så sjukt mycket kärlek. helt plötsligt har alla dessa människor blivit så grymt viktiga för en. man vill bara vara nära varandra hela tiden. begravningen var fin och enkel.
dom spelade tears in heaven på repeat när man gick fram och tog farväl av kistan. herregud, kan det bli klyschigare? men finns det nåt bättre än klyschor? jag älskar klyschor.
sen avslutades begravningen med en låt som jesper gjort med krazy fiesta. dansremix. det var fint.
prästen sa, det finns inte nån som helst mening med jespers död, men otroligt stor mening med hans liv.
det var bra. det kändes fint. hans liv var så meningsfullt för så många.

på fredag är det dags igen...

jag har två pelargonieskott som jag måste sätta innan det är dags att klippa dom inför vintern. det är något som tynger mej. jag har så himla sällan lust att ta fram massa jord o grejer. balkongen blir jordig och grannen under lessen om jag sopar ner det.