en lördag utan planer

mitt mål med helgens lördag var att inte ha någon plan.
att fylla dagen med det som dagen ger.
kunna skriva om den som en dag i en kos dagbok.

jag vaknade. åt frukost. drack kaffe.
välkomnade niklas och stoffe som kom vandrandes över järvafältet.
tog emot mazariner. satte på kaffe. tyckte det luktade rök. funderade på att köpa brandvarnare. tyckte det såg väldigt disigt ut utanför mitt fönster. tyckte det luktade ganska mycket rök. öppnade vädringsfönstret. kände att det luktade rök. sa för mej själv och till stoffe och niklas att de nog tänt eld på den gamla saaben som stått här utanför i veckor.
fylldes med en aning eufori.
tog med mej stoffe och niklas ut på gården.
det var någon som hade tänt eld på den gamla saaben som stått här i veckor och samlat på sej parkeringsböter och blivit husets samtalsämne. kände att det var en fin stund. bannade mej att jag inte hade telefonen med mej ut. niklas gav mej sin som jag kunde ta några foton med. tittade på brandkåren som kom. tittade på gården där alla samlats för att få en liten knorr på sin medellördag. njöt. brandmännen gjorde ett bra jobb och kunde åka igen. polisen kom och satte ett litet band på bilen. vart sugen på kaffet. gick in.
drack kaffe.

tystnaden

idag har jag strövat runt en och en halv timme på järvafälltet för att leta efter tystnaden. eller något tystare. eller bara lite natur som överröstar stadens brus för en liten sekund. en liten asp som spelar på sina löv, fåglar som sjunger ikapp, vinden som tar tag i träden.
men det var omöjligt.
det var inte ens nära.

jag höll på att kliva på en huggorm när jag försökte få fjällkorna att komma och hälsa på mej, en rapphöna tappade ballansen och höll på att flyga in i mitt huvud men det blev fan aldrig tyst.
bilarna hörs vart jag än är, och dom avtar aldrig. det händer aldrig att det är någon liten stunds paus mellan bilarna.

tänk om man bara kunde sätta igång den gamla pärlan, packa den med något litet, och sen bara åka uppåt. hyra ett hus någonstans i ångermanland. promenera, dricka te och leva efter solen och ljuset. titta på kornas dagliga förflyttning i hagarna och vara nöjd med det lilla.
en tur till handelsboden kan vara nog så spännande och upplyftande. livskickar kan komma från nåt litet och alldagligt, det krävs bara att man hinner märka av dom. och när man väl gör det så fylls hela ens dagar med livskickar.
i stockholm hinner man som inte reflektera över det lilla. och i det stora hela tror jag att det är det lilla som gör livet värt att leva.

blomstrande nyheter!

nu kan jag meddela att den efterlängtade blomsterbloggen är i rullning.
http://prunkbloggen.blogspot.com/

någonting stort

någonting större försöker nå mej. vad det där stora vill är ännu inte klart.
idag när jag promenerade hem från spånga nynnade jag på sweet home alabama, (hur ofta händer det...?) jag var ganska nöjd vill jag säga. så nöjd att jag bytte ut orden till sweet holmingegräänd...
när jag kom in i lägenheten, slog på p3, skärde en melon, så hör jag plötsligt hur det sjungs från radion; sweet home alabama. (ja, hur ofta händer det..?)
då började jag genast tänka på dan aldén.
märklig assosiation, kanske vissa tycker. men det var nämligen så här, att för 2 nätter sedan drömde jag om denna barndomsgranne, (hur ofta händer det...?) denna pojke som inte var större än en palt. jag vaknade och hörde genast av mej till peppe för att berätta om drömmen där hans klasskompis från lågsdadietiden plötsligt infunnit sig. han tycker det låter märkligt, säger han då, eftersom lotta, hans kombo och barndomsvän också drömt om dan den natten,(alltså, hur ofta händer det!?!?!)
någonting stort vill mej något den här veckan.