tillbaks till ruta ett igen...

livet är att hela tiden utvecklas. att göra livet så pass spännande att det blir värt att levas.
jag är på väg dit jag redan varit, dit jag inte vill. jag har varit där, och jag vill inte tillbaka.
jag som precis trodde mej fått kontrollen. jag har det ju bra nu! men varför gör jag inte som jag säger, varför kommer det till mej fast jag anstränger mej som tusan för att hålla det borta..
aldrig förut har jag upplevt det så hårt, att kroppen verkligen inte lyssnar på mej! aldrig har det varit så tydligt att man kan vara så ostyrbar. jag bara fortsätter nedåt fast jag stretar emot, jag har ingen kontroll!! vad gör man när man okontrollbart är på väg till ruta ett igen, fast man verkligen inte vill hamna där man en gång varit? vad gör man när det liksom bara inte går?

PS
men livet ska väl inte vara lätt, titta bara på ernst-hugo.
och hur långt kom inte han...