en tråkig fegtant och en skenbrunstig stut

i helgen var jag i salbohed. det slog mej som vanligt hur mycket jag inte vill bo i en lägenhet i sthlm. men det slog mej också hur mycket tråkigare livet blir, hur mycket tråkigare man själv blir. jag fyller snart 26 och det där med att man blir visare med åren tror jag betyder att man blir latare, segare, fegare, fetare och tråkigare med åren.

15 grader kallt och det var ju lite snö på marken, så vi gick till salbohedsbacken för att åka pulka. min pulka gick sönder. efter ett åk var man så trött i kroppen så att gå hela backen upp igen var det inte fråga om, då fick man gå upp några meter för att åka ett litet åk till. jag ramlade av och slog i benet i stenar. jag gav upp och vi gick upp och satte oss i solen istället och drack vår thermos med varm saft.
jag vill inte vilja sitta i solen och jäsa, jag vill vilja åka pulka och springa upp för backen och aldrig få nog.
då var man lycklig.
när vi setat där en stund, pyromannils hade fått elda lite och vi ätit upp vår matsäck så gick vi hemåt igen. vi stannade för att hälsa på korna i hagen, då vi såg att en hade rymt. han löpte amok och var galen. det var en stut (kastrerad ungtjur) som ville in till kvigornas hage!
jag har alltid älskat kor, och aldrig förstått mej på folk som varit rädda för dom. det är dom finaste djuren! men nu stod den där stuten och blängde på oss. och skrek. vi stannade och funderade på hur vi skulle ta oss förbi. för några år sedan hade det inte varit något problem, då modet fortfarande fanns i oss. stuten började springa mot oss, och vi sprang med våra förfrusna fötter in i den tomma grannhagen, och lämnade pulkorna på vägen, vid stuten! sånna fegisar!
vi lagade hålet i hagen så inte fler skulle rymma, sen gick för att hitta rätt aldénare till denna gård. ett medelålders par på promenad pekade och visade vart vi skulle knacka på.
"ja, kor är inga snälla djur inte, det ska man inte tro" sa dom, innan vi skildes åt.
det blir visst bara värre, tänkte jag då. fegare blir man, men att man ska börja skylla på korna..

sen gick vi hem och åt. för är det nåt som blir större med åren så är det lusten att äta.