tensta

det här är jag

det här är vad jag består av en helt vanlig dag
här utan inbördes rangordning

hydroxizinihydroklorid
laktosmonohydrat
titanioxid
färgämne E171
talk
majsstärkelse
providon
kalciumstearat
eudragit E
makrogol 6000
mineraler - biotin, pantotensyra, kalcium, järn, magnesium, zink, jod, krom, selen, folsyra, niacin
fyllnadsmedel (mikrokristallin cellulosa, stearinsyra, majssträrkelse)
vitaminer - A, B6, B12, C, D, E, betarkaroten, tiamin, riboflavin,
klumpförebyggande medel (kiseldioxid, magnesiumstearat)
ytbehandlingsmedel (hydroxipropylmetylcellulosa, glycerol)
alfa liponsyra
färgämne (titanoxid, järnoxid)
lycopenextrakt
tranbärskoncentrat (vaccinum macracarpon)
fyllnadsmedel (dikalciumfosfat, magnesiumstearat, mikrokristallin cellulosa)
kapselskal (gelatin...)
fluoxetinhydroklorid
mikrokristallin cellulosa
kolloidal vattenfri kiseldioxid
majsstärkelse
krospovidon
sackarinnatrium
magnesiumstearat
pepparmintpulver
endel mat (mest havregryn-fiberberikade)
vatten i oviss procentenhet
o så lite kött och blod

C'est moi
en helt vanlig människas innehåll

tillbaks till ruta ett igen...

livet är att hela tiden utvecklas. att göra livet så pass spännande att det blir värt att levas.
jag är på väg dit jag redan varit, dit jag inte vill. jag har varit där, och jag vill inte tillbaka.
jag som precis trodde mej fått kontrollen. jag har det ju bra nu! men varför gör jag inte som jag säger, varför kommer det till mej fast jag anstränger mej som tusan för att hålla det borta..
aldrig förut har jag upplevt det så hårt, att kroppen verkligen inte lyssnar på mej! aldrig har det varit så tydligt att man kan vara så ostyrbar. jag bara fortsätter nedåt fast jag stretar emot, jag har ingen kontroll!! vad gör man när man okontrollbart är på väg till ruta ett igen, fast man verkligen inte vill hamna där man en gång varit? vad gör man när det liksom bara inte går?

PS
men livet ska väl inte vara lätt, titta bara på ernst-hugo.
och hur långt kom inte han...

en tråkig fegtant och en skenbrunstig stut

i helgen var jag i salbohed. det slog mej som vanligt hur mycket jag inte vill bo i en lägenhet i sthlm. men det slog mej också hur mycket tråkigare livet blir, hur mycket tråkigare man själv blir. jag fyller snart 26 och det där med att man blir visare med åren tror jag betyder att man blir latare, segare, fegare, fetare och tråkigare med åren.

15 grader kallt och det var ju lite snö på marken, så vi gick till salbohedsbacken för att åka pulka. min pulka gick sönder. efter ett åk var man så trött i kroppen så att gå hela backen upp igen var det inte fråga om, då fick man gå upp några meter för att åka ett litet åk till. jag ramlade av och slog i benet i stenar. jag gav upp och vi gick upp och satte oss i solen istället och drack vår thermos med varm saft.
jag vill inte vilja sitta i solen och jäsa, jag vill vilja åka pulka och springa upp för backen och aldrig få nog.
då var man lycklig.
när vi setat där en stund, pyromannils hade fått elda lite och vi ätit upp vår matsäck så gick vi hemåt igen. vi stannade för att hälsa på korna i hagen, då vi såg att en hade rymt. han löpte amok och var galen. det var en stut (kastrerad ungtjur) som ville in till kvigornas hage!
jag har alltid älskat kor, och aldrig förstått mej på folk som varit rädda för dom. det är dom finaste djuren! men nu stod den där stuten och blängde på oss. och skrek. vi stannade och funderade på hur vi skulle ta oss förbi. för några år sedan hade det inte varit något problem, då modet fortfarande fanns i oss. stuten började springa mot oss, och vi sprang med våra förfrusna fötter in i den tomma grannhagen, och lämnade pulkorna på vägen, vid stuten! sånna fegisar!
vi lagade hålet i hagen så inte fler skulle rymma, sen gick för att hitta rätt aldénare till denna gård. ett medelålders par på promenad pekade och visade vart vi skulle knacka på.
"ja, kor är inga snälla djur inte, det ska man inte tro" sa dom, innan vi skildes åt.
det blir visst bara värre, tänkte jag då. fegare blir man, men att man ska börja skylla på korna..

sen gick vi hem och åt. för är det nåt som blir större med åren så är det lusten att äta.