sedan jag upptäckte Hälsans köks Vegbitar á la bacon, var det som om jag började ett nytt sorts liv. den köttiga typen av liv. äntligen kan jag äta mjölkstuvade makaroner och bacon. men fortfarande saknar jag något av det mest väsentliga, falukorven! kan inte förstå att det ska ta sån tid att göra en lite tjockare variant av soja- eller qournkorv.
men sen upptäckte jag en till korvig sak, nämligen påläggskorven! jag började ta upp mitt brödbakande som jag för en tid sen la ner för att inte äta mej mätt på mackor. men så länge det finns korv att lägga på mackan, ska jag få äta macka, bestämde jag mej för och bakade genast ett morotsbröd och köpte smör att ha på mackan, under korven. herregud vad gott det var. som salami. vitlökskorv som man nästan inte vågade äta för att den var så köttig. plötsligt kändes det som jag var tio igen och åt kvällste, och allt bara kändes så där självklart och perfekt. man bäljade te och svullade mackor,utan en tanke på att det kunde finnas ett stopp. utan en tanke på nånting, och utan ett tanke på att man nån gång skulle få en tanke som hindrade en att göra så vareviga kväll. nej, man bara åt och drack och ville aldrig att det skulle ta slut. aldrig ville man bli mätt, och aldrig ville man gå och lägga sig.
Nu väntar jag bara på falukorven. då ska den stekas och ugnsbakas!!
men nä, en sak till måste erkännas. jag vill ha knäppkorv! så i ärlighetens namn borde det väl då stå 2-4..
