grabbighet och luciarep

jag är så förbannat trött på att behöva bli bekräftad som tjej hela dagarna! jag vill inte leva mitt liv så, och det är så frustrerande när det inte finns något jag kan göra åt saken. världen ser mej som tjej och behandlar mej därefter. man behöver inte ha sexistiska skämt för att kränka en tjej. jag känner mej kränk i nästan allt ni gör. hur ni ser på mej, pratar med mej, tar på mej, allt gör ni efter förutsättningen att jag är tjej. jag orkar inte.
ingen förstår när man väl tar ut sin ilska heller. då blir man en surkärring, bitterfitta, överkänslig. kanske har man lingonvecka och är extra känslig... fy fan! hur var det med det här med dubbel bestraffning!?
men det måste man ta som tjej, försöka att inte bry sej om det som kränker en för att undvika gräl och konflikter. jag är inte konflikträdd. jag blir förbannad, försöker förklara varför. de förstår inte, så till slut håller jag käften. då får man höra hur man överreagerat och fjantat sej, för då blev det ju ändå dom som fick "rätt" på slutet.
hade det inte vart för att jag älskar julen så skulle jag aldrig utsätta mej för att vara med i ett luciatåg. men jag kan ju inte heller sluta hoppas på att jag någon gång ska få lussa utan att någon jävel bryr sej om om man är född med fitta eller kuk! jag känner mej minst lika obekväm i ett kukuxklanlinne med spetskrage som alla killar. och jag vill inte höra att "alla tjejer är vackra i lusselinne"... jag vill inte lussa längre. jag vill inte behöva vara "vacker" i en stor vit påse med spets och broderier. jag vill bara få sjunga julsånger.