hans finurliga melankoli får mej att drömma, glömma och tro på det lilla i livet.
ingen är som han. ingen talar och uttrycker sej som han. ingen kan tänka som han.
å han klev på min fot!!!!!

jag var inte där för att få nåt signerat. jag vill inte ha hans autograf. jag ville höra honom tala. det var så vackert! jag var lyrisk.
jag sa tack till honom. han sa att jag kanske va i hans barnbarns ålder, 16-17...??? 21?
nä du, 24! men jag önskar att jag både vore 21 och hans barnbarn... fast det sa jag inte.
sen klev han på min fot!!
jag studsade ut på små moln, och jag och heidi gick och diskuterade livet över några öl.
åååååå, torgny................
5 kommentarer:
Ojojoj...
hur menar du då peppe?
Gudars!
Det är som en saga, fast på riktigt.
Jag menade typ:
Åhå...
Skicka en kommentar