duvans ensliga sång

min käraste kim hade en gång en biologilärare som lärde sina elever duvans sång:
"så GÅ då, nu då" sjunger duvan.
så fint, sorgsamt, melankolist, ensamt.

det tänker jag på varenda gång jag hör en duva, alltså flera gånger om dagen. i snitt sju dagar i veckan 365 dagar om året. tänk om kims biologilärare från grundskolan visste om hur ofta hans förredetta elevs kompis tänker på hans lärdom.