mareha

duvans ensliga sång

2010-07-20T15:51:00.002+02:00

min käraste kim hade en gång en biologilärare som lärde sina elever duvans sång:
"så GÅ då, nu då" sjunger duvan.
så fint, sorgsamt, melankolist, ensamt.

det tänker jag på varenda gång jag hör en duva, alltså flera gånger om dagen. i snitt sju dagar i veckan 365 dagar om året. tänk om kims biologilärare från grundskolan visste om hur ofta hans förredetta elevs kompis tänker på hans lärdom.

2010-06-11T13:04:00.003+02:00

här om dagen på sätra torg satt det en gubbe på en uteservering med en öl. han var glad. han såg oss gå förbi med abbe på armen och ropade:
"Fusk! Så där små finns inte!"

nu är mammaledigheten här med allt som jag hade tänkt skulle bli av. men här sitter jag istället med mitt nezcafé och bara tänker på att hans korta tupplur kan ta slut när som helst och att det snart är dags att amma igen. jag tänker på amingen så mycket att brösten konstant läcker mjölk. livet består av sånt man kan göra samtidigt som man ammar. Loranga, mazarin och dartanjang på talbok, TV, äta banan och dricka vatten, facebook på mobilen, titta på en slapp ätande bäbis. stillasittande enhandsnöjen.
om man skulle ta o anställa sig en amma...

2010-03-29T19:48:00.002+02:00

ibland undrar man vad man håller på med. varför längtar man alltid bort? varför längtar man bort lite för mycket ibland?
ibland undrar man vad man egentligen gör. följer man sitt hjärta, eller låtar man sej kanske dras med för mycket ibland?

jag borde egentligen bo på en gård på landet, vara bonde. men köttindustrin är ju ingenting jag vill beblanda mej med. men kanske ha ett osteri. några åkrar, och kanske en liten sällskapsko. men jag skulle väl antagligen inte känna ro där heller, det måste hända så mycket runt omkring mej för att jag ska bli nöjd.
men ibland känns det som att man bara följer med, blir meddragen i någon sorts jakt på något jag inte vet vad det är. bekräftelse? berömmelse? lycka? jag vet inte. om det är lycka så kan det inte vara så bra lycka, som bara kräver stress av en hela tiden.
jag vill bara kunna tänka fritt. fritt, utan att hela tiden håla band på min hjärna, utan att behöva hålla tankarna borta från allt jag inte får tänka på just nu för då går jag sönder. jag vill inte ha något alls i min hjärna som stressar mej så mycket att jag inte får tänka på det.

ro och frihet. så vill jag ha det. men det vill ju alla, men ingen jag känner har det..

så lika, så olika

2010-03-09T14:56:00.002+01:00

8 mars
det var så många barnvagnar på stan, och de hade rosa regnskydd. barnvagnsmarsch var det, för att synliggöra mödradödligheten runt om i världen.

det är något jag tänkt så mycket på den senaste tiden. att det är så lika, men ändå så olika.
var man än är i världen, så är graviditeter densamma. samma foglossning, samma krämpor, samma känslor. kvinnor bemöter en på ett speciellt vis när man är gravid. för graviditeten är rättivs och i grunden samma för alla. när vi var i Gambia blev hon i affären arg på mej när jag en gång köpte vatten och bar själv, vart man än är i världen så ska man inte bära tungt när man är gravid. samma samma. men där finns inte samma smärtlindring eller sjukskrivning. kvinnorna på risfältet bad för mej och min mage. samma krämpor, samma förlossning som alla måste gå igenom, men här är det ingen som ber för min mage. här tar folk för givet att det bara är en liten sjukhusvistelse och sen är man tillbaka igen, och allt har gått bra. för det gör ju oftast det. det är så självklart för oss. men inte för kvinnorna på risfälten i Gambia.

mail från torgny

2009-12-09T12:11:00.004+01:00

han valde att skriva i kulörten blå.
det var nog tur att han inte kunde ställa upp på personporträttet, min kära torgny. vissa människor ska man nog inte lära känna för bra. i alla fall inte om man ser dom som en gud.

Maria,

tyvärr är min hälsa inte den bästa, och om jag är i Stockholm är det bara för korta stunder. Men vi ses kanske någon annan gång.

Hälsningar

Torgny Lindgren

en gång har vi setts, torgny och jag. det brukar jag tänka på då och då.
då var vi unga och fräscha, både han och jag

veggisar köttisar, 2-3

2009-12-08T21:29:00.004+01:00

sedan jag upptäckte Hälsans köks Vegbitar á la bacon, var det som om jag började ett nytt sorts liv. den köttiga typen av liv. äntligen kan jag äta mjölkstuvade makaroner och bacon. men fortfarande saknar jag något av det mest väsentliga, falukorven! kan inte förstå att det ska ta sån tid att göra en lite tjockare variant av soja- eller qournkorv.

men sen upptäckte jag en till korvig sak, nämligen påläggskorven! jag började ta upp mitt brödbakande som jag för en tid sen la ner för att inte äta mej mätt på mackor. men så länge det finns korv att lägga på mackan, ska jag få äta macka, bestämde jag mej för och bakade genast ett morotsbröd och köpte smör att ha på mackan, under korven. herregud vad gott det var. som salami. vitlökskorv som man nästan inte vågade äta för att den var så köttig. plötsligt kändes det som jag var tio igen och åt kvällste, och allt bara kändes så där självklart och perfekt. man bäljade te och svullade mackor,utan en tanke på att det kunde finnas ett stopp. utan en tanke på nånting, och utan ett tanke på att man nån gång skulle få en tanke som hindrade en att göra så vareviga kväll. nej, man bara åt och drack och ville aldrig att det skulle ta slut. aldrig ville man bli mätt, och aldrig ville man gå och lägga sig.

Nu väntar jag bara på falukorven. då ska den stekas och ugnsbakas!!
men nä, en sak till måste erkännas. jag vill ha knäppkorv! så i ärlighetens namn borde det väl då stå 2-4..

sommarminnen som piggar upp, i repris

2009-11-30T20:05:00.004+01:00

eftersom jag inte är så mycket för att uppdatera min blogg med nyheter så bjuder jag istället på en favorit i repris. för jag trillar i alla fall av stolen varje gång jag tittar på det här kortet från sommaren 07.

när nils kliver ur bilen för att få sin efterlängtade kaffe
blir han förvånad av denna syn. inser att han inte hade haft
nån endaste koll när han parkerade, men tur med 2 mm

2009-09-18T15:18:00.001+02:00

jag ska sjunga om en get
hon är den bästa som jag vet
geten heter sara
men nu ska jag förklara
ett problem som vi båda har
är de dofter som kring oss far
sara omges av frän odör
så när vi gosas hålls näsan för
själv hon håller sin anda
för att inte beblanda
våra lukters opasslighet
mellan männska och med en get
hon tycker jag luktar ful kompost
fast hon själv stinker getost
och så är det med sara
och lär nog alltid vara

2009-07-20T18:12:00.003+02:00

varför ska jag alltid vara så besvärlig?
varför kan jag bara inte ta ett arbete som alla andra?
varför ska man få så otroligt mycket motstånd när man inte är på topp?
varför kan mamma o pappa inte längre lösa mina problem?
varför ska mitt livsproblem bara finnas på kontorstid?
varför ska män med makt kränka allt som står under dom och slicka allt som står över?

vart tog solidariteten vägen?
när kommer revolutionen?

sanningar från en riktig partyprisse

2009-05-27T17:26:00.007+02:00

jag har växt upp i tron med att mitt motto är "sova kan man göra när man är pensionär". så här efter en fjärdedels liv är det dags för en utvärdering. hur har det gått med mitt motto? jättedåligt! (om jag inte redan är pensionär)

man är ju inte 20 längre. men inte trodde jag att man skulle vara pensionärsgammal än, blott 26 jordsnurr på nacken. men det är väl så det är..
men när jag tagit mej en sovmorgon för att jag vet att jag behöver det, så önskar jag att jag kunde vara piggare då. en lång frukost. havrevälling och ägg. det ska vara en bra start på dagen. jag lägger mej på kökssoffan och vill somna om. men kompromissar med mej själv: jag måste tvinga mej ut en stund. är jag fortfarande så här sömnig efter luften och kaffet så är det ok att somna.
djuren hade det ganska bra. hästarna var äckliga, men fåren glada och pratglada. jag hängde på staketet men fick ingen ro. promenad på fältet istället, för att vakna till lite. åh, vad jag fick ångra det. jag vill ha skog, fältet är som en gryta! och de små skogsdungarna på fältet lockade mej bara att krypa ner i den prunkande grönbädden. vill få vila lite. känna vinden och höra fåglarna. men bilarna tystnar aldrig. jag blir galen. släpar benen efter mej. hur långt ska det vara hem? ett steg i taget. lugn och fin, jag har ingen brådska.
min granne var glad idag, men jag orkade inte prata. hans barn vill ha kontakt med honom igen och han sjöng med till den opera han lyssnade på.
kaffe och bok. läsa på balkongen och titta på molnen. ge blommorna kärlek, och lägga mej i skuggan på balkongen och fortsätta i boken.
somna. vinden tar tag i allt, men jag ligger i lä. nästan. sova är det bästa. allt är lugnt.

så börjar det lida mot kväller och jag minns livet. jag måste ta mej ut. ut med klassen, jag vill ju det. men tydligen vill inte någon annan i mej det. huvudet dunkar och halsen blir som för svag. jag orkar inte. fast jag sett fram emot det. men jag orkar inte. och plötsligt orkar jag inget. har visst glömt att äta mat men gör inget åt det. jag sätter mej på en stol och tänker på något jag kan göra för att göra någonting i alla fall. diska. äta en smörgås. läsa några sidor. betala försenade räkningar. stänga av radion. dricka vatten eller bara flytta på mej ifrån solen som stör mej. men jag orkar inte.

mitt motto har ändrats nu. jag har insett mina begränsningar. eller som en annan skulle säga: jag kommer aldrig bli den partyprisse jag vill vara.
face it. det är bara att lära sej leva med det. det kan vara okej ändå.
mitt nya motto är något som min mamma lärt mej:
"livet är ganska jobbigt. men så är det lite roligt emellanåt"

fuck you allamöjliga

2009-05-24T11:24:00.005+02:00

varje dag försöker jag få kvalitetstid med djuren. det blir som min dagliga egentid.
nu var djuren lediga, som de brukar vara vissa helger.
men då står jag där vid deras hagar och tittar på deras bajs.
jag gick till gungorna i den stora syrenbersån och gungade lite. jag gungade så högt jag bara kunde och tänkte att jag ska gunga oftare. solen lös och syrenerna luktade nästan lite för mycket, så jag fick migrän. men det gjorde inget.
jag sjöng Fuck You och kände mej stark. Lilly Allens låt måste vara vårens bästa nykomling, tänkte jag och sjöng ännu mera. jag önskade innerligt att jag hade kunnat hela texten, det hade varit roligt. jag sjöng och funderade på om Bush har hört låten, och vad han tycker om denna låt som han blivit tillägnad. jag sjöng den några gånger för Bush. sen passade jag på att sjunga för lite andra män. (svin är oftast män)
det blev för anders borg, reinfeldt och några fler idioter. och för män i största allmänhet, män som fenomen.
sen kom det några barn och skulle gunga sin livrädda lillebror, så då fick jag sluta sjunga den låten.
jag plockade en bukett syrener och gick hem och gjorde en tårta.
jag längtar till det kommer ut en video till fuck you!

en ko som idisliar

2009-05-07T12:40:00.006+02:00

hur jag än vrider och vänder på mitt liv så slutar det ändå med en kos dagbok.
men inget fel med det. det är det lilla som ger det stora!

Lammen och killingarna har vuxit och blitt ungdomar nu. de går igenom målbrottet och försöker bete sig som de vuxna, men lyckas så himla dåligt.
och de har fått större tänder,så de får inte äta på mina händer längre, det sörjer både jag och dom. men de har ingen kontroll, så det måste bli så!

nu närmar sig tiden mellan hägg och syren, den erkänt bästa tiden på året

2009-04-28T16:15:00.005+02:00

det finns några som jag kan börja längta efter så det gör ont.
och jag har ju även något visst för gubbar...
vissa av dom har jag fått den äran att träffa, och trycka handen mot dess hand eller öra, som till exempel den fantastiska stunden med torgny lindgren. men så finns det vissa som jag vet att jag aldrig kommer få träffa, som allan edwall. då vill jag gråta när det kommer för mej. jag längtar så det gör ont efter att få samspråka med honom.

andra människor jag önskar få spendera tid med. vissa smärtsamt mer omöjliga än andra:
Monica Zetterlund
Gösta Ekman
Per Oscarsson
Tove Jansson

trazan och klara

2009-04-13T11:26:00.003+02:00

mina hjältar är trazan och banarne.

sen har jag fler hjältar, t ex anders och måns och framförallt mia och klara, som jag har en stor crush för just nu.

både mia och banarne är de som först fångar ens uppmärksamhet, som är de charmtroll som man blir kär i och som är de roligaste. tror man. efter närmare eftertanke eller efter några års vishet så inser man att det är trazan som är geniet. det är han som är rolig egentligen, han som har inteligent och hållbar humor, den våg som banarne bara surfar på och fångar mitt hjärta på. precis så har jag insett att det är med klara. klara är ju den roligaste, som man först inte la märke till på samma sätt. det är mia jag blir kär i och mia som jag skrattar åt. men blir jag bara lite visare och klokare så inser jag att trazan och klara är genier. dom är geniala! dom förtjänar alla människor kärlek!
Tabita är sjukt bra, men efter ett tag förstår man att tabitas arbetskamrat på ålderdomshemmet, hon med kort hår och som pratar så bara tabita förstår, hon är bäst! tänker man bara lite mer så är mia och banarne fortfarande bäst, men trazan och klara kanske snäppet vassare.

2009-02-25T17:33:00.003+01:00

- hörredu, min kära lilla vän, sa redigeraren till praktikanten och tittade på hennes bröst,
- vi skriver väl ändå med fotografens namn vid bildtexten så vi slipper gissa, sa han och tittade lite mer på hennes bröst.
"det gäller att hålla sej sansad. bli varken upprörd eller smickrad" tänkte praktikanten och sa
- mmm, det kan man ju göra. det var peo.
sen gav hon honom inte mer uppmärksamhet.

blåvalskön

2009-02-04T22:33:00.003+01:00

idag fick jag lära mej på en frågesport att blåvalens snopp är 2 ½ meter och väger 200kg. men inte är det nånsin nån som lär mej hur stor fitta blåvalar har

tensta

2009-01-25T17:02:00.001+01:00

det här är jag

2009-01-21T15:41:00.006+01:00

det här är vad jag består av en helt vanlig dag
här utan inbördes rangordning

hydroxizinihydroklorid
laktosmonohydrat
titanioxid
färgämne E171
talk
majsstärkelse
providon
kalciumstearat
eudragit E
makrogol 6000
mineraler - biotin, pantotensyra, kalcium, järn, magnesium, zink, jod, krom, selen, folsyra, niacin
fyllnadsmedel (mikrokristallin cellulosa, stearinsyra, majssträrkelse)
vitaminer - A, B6, B12, C, D, E, betarkaroten, tiamin, riboflavin,
klumpförebyggande medel (kiseldioxid, magnesiumstearat)
ytbehandlingsmedel (hydroxipropylmetylcellulosa, glycerol)
alfa liponsyra
färgämne (titanoxid, järnoxid)
lycopenextrakt
tranbärskoncentrat (vaccinum macracarpon)
fyllnadsmedel (dikalciumfosfat, magnesiumstearat, mikrokristallin cellulosa)
kapselskal (gelatin...)
fluoxetinhydroklorid
mikrokristallin cellulosa
kolloidal vattenfri kiseldioxid
majsstärkelse
krospovidon
sackarinnatrium
magnesiumstearat
pepparmintpulver
endel mat (mest havregryn-fiberberikade)
vatten i oviss procentenhet
o så lite kött och blod

C'est moi
en helt vanlig människas innehåll

tillbaks till ruta ett igen...

2009-01-18T20:38:00.003+01:00

livet är att hela tiden utvecklas. att göra livet så pass spännande att det blir värt att levas.
jag är på väg dit jag redan varit, dit jag inte vill. jag har varit där, och jag vill inte tillbaka.
jag som precis trodde mej fått kontrollen. jag har det ju bra nu! men varför gör jag inte som jag säger, varför kommer det till mej fast jag anstränger mej som tusan för att hålla det borta..
aldrig förut har jag upplevt det så hårt, att kroppen verkligen inte lyssnar på mej! aldrig har det varit så tydligt att man kan vara så ostyrbar. jag bara fortsätter nedåt fast jag stretar emot, jag har ingen kontroll!! vad gör man när man okontrollbart är på väg till ruta ett igen, fast man verkligen inte vill hamna där man en gång varit? vad gör man när det liksom bara inte går?

PS
men livet ska väl inte vara lätt, titta bara på ernst-hugo.
och hur långt kom inte han...

en tråkig fegtant och en skenbrunstig stut

2009-01-06T20:40:00.005+01:00

i helgen var jag i salbohed. det slog mej som vanligt hur mycket jag inte vill bo i en lägenhet i sthlm. men det slog mej också hur mycket tråkigare livet blir, hur mycket tråkigare man själv blir. jag fyller snart 26 och det där med att man blir visare med åren tror jag betyder att man blir latare, segare, fegare, fetare och tråkigare med åren.

15 grader kallt och det var ju lite snö på marken, så vi gick till salbohedsbacken för att åka pulka. min pulka gick sönder. efter ett åk var man så trött i kroppen så att gå hela backen upp igen var det inte fråga om, då fick man gå upp några meter för att åka ett litet åk till. jag ramlade av och slog i benet i stenar. jag gav upp och vi gick upp och satte oss i solen istället och drack vår thermos med varm saft.
jag vill inte vilja sitta i solen och jäsa, jag vill vilja åka pulka och springa upp för backen och aldrig få nog.
då var man lycklig.
när vi setat där en stund, pyromannils hade fått elda lite och vi ätit upp vår matsäck så gick vi hemåt igen. vi stannade för att hälsa på korna i hagen, då vi såg att en hade rymt. han löpte amok och var galen. det var en stut (kastrerad ungtjur) som ville in till kvigornas hage!
jag har alltid älskat kor, och aldrig förstått mej på folk som varit rädda för dom. det är dom finaste djuren! men nu stod den där stuten och blängde på oss. och skrek. vi stannade och funderade på hur vi skulle ta oss förbi. för några år sedan hade det inte varit något problem, då modet fortfarande fanns i oss. stuten började springa mot oss, och vi sprang med våra förfrusna fötter in i den tomma grannhagen, och lämnade pulkorna på vägen, vid stuten! sånna fegisar!
vi lagade hålet i hagen så inte fler skulle rymma, sen gick för att hitta rätt aldénare till denna gård. ett medelålders par på promenad pekade och visade vart vi skulle knacka på.
"ja, kor är inga snälla djur inte, det ska man inte tro" sa dom, innan vi skildes åt.
det blir visst bara värre, tänkte jag då. fegare blir man, men att man ska börja skylla på korna..

sen gick vi hem och åt. för är det nåt som blir större med åren så är det lusten att äta.

min finaste torgny!

2008-12-04T15:00:00.006+01:00

denna december är alldeles speciellt fin.
det är ingen snö, och julkänslan har nog aldrig varit sämre,
men just denna december så får torgny lindgren mej på gott humör varje dag.

mitt livs trauma

2008-12-04T13:48:00.003+01:00

det är ett trauma för mej att jag inte är barn längre,
och aldrig mer kommer bli det. det gick för fort allting!
det stora traumat ger sig i uttryck med små dagliga chockupplevelser. fortfarande, även fast jag inte bott "hemma" på 10 år så blir det för mycket för mej nästan dagligen.
allting man förstår och tvingas handla i, man kan inte bara börja grina och gå och lägga sej och lita på att någon annan större tar ansvaret istället och fixar till ens problem. det finns ingen som längre kan berätta hur det egentligen är och hur livet fungerar, för jag har kommit att förstå att ingen vet det.
mamma och pappa har inte svaren längre.
livet blir aldrig som det en gång var. tryggheten finns inte, för ingenting är bestående.

det finns exempel i alla vardagssituationer när denna svåra chock når mej,
men tandläkaren är ett exempel.
jag har aldrig haft tandläkarskräck, men när jag nu haft så fruktansvärt ont i tänderna så länge, tagit beslut i att punga ut den stora slanten för att laga allt, så slår det mej att tandläkaren inte är tandläkaren längre! per byström kommer inte att hälsa på mej med lugna ord iförande sina glasögon och sitt munskydd.
tandläkaren är numer någon främande person som jag inte ens vet vad den heter. och det är olika varje gång, och dom pratar engelska med mej, och jag förstår ingenting för tänderna heter inte svenska siffror, och reklamen jag ser från min stol visar att dom vill göra mina tänder vita, raka och vackra, och dom jobbar fort och effektivt utan att prata med mej, och jag har aldrig vetat om att jag nånsin skulle komma att sakna per byström så mycket!

inget är som det var, allting är som det är, men jag vet inte om det är som det ska.
men livet där man går till affären för att handla, posten för att posta brev, doktorn om man blev sjuk och torget för att möta folk skulle passa mej bättre. jag tror helt enkelt jag är född på fel tid. vi vet för mycket och vi kan för mycket.
vi vill så mycket mer än det vi har, vi nöjer oss aldrig och vi ältar och oroar och tror att det går att få det så mycket bättre, istället för att bara nöja oss som det är och leva och ta vara på livet istället för att älta bort det.
vi kommer alla dö i förtid, dö av allt vi gör vårat liv till.

galen + galen = neutraliserad

2008-11-17T23:03:00.003+01:00

nu kan jag få testa på det här med att äta knark,
vilket Elias Eriksson, professor i farmakologi vid Göteborgs universitet, tycker är helfestligt!

hat 2

2008-11-15T05:11:00.005+01:00

ibland känner jag att jag är så full av aggressivitet, och ibland är jag så glad att jag ändå har så lätt att handla och inte bara tänka.
som nu när jag åker tunnelbana mitt i natten, hem till förorten, och plötsligt är det nån som sparkar på ett huvud för att den är polack... sånna fega jävlar, som så klart är så nära på att börja slåss länge, och då är man så mesig och inte går emellan, man sitter svenskt och väntar tills olyckan redan skett. och när de vet att de ska av nästa, då kan de börja sparka och slåss, när de vet att man inte hinner, fast man släpper allt för händerna och springer mot dom. så hinner man inte.. man hinner bara få tag i dom nästan, nästan. så får man stå som ett ufo och titta på dom på andra sidan där de har kommit undan. men inatt var jag verkligen sååå nära!!
men hade han inte slunkit ur mitt grepp så kanske han hade fått tagit all aggression jag samlat på mej sista tiden, så kanske det var lika bra att jag inte hann fram i tid.
men det bästa för mej hade kanske varit att äta på max med aron och åka hem i lugn och ro tillsammans med de som ska till jobbet.

hat

2008-11-14T11:53:00.004+01:00

iband känner man verkligen det där hatet och förstår vad hat innebär! att hata, så där så man så hemskt gärna skulle slåss hårt och besinningslöst om man fick tag på de hatade.
så kände antagligen Lidl när de förgiftade sina sopor, och så känner jag för Lidl som måste va de hemskaste, vidrigaste, äckligaste människorna.
jag avskydde Lidl redan innan, men den här avskyn går inte att sätta ord på.
så fruktansvärt avskyvärda, jordens avskum!
jag hoppas att de får skämmas tills de går i graven!

min kabaré närmar sej sitt mål

2008-11-12T22:40:00.004+01:00

http://www.myspace.com/kabaretkonstellationen

stockholm har blivit kallt

2008-11-05T12:24:00.003+01:00

tensta är fint. jag tycker om det. men det kan aldrig bli mitt hem. lika lite som nånting varit mitt hem de senaste tio åren.
igår kväll ville jag ut lite. inte nödvändigtvis promenera, men det finns ju inte så många andra alternativ om man inte bara sitter på en bänk på gården. så jag strosade runt bland de vita husen, såg in i fönstrena där människor levde sina liv. mer eller mindre likadana. jag får panik, jag vill inte! jag har ju järvafältet bredvid men jag tycker inte om det, särskilt inte när det är mörkt. jag saknade blackeberg. där fanns i alla fall naturen. träsket som var en alldeles lagom kvällspromenad, mälaren där man bara kunde sitta och titta, eller skogen där man kunde plocka hur mycket blåbär som helst.
promenaden gav mej ingen ro, så jag gick hemåt igen. såg vårat fönster komma närmare. precis som vår grannes fönster, och han under, och dom i huset bredvid. lamporna lös, försökte ge en hemtrevlig känsla men misslyckas eftersom grannen bredvid, grannen under, husen runtomkring försöker med precis samma sak. jag skulle kunna gå in i vilket fönster som helst, inget av dom skulle kunna ge mej en känsla av ett hem. jag kommer in i min lägenhet, min tvåa på övre plan, som är funktionelt uppbyggd och ser ut precis som man kan tänka sej att det ska se ut, så som det borde se ut, som det måste se ut. det är inget hem.
det är en funktionell förvaring.
det som behövs finns, varken mer eller mindre.
dygn och årstider passerar obemärkt. plötsligt är inga löv kvar på träden, plötsligt har människor mössa, sedan shorts, sen mössa igen. man sitter i sin lägenhet, sätter sej på tunnelbanan hundratusen meter under jorden, kommer upp i en annan del av stan, så nära man kan till det hus man ska till. sen ner i underjorden igen, och upp och in till lägenheten.
jag längtar till norrland. till mitt torp, mitt hem, där jag ska hugga min ved som ska ge mej värme och ljus till huset.

nu har det sluta komma in ljus från fönstret som bländat mej o gjort det svårt för mej att se skärmen. då är det nog kväller. jag ska ta mej lite pick pack och gå ner hundratusen meter i underjorden

kriget kommer! (eller "det slutar med jonas hallberg") -diskussioner över msn

2008-10-23T13:27:00.006+02:00

mareha säger:
jag har funderat på det här med att det föds så många pojkar nu

Peter säger:
gör det..?

mareha säger:
känner du någon som fått en tjejbäbis?

mareha säger:
alla har pojkar. någon tös här o där bara

mareha säger:
då slog det mej att det där konstiga under början av 1900talet är på väg att hända igen

mareha säger:
då det föddes stort överslag av pojkar

Peter säger:
jahaja.

Peter säger:
det visste jaginte

Peter säger:
men det är ju bra ju. det finns ju fler damer än män här i världen.

mareha säger:
ungefär lika stort överslag pojkar som sedan dog under krigen

mareha säger:
naturen förberedde sej alltså på att jämna ut sej

mareha säger:
alltså, jag spår KRIG igen

Peter säger:
oj

Peter säger:
men är det statistiskt att det föds fler pojkar eller är det din uppskattning?

mareha säger:
fast det är förfärligt obehagligt det där

mareha säger:
nej statistiskt

mareha säger:
jaha

mareha säger:
nej nu är det min uppskattning, o alla andra ja pratat med

mareha säger:
men då under 20-40 talet är det statistiskt det där, med pojkafödandet o krigsförlusterna

Peter säger:
ja, jo...

mareha säger:
KRIG KRIG KRIG KRIG KRIIIIIIIIIIIIIG (jag blåser i stora tutan)

Peter säger:
så då menar du att mccain kommer att vinna usa-valet också eller...?

mareha säger:
ja det har du rätt i

mareha säger:
så klart

Peter säger:
eller ja, jag tror inte att barack backar för ett krig han heller i och för sig...

mareha säger:
åh, att jag inte pallar blogga nu, men jag sitter ju här med svaren

Peter säger:
haha

mareha säger:
vi har svåra tider framför oss

mareha säger:
jag jämför det med det kalla kriget

mareha säger:
utvecklingen kommer stanna upp, och tvingas backa

mareha säger:
och blod kommer spillas

Peter säger:
men kalla kriget drev ju utvecklingen framåt!

Peter säger:
utan kalla kriget inget tetris till exempel

mareha säger:
ja, viss utveckling kommer ju gå framåt. folk kommer ju bli mer kreativa o komma längre så, men socialt kommer vi backa. folk kommer sakna trygghet, och fattigdomen kommer öka

mareha säger:
men tetris kommer vi spela

Peter säger:
alltid något!

Peter säger:
du har ju en spaning på gång här.

Peter säger:
nu skulle du vara jonas hallberg

mareha säger:
ja!

rättvisan som blev hämnd

2008-10-22T15:12:00.008+02:00

det finns ingen rättvisa, det kan aldrig bli rättvist. dom som hävdar det ljuger.
däremot finns det hämnd! vanlig hämnd och en ljuv sådan.
det finns olovlig hämnd, men även laglig hämnd. varför skulle annars folk låsas in bakom galler. inte har rättvisan segrat för det, det har inte blivit något mer rättvist alls. det är en hämnd. man vill hämnas på dom som varit dumma. bestraffning är att hämnas.

det finns ingen rättvisa.
rättvisan har inte segrat, men idag har hämnden varit ack så ljuv!!

"dom jävlarna ska skjuuuuutas"

2008-10-19T21:36:00.003+02:00

på onsdag gäller det brudar!
revanche!
på dom bara!!

sommarminnen som piggar upp 2

2008-10-13T11:38:00.005+02:00

ärt-anna med förvånansvärt litet huvud för dagen

att finna en bästis

2008-10-09T12:38:00.002+02:00

min allra första bästis i livet, den första människan jag kände mig hel tillsammans med, och antagligen den första människa jag senare kom att sakna.
hon försvann ur mitt liv, och nya bästisar kom in i mitt liv. men hon, den första bästisen kommer det ofta små funderingar kring. hur ser hon ut, vad är hon för sorts människa och har hon familj?
det senare är något jag antog. jag känner henne inte alls längre, men av nån anledning känner jag att hon har barn.
facebook har ju vart bra på att döva många sådana funderingar. men vad gör man med en tjej med jättevanligt namn, som man inte vet någonting om... jag vet inte hur hon stavar sitt namn eller var hon bor. jag vet vart hon flyttade för 20 år sen. men bor hon kvar där?
dessa funderingar kommer till mej några gånger per år, jag börjar leta lite, men vill bara skåda på håll. inte beblanda mej. så slog det mej i helgen, jag kan ju faktiskt dö imorgon och jag undrar ju hur hon lever! då började mitt detektivarbete.
namnet kan jag ju, finns i tre olika stavningar. staden hon flyttade till. hennes syskon och föräldrars namn kan jag. men det bästa av allt är att jag har en stark känsla av att hon fyller år den 8e eller 9e december. det kan jag komma långt med. efter att ha kollat igenom hela facebook, sett det omöjliga att försöka känna igen en tjej jag senast såg för 20 år sen började jag på andra sätt. folkbokföring, olika register och eniro. jag sökte i städer jag kunde tänka mej att hon kunde ha flyttat till. det tog några timmar, sen hittade jag en potetiell bästis! hon fyllde den 7e dec, och bodde i den stad dit hon flyttade då vi skildes åt för så många år sen.
vad gör man då? vad är nästa steg? jag har en hemadress till en tjej som kan ha varit min första kompis. dit har jag kommit föurt i detektivarbeten, där tar det av naturliga anledningar stop. men nu kände jag att jag behövde ta det ytterligare ett steg.
så jag skrev ett brev, sa hej, om du är du så är jag jag. är det inte du så är detta brev inget att bry sej om. så la jag det på lådan på måndagen.

vad hände sen?
idag är det torsdag och jag fick ett handskrivet brev. konstig känsla. visste inte om jag ville öppna det. är det hon så har vi antagligen ingenting gemensamt nu, och kanske man bara ska släppa det med det goda minnet vi har av varandra. men kanske det inte ens var hon. kanske nån varit så vänlig och svarat för att säga tyvärr, det var fel.
så då öppnade jag brevet. tittade ner i kuvertet och såg ett brev som började
Hej Maria Pia!!

ja. så var det. och vad gör man då, vad gör man nu?

kaffe med dopp

2008-10-02T10:36:00.009+02:00

kaffe utan bullar, är som kärlek utan kyssar....

kafferep. varför umgås man inte över ett kafferep nu för tiden?
man tar en öl, fikar, o där kanske man dricker kaffe och äter bulle, men kafferep...
ett uppbullat bord, kaffekopp som ständigt fylls på.
kafferep är inte fika. ett kafferep är ett kafferep

kafferep i sverige;

kafferep i tyskland;

svart som natten, starkt som helvettet,
rent som en ängel och djupt som kärleken.
vi i sverige dricker näst mest kaffe i världen, efter finland. trea kommer norge och fyra danmark. vi i norden är alltså hejare på att dricka kaffe. mest i världen.
en svensk dricker i snitt 4 koppar kaffe per dag.
kokkaffet har försvunnit och bryggkaffet tagit över. mörkrostat kaffe dricker människor och tror att det är något starkare, något häftigare. faktum är att ju mörkare kaffet är rostat, desto sämre bönor är det gjort av. bästa bönor behöver inte rostas mycket, medan sämre bönor måste rostas mera för att få en bra smak.
kaffet har färändrats, men kaffet finns kvar!
men doppet...

kanske kan det bero på våra kroppshyddor. människor för 50 år sedan kunde gott ta sej dopp till kaffet utan att fundera mer på det, medan vi idag alltid unnar oss det goda. aldrig är det självklart med doppet, alltid är det ett unnande.

om man ändå levde då unnandet var vardagligt...

en lördag utan planer

2008-09-21T17:11:00.014+02:00

mitt mål med helgens lördag var att inte ha någon plan.
att fylla dagen med det som dagen ger.
kunna skriva om den som en dag i en kos dagbok.

jag vaknade. åt frukost. drack kaffe.
välkomnade niklas och stoffe som kom vandrandes över järvafältet.
tog emot mazariner. satte på kaffe. tyckte det luktade rök. funderade på att köpa brandvarnare. tyckte det såg väldigt disigt ut utanför mitt fönster. tyckte det luktade ganska mycket rök. öppnade vädringsfönstret. kände att det luktade rök. sa för mej själv och till stoffe och niklas att de nog tänt eld på den gamla saaben som stått här utanför i veckor.
fylldes med en aning eufori.
tog med mej stoffe och niklas ut på gården.
det var någon som hade tänt eld på den gamla saaben som stått här i veckor och samlat på sej parkeringsböter och blivit husets samtalsämne. kände att det var en fin stund. bannade mej att jag inte hade telefonen med mej ut. niklas gav mej sin som jag kunde ta några foton med. tittade på brandkåren som kom. tittade på gården där alla samlats för att få en liten knorr på sin medellördag. njöt. brandmännen gjorde ett bra jobb och kunde åka igen. polisen kom och satte ett litet band på bilen. vart sugen på kaffet. gick in.
drack kaffe.

tystnaden

2008-09-19T13:51:00.002+02:00

idag har jag strövat runt en och en halv timme på järvafälltet för att leta efter tystnaden. eller något tystare. eller bara lite natur som överröstar stadens brus för en liten sekund. en liten asp som spelar på sina löv, fåglar som sjunger ikapp, vinden som tar tag i träden.
men det var omöjligt.
det var inte ens nära.

jag höll på att kliva på en huggorm när jag försökte få fjällkorna att komma och hälsa på mej, en rapphöna tappade ballansen och höll på att flyga in i mitt huvud men det blev fan aldrig tyst.
bilarna hörs vart jag än är, och dom avtar aldrig. det händer aldrig att det är någon liten stunds paus mellan bilarna.

tänk om man bara kunde sätta igång den gamla pärlan, packa den med något litet, och sen bara åka uppåt. hyra ett hus någonstans i ångermanland. promenera, dricka te och leva efter solen och ljuset. titta på kornas dagliga förflyttning i hagarna och vara nöjd med det lilla.
en tur till handelsboden kan vara nog så spännande och upplyftande. livskickar kan komma från nåt litet och alldagligt, det krävs bara att man hinner märka av dom. och när man väl gör det så fylls hela ens dagar med livskickar.
i stockholm hinner man som inte reflektera över det lilla. och i det stora hela tror jag att det är det lilla som gör livet värt att leva.

blomstrande nyheter!

2008-09-08T22:06:00.002+02:00

nu kan jag meddela att den efterlängtade blomsterbloggen är i rullning.
http://prunkbloggen.blogspot.com/

någonting stort

2008-09-04T16:59:00.004+02:00

någonting större försöker nå mej. vad det där stora vill är ännu inte klart.
idag när jag promenerade hem från spånga nynnade jag på sweet home alabama, (hur ofta händer det...?) jag var ganska nöjd vill jag säga. så nöjd att jag bytte ut orden till sweet holmingegräänd...
när jag kom in i lägenheten, slog på p3, skärde en melon, så hör jag plötsligt hur det sjungs från radion; sweet home alabama. (ja, hur ofta händer det..?)
då började jag genast tänka på dan aldén.
märklig assosiation, kanske vissa tycker. men det var nämligen så här, att för 2 nätter sedan drömde jag om denna barndomsgranne, (hur ofta händer det...?) denna pojke som inte var större än en palt. jag vaknade och hörde genast av mej till peppe för att berätta om drömmen där hans klasskompis från lågsdadietiden plötsligt infunnit sig. han tycker det låter märkligt, säger han då, eftersom lotta, hans kombo och barndomsvän också drömt om dan den natten,(alltså, hur ofta händer det!?!?!)
någonting stort vill mej något den här veckan.

dagens barmhärtighet

2008-08-21T18:11:00.002+02:00

en kväll med james

2008-08-16T20:54:00.004+02:00

den ständigt unge rebellen, i tanto!
så stilig
så bra

TENSTA - hur bra kan det bli (del 1)

2008-08-15T17:28:00.005+02:00

eftersom många undrar hur dant det är, den där ljusstrimman i förorten har jag nu den äran berätta lite om det finaste av det fina;

TENSTA

vad mer kan behövas...

vi har en fontän i centrum

o massa billigt

några hundra meter från det fina förortscentrumet så kommer man till spånga by. där bor vi. där är bäst!

vatten

det bästa av allt!! det luktar djurbajs! hur lycklig kan man bli? precis utanför vår dörr så finns denna gård, som sitter ihop med en jättestor lekpark med det där vattnet o så. där finns kor, får, grisar, getter, kaniner...

men idag såg jag bara en häst

o en tupp, o några hönor

min gata

mitt hus! balkongen längst upp till vänster är vår.

det här är hur coolt som helst! på 10 år har jag aldrig fått haft mitt namn så här på riktigt på dörren. jag tror ibland inte att det är sant.

så ser det ut.

i tunnelbanan, tensta station, när tunnelbanan stått stilla i 5 minuter o vi alla väntar på att få åka. det var då vi måste kliva ur.
"och så undrar ni varför svenska blir rasister, tänk lite för faan!!" skrek han när chauffören sa att tåget måste utrymmas o tas ur trafik, "tänk lite för fan!"
så stod jag där, den enda blonda "svensken" på perrongen, o ville sjunka genom jorden. så oprovocerat träffad har jag väl aldrig känt mej. varför drog han in mej i sin korta stubin? dom kan dra i hur många nödbromsar dom vill, jag tänker aldrig bli rasist för det!! rasister har nog större problem än så.., ville jag skrika tillbaka till honom men valde att försöka gömma mej i min luvtröja istället.
men jag ville slå dom så himla hårt, kidsen. dom gjorde att jag skulle bli sen, men det kunde lika gärna ha varit jag o annaberg för tio år sen. bara det att vi bodde i färnbo, o där blir inte konsekvenserna lika stora som i stockholm. o sen har dagens ungdomar bara inte lärt sej att man inte ska dra uppmärksamheten till sej när man gör sina bus, då blir man ju så klart utpekad o det blir förskräckligt pinsamt för en.

jag har för övrigt jobbat klart på adhd-kollo nu.
efter att ha kräkits 2 av 2 fester tror jag inte jag ska kräkas nåt mer.

kulturfestivalen har endel bra grejer ändå. himla ledsen är jag att biljetterna är slut till "ett dockhem" på fjällgatan, men ikväll bli det utebio. o inte vad som helst. ung rebell, med james dean.
kanske någon liten öl också för att få till det där lite extra..

lite om min sommar

2008-07-15T13:44:00.030+02:00

jag har inte mycket kul att prata om just nu. sommarn känns förbi, på lördag börjar jobbet i praktiken, men i huvudet börjar det ju alltid några veckor i förväg.
tågluffen ställdes in, eftersom det var en flytt inberäknad. flytten blev aldrig av under semestern, så istället för resa eller flytt så ägnade vi oss åt att vänta.
men jag tänkte lägga fram lite bilder från min eminenta telefon. jag har lagt min digitalkamera åt sidan och tagit fram den underbara analoga. så bilder som bloggas här framöver kommer vara från stunder då mobilen dras fram.

Jag tycker sommaren började ungefär den 23e maj, slins födelsedag, varma dagar, skolavslutning, grillfester...

rabarberpajspicknick vid mälaren på hans stora dag!

nöjd

tomas o råttans köttgrill.

försommarens sköna stunder...
ölen i handen, grillspättet i magen

cobanoglu. den bästa i hela världen på att ha koll på hela storstockholms alla erbjudanden!!
tack vare henne får jag stans billigaste matklipp, gratiskryssningar och jenny hellströms reakläder. denna dagen paddlade vi gratis kajak.

livrädd, men försöker så gott jag kan o se cool ut

efter midsommar i skogen for vi på en minisemester till kalmar.
ölandsbron

nils har badat i havet på öland!!

spexartim och pumpasimon dansar

simon och hans vänner

semesternils på båten mot tallin

här höll jag mej glad och tillfreds....

tallinnblommor och semesternils

vårt hus som vi ska bo i om vi får för oss att flytta till tallinn.
sol och betong!

nils hittade en sovjettrappa. och i påsen finns rysk vodka, whiskey, likörer och snaps!

back to reality

en heldag med izabel i tanto.

izabels mage med en liten liten parvel där uti.......

nu ska jag köpa blutsaft och få energi, sluta vara så förbannat trött, o umgås mer med mina nära och kära!!

semester i sthlm

2008-07-08T18:11:00.003+02:00

vi hade tänkt oss att ha våran semester till o göra ordning o tapetsera vår nya fina lägenhet, men bostadsrättförmedlingen är en fascistisk samling människor som antagligen sitter o lapar sol nånstans, tillfreds o nöjda med sig själva.
dom får några papper, slänger dom. får telefonsamtal från mellanhänderna (eftersom vi dödliga inte får ha direktkontakt med dessa stinkande gudar), svarar något en dag, och något helt annat en annan dag. bestämmer sig för att vi nog har 10.000 kronor i inkomst per månad, bestämmer att det är bristande, och bestämmer sig för att ta det här efter sommaren..
kanske ordföranden vet att hon är ett svin o kan få en brevbomb om vi har hennes uppgifter, och hon av säkerhetsskäl vägrar prata med oss personligen. hon kan ha en poäng där...
men får jag nån dag tag på henne.....

nu sitter jag på ett internetcafé på götgatan. bor på en madrass hos annaberg, beredd att flytta vilken dag som helst. men som sagt, mycket ska till om det sker nåt innan augusti.

det finaste idag var ändå på tobaksbutiken långt ut i förorten, massa kunder, mycket spel och lotter och såklart tobak och massa godis.
en gammal tant och farbror kom in armkrok och frågade efter karameller i olika färger.
eller rättare sagt, farbrorn frågar efter karameller i olika färger som hans käresta vill ha.

bomber och granater!

2008-06-29T14:48:00.003+02:00

helt förfärligt!
fasansfullt!
efter diverse semesterfasoner på öar och slott, hos bröder och familj, så väntade lägenheten här i stockholm på att packas ihop.
det är aldrig kul att komma hem till en stökig, halvnerpackad lägenhet, men detta var fruktansvärt!!
vår krusbärsbuske, min lilla skatt... den hade inga blad!
bären satt kvar, men på kala fåniga pinnar, och endast några få blad på grenarna längst ner satt kvar.
har daniel som vattnat våra blommor vart här o plockat bort dom, pressat dom och klistrat upp på en egengjord floraaffisch?
bladen var och är spårlöst försvunna.
nåväl, vi fortsatte våran dag med att packa och ha oss, tills nils fick se de små inkräktarna. när man väl sett dom kan jag inte förstå att vi först inte kunde se dom. det bara kryllar av dom, överallt, gröna korta små äckliga larver, säkert fem på varje stackars blad som fanns kvar. inte nog med det, äggen! de har lagt ägg i hela krukan!!! genast fick vi ta in den, spraya den med olja/såpavatten och skaka av grenarna. larverna föll som ett bestämt sommarregn. äckelhärligt. det tar aldrig slut! hur många larver får det plats på en kal krusbärsbuske utan blad?
sen satte nojan fart och vi tror larverna hoppat över på alla hundra blommorna på balkongen, tagit över varenda växt och bosatt sej i våra kläder. in med blommorna och skaka.
vi tror vi ser larver över allt, o nils tror han har larver i stjärten.
vilken katastrof! nils packar ner porslinet i köket med skakiga händer.
att en liten buske kan orsaka en sådan chock.

änglatrumpeten och en kal krusbärsbuske under behandling.
hade jag inte tagit med mobilkameran hade ni nog kunnat se alla larver.

balkan får vänta

2008-06-17T09:14:00.003+02:00

någon tvingade mej.
jag tror det var fredrik.
fredrik och hans kollegor tvingade mej.
när hyresrätterna försvinner och andrahand blivit dyrare än bostadsrätt har han forslat in oss i kapitalismens bojor, fått mej att längta efter detta lätta, omoraliska sätt att tjäna pengar, så jag nästan vill sälja min blivande bostad innan jag ens flyttat in.
men som tur är är vår blivande lägenhet en sån pärla, en idyll mitt i den levande förortsdjungeln så trivseln i mitt nya område förhoppningsvis är starkare än min plötsliga vilja att tjäna pengar.

så de 3 veckor som nils och jag har semester samtidigt kommer vi nog vilja ägna åt att tapetsera, spatsera och flytta in.
så balkan får vänta. denna sommar kommer tensta före. men på ett villkor; höjer SJ tågluffkorten är de dödens!!!

punk

2008-06-12T12:14:00.002+02:00

ikväll blir det punk!
efter diverse borgerliga fasoner i bostadsdjungeln..

ett väldigt tråkigt inlägg

2008-05-29T14:12:00.003+02:00

nu har jag tillsammans med er byggt upp en spärr för att fortsätta blogga.
därför gör jag nu ett väldigt tråkigt inlägg för att gå över denna spärr.
jag kan berätta för er att jag ska på en hjärt- och lungräddning utbildning ikväll, det behövs för det lägerjobb jag ska på i sommar.
sen måste jag reklamera för min underbara balkong som denna säsong är mer prunkande än nånsin! eftersom vi gillar att äta har vi mycket ätbara saker, helt sjukt många tomatplantor, spenat, massa kryddor o så min fantastiska krusbärsbuske som har jättemånga små små bäbisbär på sej nu.
dit är ni alla välkomna på en öl eller kaffe.
men skynda på, för vid midsommar blir vi bostadslösa och meningslösa med all vårt blomster.

sommarminnen som piggar upp

2008-04-10T17:56:00.005+02:00

när nils kliver ur bilen för att få sin efterlängtade kaffe
blir han förvånad av denna syn. inser att han inte hade haft
nån endaste koll när han parkerade, men tur med 2 mm

"nu är våren här, med solsken och pissemyror"

2008-04-04T13:37:00.007+02:00

man läser böcker, dricker öl,
planterar blommor, kisar och letar lägenhet.
man får pirr i magen, en tro på livet och fräknar på näsan.

på begäran lägger jag ut några bilder från budapest, broarnas stad.
det var vackert, det var soligt, men jag har nog aldrig stött på så många otrevliga störda människor på så kort tid!
vi hade trevligt, drack öl, satt på uteserveringar, badade i varma källor i solen och ägnade mycket tid åt att fascineras av ett spännande gäng farbröder.
men jag hade förfärligt ont i mina visdomständer, så jag höll mej väldigt defensiv under hela resan. men bättre lycka nästa gång...

två av farbröderna.. o så jag o madde

anna o fia spexar

basilisken som låg där vi bodde,
fia,anna,madde, aningens tärda ser det ut som...

en sällsam söndag

2008-03-16T14:52:00.006+01:00

ibland känner jag sånt hopp för mänskligheten.
inte ofta. men ibland.
som de fina här på min gata,
eller nyckelskrammlet, så himla bra!

idag har jag en efterlängtad dag med ingenting. det var så länge sen att jag knappt vet hur man gör.
sitta i ett hörn och lukta på blommorna. för det börjar våras i vårt fönster.
i fredags tog vi vårtrippen till plantagen, så nu står här fullt med småsmå krukor med frön i på fönsterbrädet. och omplanterade pelargoner.
blommor och gröda skall här växa!
balkongen kommer bli en fin blandning av de billigaste fröna; panséer, stockros, solros, sommarslöja, förgätmigej, spenat, tomat, gräslök, basilika och timjan.
de kommer att samsas bredvid övervintrande växter som chilin och krusbärsbusken.
där ska jag sitta när våren är kommen, dricka en öl och läsa den senaste torgny lindgren som jag spart på.

kabaré

2008-02-26T13:04:00.002+01:00

nu så hörni. nu har jag bestämt mej för att göra verkstad av allt snack.
jag är trött på att bara drömma och planera, och inget annat passar mej bättre just nu än detta.
och jag vet vad jag kan och klarar av, och jag vet att har jag bestämt mej för nåt så lyckas jag!
många går inte runt, går i konkurs, men så finns det faktiskt ett antal som det går bra för!
i vasastan ska den ligga, min kabaré.
inom en snar framtid

billy bragg

2008-02-01T15:14:00.000+01:00

varför lär man sig inte. vad väntar man på?
jag är så besviken på mej själv och alla andra som köpte biljetterna ifrån mej.
jag ville ju så gärna.

en helg med bilar och sol

2008-01-27T14:01:00.000+01:00

sannolikheten att möta nån man känner i en kostymbutik, när man provar kostymer, är inte stor. men det händer!
tack vara det tog aron med mej in i en annan värld, tvspelsvärlden. jag har ioförsig varit där förut, men inte med det här spelet, inte på en hemmabio, inte ätit ost och kex till.
hade inte min födelsedag just passerat så hade min önskelista varit given!

idag är tredje söndagen med sol i rad. jag har promenerat runt träsket och trängts med söndagsprommenadsnjutningsmänniskor. dom betedde sej jättekonstigt. som om dom inte kunde bestämma sej åt vilket håll dom skulle gå så vände dom om lite hela tiden. kryllade.
lite som i truman show, 30 statister hade i uppdrag att krylla runt mitt träsk så det skulle uppfattas som 100.
men det gjorde inget. dom får gärna försöka förvilla mej.
jag är nöjd ändå.
jag har sovit ensam i lägenheten i tre nätter utan problem, o känner mej coolast i världen!

helgerna

2008-01-20T19:10:00.001+01:00

julen

nyår

mustasch för alla som kunde

några av alla radarparen som var med

tim 5
limpan

bullen

grabbighet och luciarep

2007-12-11T17:16:00.000+01:00

jag är så förbannat trött på att behöva bli bekräftad som tjej hela dagarna! jag vill inte leva mitt liv så, och det är så frustrerande när det inte finns något jag kan göra åt saken. världen ser mej som tjej och behandlar mej därefter. man behöver inte ha sexistiska skämt för att kränka en tjej. jag känner mej kränk i nästan allt ni gör. hur ni ser på mej, pratar med mej, tar på mej, allt gör ni efter förutsättningen att jag är tjej. jag orkar inte.
ingen förstår när man väl tar ut sin ilska heller. då blir man en surkärring, bitterfitta, överkänslig. kanske har man lingonvecka och är extra känslig... fy fan! hur var det med det här med dubbel bestraffning!?
men det måste man ta som tjej, försöka att inte bry sej om det som kränker en för att undvika gräl och konflikter. jag är inte konflikträdd. jag blir förbannad, försöker förklara varför. de förstår inte, så till slut håller jag käften. då får man höra hur man överreagerat och fjantat sej, för då blev det ju ändå dom som fick "rätt" på slutet.
hade det inte vart för att jag älskar julen så skulle jag aldrig utsätta mej för att vara med i ett luciatåg. men jag kan ju inte heller sluta hoppas på att jag någon gång ska få lussa utan att någon jävel bryr sej om om man är född med fitta eller kuk! jag känner mej minst lika obekväm i ett kukuxklanlinne med spetskrage som alla killar. och jag vill inte höra att "alla tjejer är vackra i lusselinne"... jag vill inte lussa längre. jag vill inte behöva vara "vacker" i en stor vit påse med spets och broderier. jag vill bara få sjunga julsånger.

zarah, johan och juleljusen

2007-12-09T22:27:00.000+01:00

efter klagomål o hot om för sällan bloggande känner jag mej tvungen att få ner ett par rader.
det händer ju en del i mitt liv även fast jag inte tycker det är så himla spännande o skriva om mina äventyr alltid.
jag har bestämt mej för att berätta om helgen, som var den andra i advent.
det var mörkt, fuktigt och inte en gnutta snö.
men något ljusare kändes det uppå lördagen då min broder johan vart 31 fyllda!
han hurrades och vi bjöds på kaffe, lussebulle och tårta. det var ju den där tårtan som jag fann så besynnerlig. jag satt och spanade in den under förberedelserna, och min mun väntade på den där blåbärstårtan, trodde jag. strax innan då jag skar min bit så sa johan att det var svarta vinbär från deras lott! jag älskar svarta vinbär, men min mun kunde liksom inte ändra sin föreställning om blåbärssmaken, så det vart bara helt förvirrat i min mun. det vart liksom varken blåbär eller svarta vinbär fullt ut. det var synd. kalaset var kul, men till nästa år vill jag veta i god tid vad för bär som ska serveras på tårtan!
elis var himla fin. har har lärt sej o gå så fint med en liten gåvagn framför sej. o herrejävlar vad glad han är när han går där förbi köksdörren o tittar in på oss som sitter där.
tänk om alla människor skulle tycka det var så där kul o gå fram o tillbaka utan mål...

sen var det opera på kvällen. zarah leander på folkoperan. hela första akten satt jag o nickade till lite då o då. vaknade upp under hetsiga toner och fattade ingenting. men det var faktiskt väldigt dålig luft, och jag har blivit känslig för sånt. men i pausen köpte jag vatten o plopp och lästa i programbladet om vad som skulle hända i andra akten, så då gick den akten jättebra, jag hängde med o det var spännande. jag är ju inte van o gå på opera, men jag tror att jag aldrig skulle kunna bli så där hemskt frälst i den konstformen. det liksom, är inte så vackert. ibland med små strofer som går igen under föreställningen blir det väldigt vackert, men ofta är det ju bara omelodiöst o ansträngande o höra vad dom sjunger...
men det var kul o gå på opera. vi satt på balkongen längst fram o det kändes så folkligt på nåt sätt. det kändes inte som man var ensam i publiken om att tycka det var lite svårt på sina ställen.

sen gick vi därifrån till centralen, längs vattnet. det var så fint. så där perfekt kyla o så mycket ljus o piaff hördes från den här tupprestaurangen som ligger där vid vattnet och har den pamigaste av de pampigaste granarna utanför sej..

ljuset av lampor glittrade i mälarens vatten. det var vackert. men man kan ju inte låta bli att undra vad all denna julhysterin kostar. till exempel all energi till de lampor som lyser och blinkar i hela staden, landet, världen. det kostar att få stämning i sej idag.

vi tittade på NKs julskyltning som var tråkig, gick genom kungsträdgården, och där var isen på plats!!

i år ska jag ta mej en skridskotur där!!! jag o annaberg har sagt i 10 år att iår, i år ska vi hyra skridskor och ta en tur runt, runt,runtruntruntrunt....
i år ska det bli av!!!
det blev en väldigt fin promenad. jag o nils fick i oss lite julkänsla och julefrid.

andra adventsdagen firades med pepparkaksbak! det känns lite fusk att köpa deg, men vi dekorerade dom i alla fall, fint blev det med glasyr och nonstop. en liten porslinstomte fick plats på bordet dagen till ära, och så tända vi tvenne ljus i staken. sen kom sebastian och annakarin och åt för glatta livet och sköljde ner med glögg!

godiset

2007-11-26T22:30:00.000+01:00

nu har jag just tittat på film med annaberg o erik hp. jag åt godis. vi tittade på mannen som slutade röka. det gjorde mej inspirerad. så;
härmed lovar jag eder att efter nyåret inte äta godis förrän sommaren.
inte för att det ska va nåt nyårslöfte, men för att godiset hör julen till, och mitt nya liv bör därför starta efter julen.
och jag anställer er, mina vittnen, till mina spioner att med vilket medel som än krävs se till att jag håller mej borta från godiset. hembakat går bra det gör mej intet hot, men godiset - jag får icke taga godiset!!!
jag hoppas jag uttryckt mej klart och tydligt och att ni nu önskar mej lycka till på färden in i det nya lyckliga färgsprakande livet...

kära hjärtanes...

2007-11-02T12:13:00.000+01:00

det finns en man vars texter är som musik, som får en att dansa, som fyller hela kroppen!
hans finurliga melankoli får mej att drömma, glömma och tro på det lilla i livet.
ingen är som han. ingen talar och uttrycker sej som han. ingen kan tänka som han.
å han klev på min fot!!!!!

jag var inte där för att få nåt signerat. jag vill inte ha hans autograf. jag ville höra honom tala. det var så vackert! jag var lyrisk.
jag sa tack till honom. han sa att jag kanske va i hans barnbarns ålder, 16-17...??? 21?
nä du, 24! men jag önskar att jag både vore 21 och hans barnbarn... fast det sa jag inte.
sen klev han på min fot!!
jag studsade ut på små moln, och jag och heidi gick och diskuterade livet över några öl.

åååååå, torgny................

knallpulverpistol

2007-10-28T11:49:00.000+01:00

jag kan ju inte säga att jag är nåt freak av hallowen, men jag har en kompis som är.
o hon såg till att pickadollen, som var priset, kom i mina händer.
det var en fest som var galet galen. det var nog tur att alla var på samma nivå i alla fall.
min klass är den bästa på mången mången år....

Oslo!!

2007-10-18T20:17:00.000+02:00

så var då helgen då vi skulle se thurneman spela på ett punkhak i oslo.
vi hade tågbiljetter på fredag morgon. på torsdag ringer danii o säger att konserten blivit inställd.
vad gör man? vi åkte ändå. sicken helg. det var galet.
vet inte om jag kan göra någon bra beskrivning, så kanske bäst att inte göra någon alls.
men öl vart det

öl i en trekantig park

smygis

rummet i det ockuperade hus där danii anders jon o smygarn skulle bo

jon försökte klättra upp i sängarna, men gjorde illa sej hårt i axeln o fick lov att ligga ner

mera öl. innan vi blev utslängda från den där pub west.. va den nu hette

jag o annaberg

den råförbannade mannen i 7eleven butiken haffar anders när han vandaliser butiken med thurnemanklistermärken. med mannen bakom ryggen och svansen mellan benen fick han själv pilla bort klistermärkerna han satt dit

framåt 22-23 tiden hade det gått lite långt

nu ligger inte jon här för att han har ont i axeln...

de tu från thurneman o de tvenne fansen fick alltså bo i det hus som punkkonsert-arrangörerna ockuperat. jo. det var ju gratis, men... det låg mat och smuts och skräp lite överallt och luktade kattkiss&bajs. det var roligt. en Gorbys som ramlade ner från en säng gick i tusen bitar. alla blev så stissiga och glada!
ockupanterna hade en fest i källaren (firade 8 år av ockupationen) som vi först inte var välkomna till. men lite senare när vi kommit hem från äventyren på stan var de glada och kom upp alla de många trapporna till det lilla krypinet längst upp i huset för att hämta ner oss på festen. jag tycker dom smälter in bra:

jag o anna bodde ju hos fina markus! det var fint o få se han igen. synd att det inte vart så mycket tid för kvalitetshäng, men det får bli nästa gång, när inte en flytt är samtidigt.

träsket mitt

2007-10-04T19:13:00.001+02:00

så här kan mitt träsk se ut om kvällen

och så här kan jag se ut när jag går runt det

kanelbulle

2007-10-04T17:48:00.000+02:00

idag är det som ni alla vet kanelbullens dag! jag har hittills ätit fyra stycken. det är trots allt mitt godaste bakverk, näst efter kladdkakan.

vardagslunken har verkligen kommit igång nu. det är lite skönt, men väldigt tråkigt också. går i skolan, kommer hem, är trött o sover. dag efter dag. ändå så känns det som att jag aldrig har tomma dagar i almanackan. träffa folk blir så omständigt, meckigt liksom. den här stan kanske är lite väl stor trots allt. eller så är problemet att alla här så sjukt upptagna i sina liv, och det blir ett stort dilemma när nån hör av sej och vill ses för en fika. oj oj huuur ska det hinnas med?! dessutom är jag så otroligt trött på att fika. livet blev ett snäpp tråkigare o mer enformigt sen man slutade leka.

men jag cyklar till skolan och ska göra det hela året! det är en underbar sida av vardagslunk.
bilister är så sjukt nöjda med att de inte måste stanna för cyklister vid övergångsställen. särskilt kl fem på eftermiddagen. det är verkligen helt sjukt. så är alla jätte besvärade också och vågar inte möta en med blicken, vänder bort huvet och låtsas att de inte sett några cyklar. jag vill skjuta dom allihopa!! och när det väl är en vänlig själ som stannar för att släppa förbi mej, då känner jag hur mycket kärlek som helst! den människan skulle jag kunna dela mitt liv med, för en liten stund..

imorgon ska jag sova tills jag vaknar och sen ska jag ha latjolajbans hela helgen. och förhoppningsvis kommer josefin till stan också! o revy ska jag gotta mej i en smula, det är inte ofta!
men nu nåt varv runt mitt träsk o få bullarna att lägga sej till rätta i min mage

jag väntar fortfarande på att jesper och malin ska komma tillbaka.. hur länge ska dom behöva vara döda egentligen?

två varv runt ett träsk

2007-09-25T19:49:00.000+02:00

ibland känner jag bara för att släppa taget, ge efter o låta allt vara som det vill.
känner inte ni så? alla människor är ju psyk, konstiga på ett eller annat sätt, mer eller mindre. sen måste man anstränga sej för att fungera, vara och leva "normalt". ibland får man anstränga sej skithårt, och det skulle vara så jävla skönt att bara låta allt vara. släppa all kontroll och press för hur allt ska fungera. bara bara vara, och låta nån annan ta alla handlingar och konsekvenser.

nu har jag varit ute och gått runt mitt träsk, två varv. det var fullmåne, och den bländade mej. dom små små grodarna jag lekte med där i våras har nu blivit stora slöa paddor som hänger på stigarna. mörkret skymmer dom och jag blev tvungen att dansa mej fram för att inte behöva stampa på dom. fullmånen var vacker, men av reflex blev jag lite hopplös, för jag har alltid sovit dåligt under fullmånenätterna. sen blev jag lite lättad när jag kom på att sånt varken gör det lättare eller sämre för mej om nätterna nu för tiden. jag tycker inte synd om mej för det, och det ska ingen annan göra heller, för att tycka synd om mej är nästan det värsta man kan göra mot mej. men jag jobbar på att fatta att det är förståeligt hur jag är och fungerar, ingen funkar utan sömn. allra minst om man är bräcklig. förut kändes det som att problemet låg i att jag hade svårt i att somna. men det har blivit bättre. efter skolan är jag slut o jag kan somna på en sekund när jag har lagt mej. men fortfarande drömmer jag hela tiden. verkligen heeela tiden. många långa drömmar som går in i varandra och håller på hela nätterna. jag vaknar helt slut på mornarna för jag vart med om så mycket under natten. mycke jobbiga drömmar. drömmar som kan sitta i hela dagar och veckor.
jag fick i läxa av min terapeut att göra ett drömschema, för att se hur ofta jag har drömfulla nätter. sen jag började med det har jag fyllt i kryss för varenda natt. det betyder ungefär ingen kvalitetssömn alls. det tär. och snart orkar jag inte kämpa längre, jag vill bara få sluta anstränga mej för att leva. jag orkar inte med nånting längre, allra minst hålla ihop mina liv. alla ni mina bästa som jag bara inte orkar ha kontakt med. o nu sen jag började skolan så alla ni som till o med bor i samma stad, men som jag nu knappt orkar hänga med för alla i skolan. så vill jag inte ha det! alltid denna stress o press. var kommer det ifrån? jag vill bara att alla ska låta mej vara, men samtidigt så är just det det sista jag vill.
harmoni, så vill jag ha det! harmoni, vad fint! vilket vackert ord. harmoniharmoni.
lyckligt, vackert, roligt, fartfyllt men lugnt liv.

för övrigt så ska jag beställa torgny lindgrens nya bok, jag har höga förväntningar!!
nåt annat är att sahara hotnight aldrig har lyckats charma mej, inte det minsta, men den nya skivan, attans vilka dunderlåtar det finns med på den!!!

ooo

2007-09-18T20:32:00.000+02:00

ooooooooo vad man får pluspoäng av svante (han med ett S och en vante) om man diggar fitzgerald o nina simone och vill sjunga alice babs o monica z istället för "det ständiga popandet och soulandet"

min helg

2007-09-17T18:19:00.000+02:00

min helg
igår var vi på friluftsdag i hässelby ("höstens stora höjdpunkt").
johan jenny och elis följde med. det var fint, det var en svampfarbror, får och biodlare bland annat, (där fick man besöka bisamhällen i en bidräkt.) fast vi gjorde inte det, för det regnade, så vi fikade mest på caféet, och där fick jag skinka i min mozarellatoast. det var verkligen en smak som jag inte har saknat, märkte jag. fast jag åt bara några tuggor innan jag fattade att det var skinka.
i lördags grinade vi, sen gick vi på this in england.
men på dagen träffade jag peppe och det var trevligt. vi köpte presenter till nils och jag köpte en dvdspelare. och vi åt indier. "vi är stans billigaste. skulle man kunna säga". det var en fantastisk restaurang men jag minns inte vad den heter. den ligger liksom bakom kungshallen, tvärgata från sveavägen.
fredagen var jag på malins begravning. det är så äckligt fruktansvärt sjukt stört konstigtkonstigt.
och jag är arg så mycket på många så ofta.
sällan läser jag tidningen och har en lugn fin stund.
nu i helgen har jag svurit mycket på Ole Rothenborg. skrev i DN i lördags om plastikkirurgen i malmö. Jag intresserar mej för sånna fall, vill läsa hur rättegången dömer honom. ingressen var: "Vi kan kalla henne Hanna. Hon är en vacker ung kvinna på 23 år. Men hon var inte nöjd med sina bröst, de var för små. Besöket hos plastikkirurgen Carl Trollius slutade med att han våldtog henne."
mm. va fan är det här för gubbe, tänker jag och ser en nöjd flinande gubbe vid byline-bilden.
åå. jag blir så trött. så trött på gubbar. så trött på att bli trött.
måste gubbar skriva sånna här reportage? om han nu tycker det är så viktigt att få fram i ingressen hur han uppfattar hennes utseende får han väl skriva "..en ung kvinna som jag tycker är vacker.." vad hade han skrivit om han inte tyckte hon var vacker? finns ingen anledning att lägga nån värdering i hennes utseende. känns lite som att han tycker synd om henne o vill klappa henne lite på huvet "såja du är ju vacker". eller som att det blir nån skuld i att hon är vacker, var det därför hon blev våldtagen? nej!
åå. jag blir så trött. vill man bli tröstad efter en våldtäkt av att en gubbe säger att man är vacker? jag blir så lessen, arg! hade det vart jag som var kvinnan hade jag tagit jätteilla upp av hans ingress. resten av texten läste jag inte. jag var för trött på gubberiet.

sorgligt, klyschor och blommor

2007-09-10T18:20:00.000+02:00

det är klart att jag ältar lite om död och liv nu, det måste jag få. det är det jag funderar på mest när jag har tid att fundera. därför är skolan så bra. där glömmer man bort att fundera och oroa sig för saker. svante (han med ett S och en vante) fyllde 50. han tycker att det har vart så kul att han gott o väl kan tänka sej leva 50 till...
i fredags var jespers begravning. tänk att man ska behöva vara med om sådant. så många ledsna människor som var utom sej av förtvivlan, men ändå fanns denna kärlek i luften. så sjukt mycket kärlek. helt plötsligt har alla dessa människor blivit så grymt viktiga för en. man vill bara vara nära varandra hela tiden. begravningen var fin och enkel.
dom spelade tears in heaven på repeat när man gick fram och tog farväl av kistan. herregud, kan det bli klyschigare? men finns det nåt bättre än klyschor? jag älskar klyschor.
sen avslutades begravningen med en låt som jesper gjort med krazy fiesta. dansremix. det var fint.
prästen sa, det finns inte nån som helst mening med jespers död, men otroligt stor mening med hans liv.
det var bra. det kändes fint. hans liv var så meningsfullt för så många.

på fredag är det dags igen...

jag har två pelargonieskott som jag måste sätta innan det är dags att klippa dom inför vintern. det är något som tynger mej. jag har så himla sällan lust att ta fram massa jord o grejer. balkongen blir jordig och grannen under lessen om jag sopar ner det.

jag filosoferar

2007-09-04T18:32:00.000+02:00

jag o anna satt o prata i våra nya fåtöljer om allt skit. om livet som man tror snart ska komma. hela tiden. man kämpar mot någonting hela tiden, men vet att därefter kommer livet,
livet det lyckliga L I V E T.
vi har kämpat och konfronterats mot mycket ändå, till att börja med gått i en sån liten skitskola där mobbing och trakassering var vardag och man lärde sej att antingen var man bra eller ett offer, och det var bara att acceptera!
pedofili, incest, skilsmässa, våldtäkter, vänner som dör... tänker att fan vilken otur man har, men ändå lite tur, för det finns folk som har det ännu ännu värre. råkar ut för ännu värre saker. och då tänker man, när man som barn glatt och naivt tänkte på livet. det innehöll inget av det här! livet var det roliga, allt tråkigt var bara sånt som kom i vägen och störde livet. men när det kommer i vägen heeela tiden, när man knappt tagit sej över hindret förrän man ser ett nytt hinder, efter hinder efter hinder. då börjar man fundera. då börjar man realisera. livet. det är ju kul, men det är inte så jävla lyckligt. inte helt igenom lyckligt som man föreställt sej. allt det här, det är väl det som är livet, och de där små stunderna av ogenomtränglig lycka, det är bara en liten fin krydda som man ska va glad om man får.
det kan ju låta deprimerande.
allt detta händer ju, och det blir ju inte värre för att vi kommit fram till att det är det här som är livet och inte bara lycka glädje och framgång.
vissa lever andra dör
det är bara att acceptera
men så jävla elakt
det hade jag inte räknat med

i said a hip hop, a hippie to the hippie to the hip hip hop

2007-08-27T14:38:00.000+02:00

jag har börjat skolan nu. tar en paus från reportageplugget och ska ägna mej lite åt sång o teater. eller SOT som våra lärare gärna kallar oss. jag och annaberg i samma klass! sååå skönt. alla kanske vet hur en sån där klass annars brukar vara. men inget ont om det, jag o anna kan väl vara nog käcka vi också om vi lägger den sidan till. men våran lärare är nog i käckaste laget i alla fall. han heter svante. första skoldagen skrev han upp sitt namn på tavlan. han ritade ett S och sen en vante... jag blev rädd. men nej, han har faktiskt andra sidor också märkte jag ganska fort. han är skitbra och duktig på det han gör.
jag känner att bara jag pallar tiden, veckorna, hela dagar, så kommer det här bli jättebra! lyckas jag bara lära mej att sova bra så kommer nog det andra automatiskt.
ett helt år tillsammans med anna att ägna oss åt roliga saker. leka i studion ska vi göra mycket.

helgen har varit sjukt hektisk, särskilt för att vara jag. men i fredags såg vi att sugar hill gang skulle spela på mosebacke. kul, tänkte vi, men dyrt. jesper hade såå gärna velat se dom om han fortfarande hade levat. jag o anna gick. och lite oväntat blev det faktiskt en av de bästa konserterna jag någonsin sett. fy fan. det var sjukt. och alla gick som i extas efteråt och sa att det var en magisk kväll. tänk om alla kvällar kunde vara så.
morgonen efter så kom anders (sångaren i det fina bandet Thurneman) och hämtade upp mej. så ägnade jag den dagen åt att fota dom, tuffa punkbilder till deras kommande ep. det blir nog skitfint. och jag tycker faktiskt att musiken svänger riktigt. så mycket att jag tänker följa dom till oslo när de ska ha spelning där i oktober.
o så ska jag passa på att leka lite med den lilla råttan som bor där!!

lindesberg by night

2007-08-21T21:08:00.000+02:00

jag minns bröllopet jag var på förra sommaren. där deckade brudens far innan paret lämnat festen, o bruden gråter för hennes väska som blev inlåst i en bil av sin fulla far.
men det var fint. det var hedåker.

årets bröllop var i lindesberg. det vart en ganska ball helg. det ballaste var bilresan.

synd att ni inte kan höra den ljuva musiken som ljöd.

sen var det förberedelser in i det sista, de lyckliga tu smått hysteriska när fredag blev till lördag. de övade vals, niclas gav izabel blåmärken på knäna, vi vek häften och namnskyltar, någon annan som skulle hjälpa till var mest i vägen med sitt pladdrande skitsnack som gjorde att jag kokade men fick bita ihop, och hans vinglande vinglas fylldes om.
en natt utan sömn, nya idéer och min hjärna bygger upp tidsscheman.
dagen som toastmadame, sagobröllop och izabel ser ut som en prinsessa. jag var inte ett dugg nervös, men när jag blir stressad, det är då allt händer och jag får anstränga mej till tusen för att inte bryta ihop.

(lägg märke till det beiga paret som försöker att smälta in och inte synas. det är Gullan och Hans.
dom var ditbjudna för att spela dansmusiken på kvällen.
dom har ställt sej bakom. där tror dom att dom inte ska synas...)

vi var likadana och rosa som ni kan se. och lackklackskor har jag. skavsår fick jag. jag har haft klackar två gånger i mitt liv, mattias bröllop och nu izabels bröllop. o nu var jag rosa i tyll till på köpet.
i början fanns den vanliga stelheten under middagen, men blev lättare ju mer alkohol som serverades. det var fri bar i baren...
folk höll tal. jag o anna körde vårt. det gillade dom. izabel njöt och niclas lös. dom var så kära och lyckliga. vi började tappa kontrollen när tragqueensen höll sin show och sen hade nån sorts oanmäld lek och allt blev så pinsamt för alla parter. men det värsta var att dom aldrig slutade. alla led, jag dog.
vi kämpakämpakämpade för att få upp parets humör sen, dansadansadansa. upp med alla.
folk drack. hängde i baren. vid två gick dom upp till sin svit och vi kände att nu kunde vi också gå. då började nån sorts kallabalik smyga sej fram. cp kille slår gravid flickvän, och en transexuell. flickvän försvinner, någon letar. transexuell går på toaletten, med en annan tjej. pojkvän blir då galen. river hotellet, och bruden sitter rödgråten vid frukosten.
det är precis som en fest ska vara.
o sen ska alla vara glada...

partyparty. varför blir jag inte förvånad?!

sen åt vi pizza med izabel o niclas, o tog izabel på en raggartur.
hon berättade hur de tjafsat om bordsplaceringen, hon försökte göra så alla skulle ha trevligt, han försökte sätta folk så det skulle va minst risk för bråk

som på film...

2007-08-16T23:16:00.000+02:00

mitt liv känns just nu som i "fyra bröllop och en begravning". förutom att begravningarna är två och bröllopet ett, och att de som ska begravas är alldeles på tok för unga.
men imorgon bär det av mot bröllopet i alla fall. jag och annaberg som toastmadams. vi klär i oss käcka roller genom våra inköpta ljusrosa tyllklänningar. högklackade lackskor har jag köpt också. men jag har aldrig tålamodet att lära mej gå i högklackat, så vi får väl se hur det kommer gå. när jag tränat nu känner jag mej mest som en älg som är alldeles för packad.
vi har övat in ett litet spex.
det känns märkligt. som att man flyr och försöker ta sej in i lyckans land. ett lyckans land fyllt av käcka spex och sånger. påklistrad lycka.
hade det inte vart jag och annaberg som var jag och annaberg så hade det aldrig gått.
men vi är så jävla bra! utan oss hade vi aldrig haft tryggheten att just nu kunna känna glädje och livslust och ha ork och lust att ha ansvar i vår väns bröllop. toastmaster, det trodde jag aldrig att nån skulle vilja ha mej som.
imorgon far vi i en gul (lånad) cabrolet till några kära människors största, lyckligaste kväll.

liten semester

2007-08-14T19:26:00.000+02:00

jespers bror sa
"alla tar hand om varandra. alla som ringer, smsars och tänker på oss, dom tar hand om oss. det är viktigt, det är så vi överlever."
så sant. tack alla fina som sagt fina saker de här dagarna. det värmer att veta att folk tänker på oss.

när allt det här hände, när två vänner helt plötsligt bara raderades ur vår värld, då var jag precis hemkommen från semester. nils hade två veckor ledigt och som de arma krakar vi är så tänkte vi ut semstrar som inte skulle kosta.
jag hade i mitt huvud skrivit upp många saker som jag skulle blogga om, men efter ett telefonsamtal så raderades o formaterades den delen av min hjärna. mej gör det inget. antagligen inte er heller. men nog ska jag kunna dela med mej kortfattat om vad the summer 2007 gick ut på.
först åkte jag nils o daniel swebus till värnamo o hängde med bror o brorsbarn. det var lajbans.
det som var mest spännande var när vi åkte ånglokomotiv!

sen åkte vi därifrån till göteborg. där regnade det. jag hängde med min syster. det var kul, vi tittade på film och åt godis. nils drack mest öl med ida.
på lördagen mötte vi upp med nils mor, far o syster o tog båten till danmark o var en vecka i nord jylland. mmm, havet...

"livet-ett ögonblicks verk"

2007-08-07T23:42:00.000+02:00

en kväll utan mina vänner var ingen bra idé. men imorgon är vi samlade tillsammans igen.

hur länge måste man orka? det gör så jävla ont. det är alldeles för definitivt. det går inte.
livet blir defust men döden så defenitiv. så konkret. dom är liksom inte med längre. två underbara människor bara plockas bort från ett gäng, suddas ut, stryks över.
kvällarna är fruktansvärda. tankar o bilder flyger runt. minnen, den fysiska döden. o så min bästa vän som ligger vid min sida i sängen, som jag bara önskar så ska få sej en blund men som tillslut fick dricka hur mycket vin som helst för att få nån sorts ro till sömn.
men till vilken nytta? man vaknar om mornarna till samma grymma verklighet.
det är inte så att man lägger sej om kvällen, försöker somna ifrån allt helvette o så på morgonen är allt bra igen. nej, helvettet lever kvar. gråta sej till sömns för att sedan vakna med en ny dags gråt. det tar aldrig slut. jesper och malin kommer aldrig tillbaka. aldrig.
det går inte att förstå. det kan bara inte få vara så hemskt. ena sekunden livs levande, nästa sekund död. det funkar inte. det är stört. en sekund! tänk om man bara en endaste gång fick vrida tiden tillbaka. bara en sekund.

åå malin o jesper. jag vet att ni håller ställningarna där uppe. jävlar vilken musik som hörs där nu, dygnet runt turas ni om i dj-båset och ni dansar dansar dansar. ibland hörs det ner hit o vi dansar med er. öl och ciggaretter får ni så mycket ni bara orkar av och festen tar aldrig slut.
men ibland tar ni bergsprängaren och kaffetermosen och chillar på gräset under solen.
och precis som vi, pratar ni gamla minnen och skrattar

fan. det är svårt. det gör ont.

död

2007-08-04T11:54:00.000+02:00

jag funderar mycket på liv o död, det vet ni. jag har panik o ångest över livet, det går för fort, blir för kort, är far farligt. som en besatt väntar jag bara dag efter dag att den första i min närkrets dör, den första nära, den första unga. för sånt händer, hela tiden. varför ska jag skonas?? varje gång telefonen ringer förbereder jag mej på ett chockande besked.

han är död. idag hände det. det som inte får hända men som jag bara väntat på att det ska hända. herregud, vad hade jag då tänkt var nästa steg? vad ska man ta sej till nu. nu har jag svarat i telefonen o fått höra beskedet mellan hulkningar o snyft, men nästa steg hade jag inte förberett mej på. han var så fin, så bra, framgångsrik började han bli, o det var så skönt för han jobbade så hårt för det. musiken, journalistiken...
han var tillsammans med min bästa bästis i tre år. i våras gick dom skilda vägar, men var så glada för de var fortfarande så viktiga för varandra, så nära. vänner för livet.
så blev det så kort.

fy fan. det är så äckligt att jag vill kräkas. så äckligt orättvist, så elakt. sån onödig olycka, som likväl skulle kunna hända mej o anna.

jag ringer o det rings. vad hände? vilka var med? varför? massa frågor, några svar.
ånej, inte hon också!! hon var tjejen som dog. det tar aldrig slut. det blir för mycket.
nils ska köra mej till salbohed nu

en lång berättelse om ett litet spel, eller "nu har du gjort ditt livs affär"

2007-07-23T18:05:00.001+02:00

så där, nu ska jag berätta för er om ett durspel som jag fått den äran att ha i mitt hem.

att jag fick henne gick till så här;
vi var som sagt vid den där herrgården vid malmköping, jag o nils o hans familj.
på vägen dit, vid en slingrig grusväg fanns en skylt om en loppis som skulle vara öppen under helgen. "trevligt" tänkte vi, o bevarade det i minnet.
senare under helgen tog vi fram det o beslutade oss för att titta förbi allihopa. det var i en ladugård en bit från herrgården, men hans mamma visste vägen. landsortsloppis tänker man, o ser massor av fynd för inga pengar alls framför sej. fast riktigt så var det inte. där fanns gubbar o nån enstaka tant vid bord med prylar utanför ladugården, o inne i den hade en gubbe en större loppis. mest skit o inte så billigt. fula burkar billigt, fina burkar dyrt. gubben luktade sprit o hade ingen växel när hans mamma skulle handla.vi tröttnade lite o slötittade på borden utanför. gamla böcker, 16 mm filmkamera, radios, picknickväskor, ja, ni vet. småtrevligt så där. vi skulle gå mot bilen när nils sa "å vilket fint dragspel". mina öron blev spetsiga o huvet flög upp som ett råddjur som fått vittring.
nästan i alla fall. o där på gräset, bredvid en elgitarr, o nästan under bordet, låg det fina vackra söta underbara...
gubben som hade bordet tittade lite förvirrat, "ja, durspelet ja..."
jag blev nästan lite ivrig, durspel ta mej fan!
-vad kostar det?
-1200
-jaha... ojdå... får jag prova det?
-ja
spela,spela, dra lite, låter lite hur som helst. han förklarar att det fungerar som ett munspel, o jag försöker förstå mej på logiken. om en stund förstår jag hur man spelar blinka lilla stjärna i alla fall.
-vad skulle du ha för det sa du?
-ja... 1200 sa jag visst...
jag blev lite förvirrad, "sa jag visst"?!? kunde jag kanske pruta ner det, han kanske tog i för mycket eller hur mena han?
jag ynkade mej och beklagade att min nya kärlek inte kunde bli min.
gubben som stank sprit tog guran o tillsammans spelade gubbarna på gura o durspel lite bitar så vi fick höra hur det kunde låta. det var ljuvligt. men nils familj verkade aningen besvärad. gubben med spritlukt ville aldrig sluta o sjöng o spelade en stund. jag tackade o sa att jag återkommer så fort jag fått lite pengar. gubben med durspelet var lite märklig. "mm ja, jaja. jaha". sen tog nils mamma mej i armen o tog mej åt sidan. hon sa hon förstod hur det kändes. jag trodde på henne, dom är en musikgalen familj, så just det där förstod hon nog. hon sa hon ville hjälpa, o tillslut lovade jag att fundera på saken. betala tillbaka på lång sikt, hundra kronor i månaden.
vi åkte tillbaka till herrgården. jag kunde inte släppa durspelet. det var sån lycka, det var precis ett sånt jag egentligen ville ha när jag köpte mitt dragspel för några år sen. fast då köpte jag dragspelet ändå, men det är så tungt o jobbigt o spela på för en klen människa.
ett litet lätt o behändigt durspel av trä... jag kan ta med mej det på gator o torg o träna utan att få träningsvärk. Men 1200. jag har ingen aning vad begagnade durspel kostar, hur man ser om det är ett bra spel, om jag skulle bli lurad eller lyckligt lottad.

på natten bestämde jag mej. dagen efter åkte jag o nils tillbaka. "om det finns kvar så är det ett tecken, då ska jag köpa det!" Men det fanns inte där. gubben med instrumenten var inte där idag!!! gubben med spritlukt sa att han skulle ringa erik o säga att jag var här. "du erik, flickan som var här igår vill ha durspelet. ja. här får du tala vidna"
så fick jag prata med honom o han var så konstig. sa ingenting, bara mmm. ja. hela tiden, så jag fick dra ur allting.
-ja, så hur blir det då. kan jag köpa det?
-hmm, mmm
-ja?
-.....
-så ska vi komma hem till dej eller ska du komma hit?
ja, det slutade att vi/jag bestämde att vi skulle åka till han o köpa spelet av han.

Han bodde i en liten liten stuga. Vi fick inte komma in eftersom det var så mycket grejer (o det såg vi när han öppnade dörren också. Han hade knappt plats att ställa fötterna någånstans) så han hämtade det o vi satte oss på uteplatsen. Jag var verkligen fortfarande så förälskad i det. Det där med priset var ju klurigt, så vi tänkte man kan ju alltid försöka pruta ner det lite. Så nils sa
-kan du inte tänka dej att slänga med den där 16mm kameran för1200?
Det var då bitarna föll på plats i mitt huvud.
-Neej sa han och skrattade åt oss.

Han hade sagt fel. Han hade hoppats att jag inte skulle komma tillbaka. Han hade bittert fått ångra för att han en gång talade utan att tänka. Det var elgitarren han tänkte sälja för1200, durspelet skulle han egentligen ha 3400 för. Men man kan ju inte ta tillbaka något man sagt sa han. då vart jag ännu lyckligare

-nu har du just gjort ditt livs affär, sa han och kliade sej förnöjt på hakan medan han tittade på mitt taffliga spelande. Han var förnöjd, det var han. han sa att jag hade väldigt lätt för att lära mej och att jag nog skulle bli duktig. Han lärde mej en polka!
-så där duktig var inte jag i början, sa han.
Jag gav honom pengarna jag lånat av svärmor. Vi bytte nummer så han kunde höra av sej om han kom på någon i sthlm som kunde lära mej spela, och så jag kunde höra av mej till honom om jag var i krokarna någon gång, så kunde vi spela tillsammans. Han tipsade om noter, och berättade om stämmor. Jag var lyrisk. Drömde för en stund om ett liv som speleman.

Så sa han att nog hade han gått miste om 2000 spänn, men det kändes ändå bra att få sälja det till mej, för han såg hur glad jag var i spelet, och lättlärd. Och att Sverige fick en spelman till istället! Haha! Sen studsade jag till bilen och vi körde hem till sthlm.

Jag har spelat in när jag spelar polskan som han lärde mej! Lyssna och njut!

Polka

Och, ja, just det; durspel är ett durspel och inte ett dragspel!

roligt och tråkigt/menlöst

2007-07-17T15:54:00.000+02:00

baby-step, baby-step, upp och ner, hit och dit...
dagar av sol, dagar av hål
det är svårt med livet. jag kan aldrig planera saker, och inte heller vara spontan. jag vet aldrig när dagen ska bli uthållbar, outhärdlig eller glad. saker jag planerar gör mej nervös och ökar bara risken för att jag slutar fungera för dagen.
men det är då man tvingar sej, tvingar sej tills man nästan kräks. umgås, röra på sej och titta på folk. vill inte prata, så smsar folk, rör på mina fötter, träffar dom och försöker att umgås. lyssna, koppla till hjärnan och prata. inte ett dugg stimulerande för stunden, men antagligen bättre att tvinga mej till saker mot min vilja än att göra som jag känner.
jag tar på mej saker, och försöker att inte tacka nej till grejer folk vill göra.
jag ska snart vara toastmaster på izabels bröllop tex, herregud....
det tär på mej som fan, och när jag ska sova spränger huvudet och kroppen värker.
men jag ska stå ut. jag ska testa mej, plåga mej, roa mej.
vissa gånger gör det att jag gråter i panik, men andra gånger gör det mej lycklig och peppad.

och i helgen åkte jag till follökna, en herrgård som nils familj brukar hänga i. det vart en bra helg.
det hade vart nån sorts läger där, och vi kom precis till avslutningen med lägerbål med allt som hör till. det var roligt och jag skrattade nästan hela tiden. men nils tyckte jag var lite dum för han tyckte jag skrattade åt alla och inte med alla. men jag vet inte... jo, kanske.
det bästa var a-ram-sam-sam, då var jag lyrisk!
långefarbrorn, svärmor och svärfar med pinnbröd

grilla, grilla, korvar som slåss och pinnbröd som inte ska nudda dom

sen var vi på en loppis i en ladugård. där hittade jag en ny kärlek! ett durspel som jag nu äger, tack vare både det ena och det andra. men den historien tar jag senare, så ska jag lägga ut en bild på min ögonsten!

igår hade jag och izabel en heldag på kaananbadet med picknick och allt möjligt.
det var underbart

jah...

2007-07-10T15:36:00.000+02:00

natten innan det bar iväg till summerjam hade jag fetaste ångesten. men jag tröstade mej med att då man känner sej opepp innan, det är då man brukar ha som roligast.
redan på bussen från planet kräktes vi på reggae, o rastas. alla dreadlocks i knytbyxor som spelade reggae från sina bandare provocerade mej o anna. jag är alldeles för trött på reggae. men återigen vande man sej med musiken o levde med sin provokation. på sena nätter på pickalurven kunde det komma ut. anna slog på bob marley t-shirtar o skrek. fast folk är ändå fina som lägger all sin energi o slantar på att vara rätt o passa in på den sortens festival.
men anledningen att vi åkte i år igen var ju för gänget.
jag skulle ju ändå ha en långhelg med mina brudar. det blir alldeles för sällan.

det var underbart. mina brudar är underbarast

o det var ju en del band som jag verkligen gillar. men jag var för rastlös för att se en endaste konsert koncentrerat. förutom tanya stevens, men då var ett gäng grabbar framför som skrek så tanya inte hördes o jag vart förbannad o ville slåss. men då köpte josse en glass till mej.

vi hade ett stort 021camp, plus några som inte var från västerås. man blir lite sentimental, alla fina kära. jag är ju ändock västeråsare i blodet. folk jag levt mina ungdoms år med, gamla wa (västerås anarkister) o annat löst folk.
jag ska inte skriva mer om festivalen. de flesta förstår ju ändå ungefär hur det var. det var festival. fast reggaefestival.

kantor o anna i soundsystemtältet tar sej en svängom

morgon i campet

min nyfunna dalmasdarling!

58an

2007-07-03T20:07:00.000+02:00

nu är flytten gjord. i alla fall har vi och våra saker flyttats till 58an, fast vi inte riktigt packat upp.
tack danjul o nicke, vi fick över allt på samma dag, o det hade inte gått utan er, o jons hjälp där med hyllan...
vi hade nils jobbs skåpbil. den är kul, jag tycker om den! jag ska nog också börja jobba på byggen.
sen på kvällen när vi var hur trötta som helst kom vi på att vi kanske borde åka o köpa tunga saker nu när vi hade bilen.

vi köpte mjöl
för 400.

iförmiddags när jag låg och läste i mitt nya sovrum så plingar det plötsligt på dörren. inte en gång, nej TRE gånger!! kors, jag hade inga byxor på mej... jag sprang runt i lägenheten (på tå för att den utanför inte skulle höra hur jag sprang) och letade bland flyttlådor efter något att dra på mina ben. det var brevbäraren. inte han med hästsvans som springer, det här var en karl med kortbyxor i 40års åldern.
-är det maria östborg?
-ja...?
-du bodde i 7an förut eller?
-ja, jo..
-har du eftersändning?
-ja (i samma ögonblick kom jag på att det har jag inte, eftersom vi har 2 lägenheter denna månad så har vi kvar vår namnskylt där med)
-......
-ja, var det nåt, har det kommit nåt eller vadå?
-då måste jag ha missat det, jag la i linser i lådan där.... ajdå. men har ni kvar nyckeln dit?
-jaha, jodå, det har vi, så det ordnar sej!
-ja, det är andra dan jag jobbar här, så jag måste ha missat det då...

sen fortsatte det så där en stund. det var en trevlig stund. han var fin. men jag kan inte få in i mitt huvud hur han har nån koll. har brevbärare det? lägger dom bara inte ner brev med rätt namn i rätt dörr? det var märkvärdigt. men trevligt, förvisso
jag har numer en stor respekt och vördnad för brevbärare. vad dom kan!!!

jag har sommarlov från behandlingen nu. det är konstigt. inte konstigt med uppehållet, men hela våren. det har varit jävligt trögt och jag omotiverad, men ändå. för ett halvår sen flyttade vi till blackeberg. allt kändes obehagligt. det jag försöker säga är, att även fast jag har lång väg kvar att gå, så känner jag nu i och med uppehållet från terapin att jag ändå har kommit nånstans. om inte annat så förstått hur allt hänger samman, varför jag är som jag är. så kände jag inte för nån månad sen. tvång, jag hade aldrig ens funderat på saken. man har förutfattade meningar om vad tvång är, precis som folk har om våldtäkter. men sen man förstått vad det är och accepterat så går det framåt. jag behövde inte hjälp för nåt tvång, ändå är det bara tvång vi jobbat med, och ändå har så otroligt mycket lättat för mej. kanske det var mest frustration. jag fungerade inte, men jag förstod inte varför. när man nu förstår varför så gör det inte så mycket att jag inte fungerar överallt. nu vet jag ändå varför för det mesta. men inte med allt.
jag köpte mej en kaffe på 7eleven (mitt favvokaffe nu för tiden) o satt o väntade på tunnelbanan o funderade på allt detta. jag är så otroligt lugn i mitt huvud nu om jag jämför med för några månader sedan, o i flera år. sen när jag kom hem så läste jag lite av sånt jag skrivit i vintras. det var nog tur att jag inte bloggade då. jag tänker inte skriva vad jag skrev, men tex står det "det är redan kväll, fast jag trodde det var morgon. jag har glömt att äta, leva, leva..."
nu ska jag inte bli högfärdig och tro att jag börjat återgå till livet, för det kan man få för sej då och då, men så enkelt är det inte. jag vet att jag ramlar ner igen. men just nu i denna stund är jag i alla fall väldigt glad att jag hängt med under dagen och haft förmiddag, eftermiddag och kväll!

dessutom måste ni alla komma till min fina nya lägenhet, o de snaraste. till min balkong! krusbären på min buske växer, snart kan vi skörda och baka en kaka!

ingrid & leif

2007-06-30T21:18:00.000+02:00

´
här aron:

och en extra:

djurens promenad

2007-06-29T12:07:00.000+02:00

jag borde ha en etikett som heter promenad, men jag orkar aldrig lägga in den, för då måste jag lägga till det i så många inlägg. det här inlägget handlar alltså mestadels om promenad.
det är då man funderar mest, och det är då jag ser som mest, o träffar som mest djur. jag börjar gilla att umgås med djur. jag tror vi tyr oss till varandra, djuren och jag.
en kväll under min studentvecka för alltför många år sen minns jag att jag tog sällis hem med en grävling. jag tyckte det kändes trevligt och högtidligt, och reflekterade inte över att dom faktiskt brukar bitas tills det knakar, förrän en stund dan efter. o en baklänges man har jag mött, men det var en människa. och allt det här hände ju under tiden jag bodde i westeråos, 021....
nu i mitt blackis brukar mina möten vara av den lite mer lugnare typen. råddjur, ekorrar, fågelmammor som matar sina barn, sniglar som man inte får kliva på osv. nu har det kommit ett till litet djur på min promenadväg. jag tror du skulle gilla dom niklas, det är små små små grodor. det måste vara grodyngel som precis utvecklats till grodor, eller nån sjukt liten art. dom är alltså inte ens 1 cm stora. jag tog upp en sån igår, men nils är lite rädd för groddjur, så jag bar den inte med mig så länge eftersom han var med.
men idag svängde jag av och gick på småstigar i skogen, hittade inget djur av intresse, men ett elljusspår. när jag var liten trodde jag det hette älgjuspår.

o dagens funderingar gick kring dej, mitt hjärta. jag vet att alla tyckt synd, jag har hört det. men skit i dom, det kan vara sorgligt, men inte synd om. för ja, är man synd om så blir man ett offer, svag o oförmögen att göra något. men du är inte så! du har alltid gjort som du velat, o det gör dej grym, för du är stark.
jag är också jävligt trött på att folk tycker synd om mej, för det hjälper mej inte det minsta...
men det här klarar du, det tvivlar jag inte en sekund på!!!

nu ska jag o min gansta feea till en indier

djuren och torgny i min vardag

2007-06-27T13:42:00.000+02:00

jag önskar att världen vore som torgny lindgrens språk...

när man går samma promenad varje dag så, på samma sätt som den som går till jobbet möter samma människor vid samma plats, möter jag samma djur vid samma ställen.
men idag var en av råddjursbäbisarna på villovägar.
men den andra råddjursbäbisen och dess mamma var väldigt söta i ösregnet.
vi brukar titta på varandra, råddjuren och jag, och vänta med spänning vad som ska hända, om jag går fram till dom, eller om dom springer iväg.
en ekorre och jag brukar också titta på varandra, men jag vill inte gå fram då, ekorrar är farliga djur
näckrosorna har slagit ut i träsket
regnet luktar sommar och känns helt okej fast jeansen aldrig torkar
om världen vore som torgny lindgrens språk skulle alla människor dansa

svensk midsommar

2007-06-25T15:45:00.001+02:00

jag tyckte jag såg ernst kirchsteiger

2007-06-20T13:33:00.000+02:00

det var svårt att veta vad jag skulle ta på mej inför dagens promenad. soligt, men lite blåsigt verkade det som. för kallt för linne för varmt för tröja. tillslut tog jag en tunn fladdrig långärmad, utan linne under.
jag gick i mina vanliga grubblerier om livet. möter fina tanter som smyger fram med stavar i händerna.
nere vid mälaren tyckte jag jag såg ernst kirchsteiger.
men jag ropade inte.
då hade han säkert inte vänt sej om och jag hade bara vetat att jag sett en som var väldigt lik ernst kirchsteiger, och det ville jag inte.
det känns bättre att jag faktiskt tyckte jag såg ernst kirchsteiger vid mälaren i blackeberg. ensam. vandrandes.
plötsligt blev mitt klädval alldeles för varmt. jag svettades i min tunna fladdriga långärmade tröja. så jag fick gå hem.
på vägen hem mötte jag en ekorre. inte ens en meter ifrån mej.
vi tittade på varandra. den hade en alldeles för stor kotte i munnen.
den hade jag velat visa för ernst

skjuta skjuta, bulle bulle

2007-06-20T13:21:00.000+02:00

jag drömmer helt sjukt mycket. och jag tycker väldigt illa om att folk pratar mycket om sina drömmar, men den här var så fin på nåt sätt, så jag måste få dela med mej.

jag o anna berg valde vad vi skulle ha på ett kafé. tårtbit för 26 kronor, tyckte anna. jag gick med på det. och kaffe för tio. när jag betalat ser jag att anna lurat mej.
hon sitter med sitt kaffe och en KANELBULLE för tio kronor!!! jag tycker ju inte ens om tårta, men jag älskar kanelbullar!! 26 kronor...
oj oj vånda vånda, vemod vemod.
han som har kaféet vägrar låta mej byta, fast jag bara smakat ett hörn. han bara sitter vid datorn i sogården och vill inte lyssna på mej.
till slut ser jag ingen annan råd. jag drar min revolver. siktar, och skjuter honom. hela hans gäng mot mej bland valgravar och skogar. men jag är bra. skjuta är jag ju bra på! men dom jävlarna dör ju aldrig... skotten tar slut, jag kliver upp ur vallgraven för att sluta fred, då han skjuter mej o jag flyger ut på isen på åmenningen. väldigt dramatiskt bland blod och isflak tar jag mej iland, upp till huset. vi tar en varsin påtår för en krona. jag betalar annas påtår.

kostymernas hemlighet som jag vet

2007-06-19T17:50:00.001+02:00

lyckade män i lyckade kostymer, friska och sunda. välmående. gör mej illamående.
äter fint och rör sej fint.
jag tror inte ni är så lyckat friska som ni tror. jag vet det, jag har sett det!
jag har sett hur ni med ögonen gömda men med näsan upp i vädret kastas mellan självgodhet och skam i väntrummet på psyk. ni vet ni är där, men tror ni inte är som de andra. alltid ett litet snäpp över.

en svartklädd tjej med uppskurna armar. ett gäng med kosymnissar.
ni ser henne med förakt. hon bryr sej inte om att se er. ni trycker hon är offer, ni tycker hon är svag. hon ropar på hjälp, ni bara låssas glimma. ni är svaga. ni får mej att må illa. för mej är ni alltid snäppet under.

kryssning,kryssningkryssning!

2007-06-16T15:29:00.000+02:00

vi hade gratisbiljetter på en tvånätters finlandskryssning, så vi åkte. det var jag, anna berg, tina och sarah (cobanoglu)
det var fint! spännande, fast samtidigt inte, för det är ju så förutsägbart. man vet ju precis hur det är på sånna kryssningar, men ändå känner man sej lite förvånad och ibland till och med att man inte tror att det är sant. men det är det! på alla sätt och vis. och jag tycker nog att det är lite fint på sitt sätt.
vi spelade bort pengar och sjöng karaoke och drack en drink och sånt där som hör till.

anna blir sugen...

så hon tog till sist öppna din dörr

den här gillade jag, så jag tog den två gånger

havet...

tjejer och killar i helsinki

sen blev anna så glad att se Ville Viking igen efter en heldag i stan, så hon kramade och gosade med den söta, rara nalledjuret resten av kvällen.

sen när Ville Viking gått och lagt sej försökte anna och tina dansa disco, men jag och sarah fick migrän.

men det var ändå en fin tur i fina vänners lag!

fy fan vad dom är äckliga

2007-06-16T11:16:00.000+02:00

helvete helvete helvete
jag hatar anders borg så djupt och innerligt!!
och jag hatar finans- och socialdepartementen!
men mest av allt HATAR jag anders borg!!

välkomna till min balkong!!

2007-06-15T13:12:00.000+02:00

vi hade en dag på plantagen jag o nils. det var lördag och jättevarmt och vi hade nästan inga kläder på oss och ingen stress. som dom pensionärer vi är hade vi bestämt oss för att 500 kronor kunde vi lägga ner på vår balkong. vi trodde det skulle bli runt 700 när vi stod i kassan, men det blev 496. ni vet hur äckligt nöjd man blir av sånt där. det är inte ofta man lyckas, men när man väl gör det så där precis så tror man att man är bäst och man kommer på sej själv som att bete sig som en resolut 50 åring. i alla fall jag, och om det är på en blomsteraffär.

vi gick runt där länge o begrundade växter av alla dess slag. valde, bytte ut, jämförde med lugn och harmoni i oss. i ungefär en o en halv timme måste vi ha spatserat runt. sen kom den där plötsliga, akuta blodsockerfallet, uttorkandet och hungern, o vi tog en paus, köpte oss en varsin 88a och satte oss vid möblerna.
jorden var svårast att välja.

men det bästa av allt är att jag äntligen fått en krusbärsbuske!!! tänk att man kan ha det på balkongen!!! min dröm har gått i uppfyllelse, och den kostade bara 98 kronor!

tänk när vi får en trädgård! då dröjer det nog inte länge förrän dammar och fontäner råkat ta sej plats mellan blomsterna...

en kväll i juni, i Båstad

2007-06-07T22:20:00.000+02:00

långt ner i sverige, bland stekare och cabar, hästar och välputsade trädgårdar, med havet som bakggrund och lycka/vemod i luften, tog min lilla lilla minsta lillebror studantn.
han är fin
han steker

beige/rosa

2007-06-03T20:33:00.000+02:00

jag brukar vara ganska beige.
nu är jag rosa. aj aj, så djupt rosa.
jag som bara skulle lösa kulturbilagans knep&knåp-sida.
så besviken.
så synd. så jävla synd!
det blir nätter av vånda, och 9 timmars bilresa utan att luta sej
varför blir man alltid förvånad, varför lär man sej inte.
men sverige är väl så. lokaltrafiken tror aldrig på vintern förns det är för sent, och folket tror aldrig på sommaren.
jag har så ont.
förbannat

fortfarande torsdag

2007-05-31T21:37:00.000+02:00

något av det värsta är att vakna på mornarna och komma på att det inte finns någon som helst anledning att gå upp. allt är menlöst, likgiltigt.
vanka vanka, runt runt, tankar som far runt
jag stänger in mej i mej själv, i "min" soffa, i "min" lägenhet. drar för gardiner, stänger dörrar, släcker lampor. allt för att stänga ute så mycket ångest som möjligt. men det tar sej in ändå, och mer och mer bildas. ska inte äta, ska inte lyfta ett finger. ger återbud till min kompis, förtränger träningsplanerna för dagen. mörk, tyst, grå och slö. ångest, ångest. tvingar mina ben upp, måste gå tre varv runt träsket som straff. nils kommer hem med 4 plopp till mej. ju mer menlös jag känner mej, ju fetare gör han mej. men av kärlek.
så längtar man till kvällen, då man äntligen ska få ta död på den här dagen.
men då kvällen kommer påminner den om att somna menlös minst är lika kvävande som att vakna menlös. hoppet, hoppet... man ska inte tappa hoppet. imorgon är en annan dag

torsdag förmiddag

2007-05-31T13:00:00.000+02:00

igår åt vi mat

2007-05-30T10:04:00.000+02:00

jag vet inte om jag faktiskt ska skriva nåt om middagen, men eftersom peppito envisas så kan jag väl nämna några ord. jag kom fram till zinkens och var arg, som jag är ibland. vi gick gatan upp och ner för att lugna mej innan vi gick in. Gunvor hade gjort taccos, och marängsvisch till efterrätt. hon är väldigt fin. vi pratade lite om bilar, - dom hade kraschat rutan på sin bmw för att de öppnade huven när vindrutetorkarna var uppfällda. - vi kan skrota våran bil och tjäna en tusing! de har höjt skrotpengen till 4000, och vi köpte vår pärla för 3000.
vi fick berätta varför vi var vegetarianer, var det så att vi tyckte synd om djuren, eller hur var det nu.... dom valde andra inrikesflyg än sas nu, aldrig mer sas sa dom. strejk var dåligt visst. jag fick en ipren.
vi tittade på kort från gunvor och james motorcykelsemestrar, och från james begravning. kusinen med fästmö letar efter ljusa kyrkor där de ska gifta sej nästa pingst.

en bra sak var att när allt det här, jaha vad gör du nu då, kom upp så frågade kusinen mej varför jag var sjukskriven. tack o bock jag är sååå trött på folk som tänker, oj där trampade jag på en öm tå, och fort som tusan byter de samtalsämne. jag har vetat i flera månader att jag är sjuk och sjukskriven, så det är inget ömt där inte...

nu ska jag till izabels studio. dom behöver sminkmodeller som vanligt...

fett och trasig

2007-05-29T17:53:00.000+02:00

idag har vart en sån här menlös dag. har försökt promenera men är så trött så det blev bara jobbigt. glömde baka bröd och har varken ätit eller diskat. så la jag mej och tittade på gamla avsnitt av "någonstans i Sverige". då blev jag lite glad igen. Loffe är fin.
och nu plötsligt fick jag bråttom för om en kvart ska jag åka och äta middag hos nils änke-moster, och hans stilige kusin som är revisor eller jurist eller nåt,o hans fästmö som är konsult.
herregud!! vad ska man ha på sej? jag har ju knappt nåt helt o rent ens en gång. ja, en svart tröja blev det, typ den enda tröjan som inte är munktröja eller träningsoverallsjacka. och så som kaka på moset, eller moset på grädden eller skit i samma så har mitt hår blivit helt fett när jag legat fet o dan o kollat på Loffe..... åååh. arma jag. mina stackars nerver. gud bevare mej väl. nu måste jag gitta. bakfickan på mina helaste jeans är trasig!!!

jag

2007-05-28T18:57:00.000+02:00

annars har jag ägnat dagen åt att ta självporträtt medans jag väntade på peppe

pop och plopp

2007-05-28T18:49:00.000+02:00

När jag kom hem från läkaren satte jag mig på balkongen, njöt av den härliga våta gråa dagen tillsammans med en kopp te och min nya passion; plopp! Den passionen kom till när jag skulle köpa mjölk på pressbyrån för ett tag sen o min fattiga nurna fick syn på ploppen som lockade där i hyllan. I desperation och vemod snattade jag två stycken miniplopp för 3 kronor styck! Ner i fickan slank dom!! Jag har alltså inte snattat sen det var nytt och spännande, nu var det ingen spänning utan endast min utsatta fattigdom som tvingade mej. Sen dess är jag fast. Nu satt jag här på balkongen i gråvädret, med broder daniel i bakgrunden. Undrade lite över varför det går flera år mellan jag lyssnar på så fin musik. Drack teet fort så fort. Alltid alldeles för hetsig när jag dricker te, för jag är livrädd att det ska hinna kallna och jag ska få en sorglig avslutning och bli äcklad av det sista av teet. Sen var bara ploppen kvar. Men jag blev glad ändå, för jag kom på att plopp innehåller allt en människa behöver. Föda, dryck och så lite omtanke. Men sen tänkte jag om jag skulle dricka denna ”dryck” (kolan inuti ploppen)ur en kopp så skulle jag nog kräkas.

en kos dagbok

2007-05-28T18:20:00.000+02:00

Det här var ingenting jag tänkte mej från början. Blogga... Jag vet inte ens vad min skulle innehålla. Ni andra bara skriver om ert crazy festande, plugg och familjer. Min skulle mer likna en kos dagbok. Men igår satt jag och var snurrig efter allt dataspel och såg färger och djur ila runt under mina ögonlock, och kom på att jag kanske skulle känna mej vettigare och viktigare och jag bloggade, kanske jag kunde skriva istället för att spela om kvällarna då. Men då tyckte nils att jag ju kunde ha en pappersblogg och skriva upp alla mina tankar och funderingar på papper så det slapp finnas på Internet... Det tyckte jag var en ovanligt dum idé. Jag är inte så rädd för att blotta mina långa, invecklade, personliga tankar och funderingar på Internet. Dessutom är det jag som skriver och om du läser är det upp till dej. Några tuffa och galna busstreck kommer det nog inte finnas så mycket av på min blogg. En och annan bild kanske, samt några funderingar som min dag gått ut på.

En kos dagbok tar därmed sin start, här och nu!